Motioner i Andra Kammaren, N:o 10

Motion 1897:10 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 10.

1

N:o 10.

Af friherre W. G. V011 Scliwerill in. fl. angående förlängning
af nu gällande mellanrikslag s giltighet.

Då Riksdagen i skrifvelse den 13 maj 1895 hos Kongl. Maj:t anhöll
om uppsägning af nu gällande mellanrikslag, utgick man, såsom af
nämnda skrifvelse framgår, från den förutsättning, att fullständigt förslag till
ny dylik lag redan år 1896 skulle föreläggas Sveriges Riksdag och Norges
Storting eller att, i hvarje fall, det slutliga resultatet af underhandlingarna
då skulle Riksdagen meddelas. Så blef emellertid, som bekant, ej händelsen,
enär underhandlingarne måste fortsättas äfven under loppet af år 1896.

Först mot slutet af sistnämnda år anmälde underhandlarne, att deras
arbete icke krönts med framgång, vid hvilket förhållande någon framställning
från regeringens sida i det uti 1895 års skrifvelse afsedda syfte
tydligen icke heller vid innevarande riksdag kan vara att motse.

Då emellertid nu gällande mellanrikslag, enligt Riksdagens beslut och
regeringens derpå grundade uppsägning, skall upphöra att gälla den 13
juli innevarande år, komma följaktligen efter nämnde dag några särskilda
bestämmelser rörande de förenade rikenas ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden
icke vidare att förefinnas, utan måste, derest händelserna få
ohindradt utveckla sig, hvartdera riket gent emot det andra tillämpa samma
handelspolitiska bestämmelser, som äro gällande gent emot främmande
nationer, hvilka icke genom traktater betingat sig några som helst lättnader
för den mellanfolkliga samfärdseln.

Bill. till Biksd. Prat. 1807. 1 Samt. 2 Åfd. 2 Band. 6 Käft. (N:is 10, 11.)

1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 10.

Att på ett någorlunda tillfredsställande sätt ordna de deraf uppkommande
nya förhållandena blir så mycket svårare, som de förenade rikenas
läge i hög grad försvårar genomförandet af en effektiv tullbevakning samt
befolkningen på båda sidor om riksgränsen, redan i flera generationer vants
vid en mera ohindrad samfärdsel.

Att den utsigt, som sålunda öppnats, ingalunda står i öfverensstämmelse
med Riksdagens afsigt, torde vara ostridigt. Derom vittna såväl
Riksdagens ofvanberörda skrifvelse som den i ämnet förda öfverläggningen.
Vid den utgång frågan fått, lär emellertid Riksdagen svårligen kunna påyrka
underhandlingarnas återupptagande, med mindre Riksdagen jemväl kan framställa
något förslag till lösande af de tvistepunkter, som föranledt underhandlingarnas
strandande, hvilket tydligen ej kan ifrågasättas.

Men väl torde Riksdagen kunna och i betraktande af dess ställning
till frågan jemväl böra söka åvägabringa ett sådant sakernas läge, att å
ena sidan möjlighet öppnas för fortsatta underhandlingar, derest anledning
dertill skulle yppas, samt å den andra, derest någon mellanrikslag icke
vidare skall finnas, nödigt rådrum beredes för ett lugnt öfvervägande och
ordnande af de derigenom uppkommande nya förhållandena.

Såsom redan blifvit antydt, synes Riksdagen år 1895 för sistnämnda
fall hafva ansett en beredelse af något öfver ett år vara erforderlig. Längre
tid kunde Riksdagen ock tydligen under dåvarande förhållanden så mycket
mindre ifrågasätta, som ju Riksdagen utgick från antagandet, att ny mellanrikslag
skulle komma till stånd. I frågans nuvarande läge och med hänsyn
till de mångfaldiga olikartade förhållanden, som i händelse af mellanrikslagens
upphäfvande måste komma i betraktande, synes dock något längre
tid för det afsedda ändamålet vara önskvärd, och detta så mycket hellre
om man, i likhet med oss, i det längsta vill hoppas, att den så länge
emellan de förenade rikena bestående handelsgemenskapen dock trots allt
icke skall slitas.

Ehuru vi sålunda funnit en något längre beredelsetid vara högligen
önskvärd, hafva vi likväl, af andra skäl, ansett oss ej nu böra ifrågasätta
en förlängning utöfver ett år af den nu bestående mellanrikslagens giltighet,
samt få vi på grund af hvad som ofvan anförts hemställa:

att Riksdagen må ej mindre anhålla, attKongl.Maj:t
ville söka åvägabringa en förlängning af nu gällande

Motioner i Andra Kammaren, N:o 11.

3

mellanrikslags giltighet under ytterligare ett års tid,
än ock för sin del besluta,

att, derest en dylik förlängning kan komma till stånd,
kongl. förordningen af den 30 maj 1890 angående
Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden
skall fortfarande ega giltighet och lända
till efterrättelse intill den 13 juli 1898.

Stockholm den 25 januari 1897.

Werner G. von Schwerin. C. W. Collander. G. Jansson.

S. M. Olsson i Sörnäs. J. Bromée.

N:o 11.

Af herr S. Nordström, angående ändrade bestämmelser rörande
lån från odling slånefonden.

Enligt beslut vid 1895 års riksdag, förbättrades visserligen vilkoren
för lån ur odlingsfonden så till vida, att räntan på lån ur denna fond nedsattes
från 4X|2 till 4 procent. Men på samma gång försvårades möjligheten
för låns beviljande ur densamma genom att stipulera det vilkor, »att jordförbättringen
bör antagas minst motsvara låneunderstödets dubbla belopp»,
så snart vattenafledningsföretaget afser torrläggning af redan odlad jord, i
stället för att, såsom förut var bestämdt, låneunderstödet kunde beviljas till
lika högt belopp som den uppskattade jordförbättringen, oafsedt om vatten -