Motioner i Andra Kammaren, N:o 108 (Motion 1894:108 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 108.

dels till ändrad lydelse af 7 kap. 3 § strafflagen
af ungefär följande innehåll:

»Idkar — — — — nödtorft. Lag samma vare,
om i bod eller annat dermed jemfÖrligt försäljningsställe
handel å sabbatstid idkas med andra varor eller
å andra timmar än i särskild af Kongl. Maj:t och
Riksdagen stiftad lag är medgifvet»,

dels till särskilda lagbestämmelser, hvartill den
sålunda ändrade föreskriften i strafflagen komme att
hänvisa.

En officiel uppgift om de ofvannämnda åtalen skall jag hafva den
äran att öfverlemna till lagutskottet.

Stockholm den 27 januari 1894.

A. Hedin.

N:o 108.

Af herr A. om skrifvelse till Kongl. Muff med begäran

om utredning och förslag till förordning ang. obligatorisk insättning
i lifränteanstalt för nyfödda barn m. m.

Sedan flere år tillbaka hafva statsmakterna arbetat uppå att genom
förslag till arbetareförsäkringar m. m. lindra inträffande nöd bland de
fattigare klasserna, utan att något bestämdt resultat ännu vunnits. Dessa
förslag äro dock mer eller mindre begränsade och lemna således ej tillgång
för hvar och eu att förskaffa sig fördelen af en pension eller lifränta

14 Motioner i Andra Kammaren, N:o 108.

vid framskriden ålder, hvilken fördel likväl enligt min åsigt bör vara i
högsta grad eftersträfvansvärd. Om man derföre skulle kunna inrätta så,
att för hvarje barn, som födes, genom genast skeende obligatorisk insättning,
antingen i redan befintlig eller särskild för ändamålet inrättad lifränteanstalt,
bereddes vid t. ex. 55 års ålder en årlig lifränta af c:a 75
kronor, så är jag öfvertygad, att detta betydligt skulle bidraga att förekomma
eller lindra ålderdomsnöd och, bland andra fördelar, äfven bidraga
att för framtiden i hög grad lindra kommunernas fattigvård. För att
åstadkomma en verksam sådan lifränteförsäkring har jag tänkt mig saken
kunna genomföras på ungefär följande sätt:

Vid hvarje barns födelse skulle den kommun, der barnet rätteligen
har hemortsrätt, vara pligtig att i föreskrifven lifränteanstalt göra en insättning
så stor, att förut omnämnda årliga lifränta af 75 kronor från
och med 55 års ålder deraf, enligt uppgjorda beräkningar, skulle kunna
beredas, och torde denna insats efter nuvarande förhållanden icke behöfva
öfverskrida c:a 25 kronor. Insättningen bör ske utan återbetalningsskyldighet
från lifränteanstaltens sida, i fall den försäkrade aflider före pensionsålderns
inträde, hvarigenom beredes ökade lifräntor åt de qvarlefvande.
Kommunen bör hafva rättighet att, när barnets föräldrar dertill
hafva tillgång, af dem återtaga det insatta beloppet, men der sådan tillgång
saknas, måste kommunen af egna medel bekosta insättningen; för
sådant ändamål torde dock böra kunna påräknas statsbidrag efter blifvande
bestämda grunder. Då ingen vid ett barns födelse kan veta, huruvida
det vid framskriden ålder kan, oafsedt den ställning det har vid inträdet
i verlden, blifva i behof af understöd, så är nödvändigt att insättning
utan undantag göres för alla och att vederbörande kommunalmyndigheter
ombesörja saken, på det den ej må försummas.

Det torde kunna antagas, att om hvarje barn från späd ålder erhåller
sin lifräntebok, så skall hågen för besparingar och ytterligare insättningar
till beredande af högre lifränta väckas och underhållas.

I sammanhang med hvad förut blifvit sagdt tillåter jag mig få påpeka
att genom bildande af en så betydlig kapitalfond, som för ändamålet
under årens lopp egen rum, skulle statsverket kunna erhålla en lånekälla,
hvarigenom beroendet af utlandet i låneväg skulle i väsentlig grad förminskas.

Enär genomförandet af det förslag jag nu framstält dock fordrar vidlyftigare
beräkningar och uppgifter, som ej stå mig till buds, vågar jag
föreslå,

att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla om utredning och förslag till förordning

Motioner i Andra Kammaren, N:o 109.

angående obligatorisk insättning i lifränteanstalt för
nyfödda barn i och för beredande af lifränta vid framskriden
ålder åt hvarje person inom riket samt förslag
angående det statsbidrag, som för underlättande af insättningar
för medellösa kan vara att påräkna.

Stockholm den 27 januari 1894.

Axel Petri.

i v tji’in

Dluuiil

t-Mi i''* i ''!•».}

N:o 109.

f i'' , • i :m• j >:v ||.»|» (*ilarf

Af herr vice talmannen A. P. DauielSOIl, om tillägg till
1 kap. 6 § giftermålsbalken.

Sedan numera ofta förekommer, att personel’, som äro födda här i
landet, efter det de längre eller kortare tid vislats i Amerika eller å andra
utrikes orter, återvända till Sverige och vid hemkomsten uppgifva att de
äro gifta och att detta deras äktenskap ingåtts å utrikes ort och vigseln
förrättats af någon å sådan ort varande person, som ansetts ega rätt att
sådan vigsel förrätta, så har mången pastor kommit i villrådighet, om han
eger rätt anteckna dem i församlings- eller kyrkoboken såsom äkta makar,
då de anmäla, att de önska i församlingen inflytta. Då pastor vägrat
sådan anteckning, hafva personerna i fråga blifvit ovissa, huru deras äktenskap
skall efter svensk lag anses.

Då vår lagstiftning, så vidt jag kunnat finna, icke innehåller något
stadgande, huru i sådana fäll förfaras skall, och då frågan är för dem den
borör och äfven för samhället i rättsförhållanden af stor vigt, vågar jag