Motioner i Andra Kammaren, N:o 109

Motion 1893:109 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 109.

21

N:o 109.

Af herr T. W. Forsell, om ändrad lydelse af § 10 mom. 1) i
förordningen angående försäljning af spritdrycker den
31 december 1891.

Med framhållande, att mångenstädes inom landet erfarenheten
visat, att medgifven rättighet att inom en kommun försälja spritdrycker
kan medföra stora olägenheter för angränsande kommuner, att nu gällande
lag af den 31 december 1891, angående försäljning af dylika
drycker, icke lemnar skydd mot detta onda, att denna olägenhet borde
i väsentlig mån motverkas, om angränsande kommuner lemnas rättighet
afgifva yttrande i frågan, innan den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
slutligen afgjordes, och tillbörligt afseende fästes vid dessa yttranden,
— väckte jag vid förlidet års lagtima riksdag motion om ändring uti
10 § 1 mom. af förenämnde kongl. förordning i syfte att undanrödja
nyss antydda olägenhet, men denna min motion vann ej understöd af
bevillningsutskottet och afslogs af Riksdagen.

Under motionens behandling inom Andra Kammaren syntes den
likväl hafva sympatier för sig, hvadan jag vågar att förnya densamma.

Jag har emellertid tänkt, att det mål jag åsyftar lättast nås derigenom,
att, sedan handlingarne i ärendet inkommit till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, denna myndighet kungör, att bränvinsförsäljningsrätt
är begärd af den eller den kommunen och förelägger den eller de
kommuner, oberoende af om de äro belägna inom eller utom länet, som
hafva något att erinra mot bifall till begärde försäljningsrätten, att inom
viss tid inkomma med påminnelser, hvarefter Kongl. Maj:ts befallningshafvande
fattar sitt beslut i saken och gifver det kommunalordföranden
uti den kommun, som rättigheten sökt, äfvensom länsmannen till känna.

22

Motioner i Andra Kammaren, N:o 109.

Härigenom lemnas icke allenast kännedom om hvilken eller hvilka
kommuner, som sökt försäljningsrätt, utan äfven tillfälle för alla kommuner,
som deremot hafva något att erinra, framhålla sina skäl för afslag,
och härmed synes mig ock i denna fråga allas rätt vara tillgodosedd.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville för sin del besluta, att sista
punkten uti 10 § 1 mom. af ofvannämnde kongl. förordning
måtte erhålla följande lydelse:

— — — — Kongl. Majrts befallningshafvande
kungör derefter, att sådant förslag blifvit väckt, och
förelägger den eller de kommuner, som hafva något
att erinra mot bifall dertill, att inom viss bestämd tid
inkomma med påminnelser i målet samt fatte derefter
sitt beslut i saken och gifve det kommunalordföranden
inom den kommun, som försäljningsrätten sökt, samt
vederbörande länsman till känna.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 26 januari 1893.

T. W. Forsell.

Häri instämma:
J. O. Domeij.

A. Svenson

i Edum.

L. Dahlstedt.