Motioner i Andra Kammaren, N:o 10

Motion 1893:10 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 10.

3

N:o 10.

Af herr A. V. [.jungman, om åtgärder för befrämjande af hafsvid
rikets vestra och södra kuster.

Vid 1889 års riksdag höjdes på grund af hemställan från Kongl.
Maj:t det förutvarande anslaget å ordinarie stat till »fiskerinäringens understöd»
från 17,600 kronor till 42,000 kronor, under uttalande af att, »i betraktande
af den stora betydelse, särskildt nordsjöfisket under de senare
åren erhållit, kunde det belopp, hvarmed Kongl. Maj:t funnit anslagstiteln
böra ökas, icke anses för högt». Trenne år hafva emellertid sedan
dess förflutit, och hafsfisket vid rikets vestra kust har derunder än ytterligare
utvecklats, på samma gång som det i allt mer trängande grad
kommit i behof af en länge eftertraktad omvårdnad från det allmännas
sida; men den vid det ökade anslagets beviljande antydda verksamheten
till samma fiskes förkofran har uteblifvit och ökningen i anslaget till
största delen hamnat i sjette hufvudtitelns besparingsfond för »besparingar
å anslagen till jordbruket, handeln och näringarne», eller användts
för sådant som lämpligast, bort helt och hållet åsidosättas. Då nu detta
sorgliga förhållande uppenbarligen har sin orsak hufvudsakligast i den så
synnerligt underhaltiga beskaffenheten af den befintliga fiskeriadministrationen
och icke står att hjelpa på annat sätt, än genom en fullständig
omorganisation af denna efter de bästa föredömen, utlandet har att bjuda
på; så har man äfven från bohuslänska skärgården under år 1891 sökt
åvägabringa en sådan omorganisation genom att hos Kongl. Maj:t anhålla
om inrättande, i öfverensstämmelse med Göteborgs och Bohus läns
landstings hemställan åren 1882 och 1884, af en särskild, kollegialt anordnad
men oaflönad fskeristgrelse efter i väsentlig mån skotskt och
holländskt mönster för bohuslänska hafsfiskebedriftens administration,
hvilken anhållan derefter 1891 af samma landsting förordats. Obestridligt
torde ock vara, att, skall en dugande offentlig verksamhet till

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 10.

främjande af rikets största och mest betydande fiskebedrift åstadkommas,
så måste man först hafva ett organ för denna verksamhet, som
formar på ett tillfredsställande sätt handhafva densamma och som naturligen.
äfven måste vara afpassadt efter det bohuslänska hafsfiskets egendomliga
samt med handel, sjöfart och industri vida mer än med rikets
öfriga. fiskerier öfverensstämmande beskaffenhet. (Bohuslänska hafsfiskets
administration hör derför fortfarande helt rigtigt och har äfven ständigt
hört länder kommerskollegium och icke under den landtbrukets administration
handhafvande särskilda myndigheten, ett förhållande som man
i Bohuslän är ytterst angelägen om icke måtte rubbas.)

i ör särskildt bohuslänska skärgården är en dylik tingens utveckling
så mycket .mer behöflig som det »yppade ymniga sillfisket» derstädes
är periodiskt och efter några få årtiondens förlopp kommer att
upphöra, hvadan det är af nöden både att, under den tid fisket varar,
snabbt och kraftigt tillgodogöra sig de förvärfsmöjligheter, det erbjuder,
och att under nämnda tid utveckla näringslifvet och den ekonomiska
ställningen i samma skärgård derhän, att befolkningen vid fiskeperiodens
slut kan motstå den då inträffande krisen, utan att, såsom förut vid liknande
fall egt rum, nedstörtas i djupaste fattigdom och elände.

En ändring i de bestående förhållandena i fråga om bohuslänska
hafsfiskebedriftens administration är dessutom så mycket mer af behofvet
pakallad, som samma förhållanden icke erbjuda den för näringsutvecklingen
nödiga tryggheten, utan tvärtom förete både sorgliga och allt för
talrika bevis på huru stora förluster beredts näringsidkarne och huru
desses sträfvanden försvårats eller tillintetgjorts samt huru kapitalet afhållits
från att söka användning i näringen genom administrationens åtgöranden.
Erfarenheten från Skotland och Nederländerna ådagalägger
ock af. hvilken ofantlig betydelse det varit till fromma för hafsfiskets
utveckling att ega en näringen representerande kollegial fiskeristyrelse
af aktningsbjudande och hederlig beskaffenhet för den offentliga fiskeriadministrationens
utöfning.

Redan 1883 hemstäldes af den 1881 tillförordnade kongl. komitén
för . fiskerilagstiftningens omarbetning och fiskeriadministrationens
omorganisation om ökandet af antalet ordinarie fiskeritjenstemän i riket;
och tillstyrktes detta dess förslag af nära nog samtliga länsstyrelser och
landsting. Klart är nemligen att man för fisket, liksom för landtbruket,
behöfver ett antal personer, som kunna helt och hållet egna sig åt den
offentliga vården om fiskerinäringen samt tillhandagå de fiskeriidkare
med råd och biträde, som deraf äro i behof. Sådana personer äro, till
följd af fiskebedriftens både större betydenhet och egendomliga art, före -

31otioner i Andra Kammaren, N:o 10.

5

trädesvis af nöden med hänsyn till de så kallade eröfrade provinsernas
hafsfisken, hvarför här äfven skall framläggas ett förslag till tvänne sådana
personers anställning för nämnda fisken, fastän väl knappast någon
förhoppning finnes derom, att Riksdagen skall på grund af enskild motionärs
framställning bevilja anslag till aflöning åt nya tjenstemän å ordinarie
stat. Dessa två fiskeri tjenstemän. borde benämnas jiskeriinspelctörer
och undfå samma löneförmåner och liknande ställning, som de Indika
tillerkänts fiskeriinspektören i landtbruksstyrelsen.

På grund af hvad sålunda anförts och med hänvisning till den af
mig från trycket utgifna fullständiga utredningen i ämnet, får jag alltså
hemställa,

det måtte Riksdagen dels i skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för
åvägabringandet af en tidsenlig administration af hafsfiskebedriften
vid rikets vestra och södra kuster, dels
ock uppföra ett anslag å ordinarie stat af 9,000 kronor
för anställande af två fiskeriinspektörer, den ene för
Göteborgs och Bohus läns och den andre för Hallands,
Malmöhus, Kristianstads och Blekinge läns hafsfisken.

Stockholm den 16 januari 1893.

Axel Vilh. Ljungman.