Motioner i Andra Kammaren, N:o 108 (Motion 1893:108 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 108.

N:o 108.

Af herr C. PerSSOn i Stallerhult m. fl., om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utredning och förslag i syfte af
befrielse för egare af afsöndrad jord från skyldighet alt
erlägga sådan afgäld, som beräknats utgöra andel i grundskatt
m. m.

Förslag om de skattebördors utjemnande, som utgått från olika
natur af jordbruksfastighet, hafva eu lång följd af år varit förelagda
Riksdagens ompröfning innan dessa vunno godkännande. Men genom
de beslut, som fattades å urtima riksdagen år 1892, hvilka Kongl. Maj:t
genom utfärdade lagar godkändt, afskrifvas de å viss jord hvilande
grundskatter inom 12 års tid, och rust- och roteringsbesväret kommer
under samma tid att såsom skattebörda upphöra derigenom att ersättning
tilldelas de rust- och roteringsskyldige för detta besvär. Genom
föregående riksdagars beslut och derpå grundade lagar har tingshusbyggnadsskyldighet,
prestgårdsbyggnad och landsvägsunderhåll fördelats
icke efter hemmantalet, utan efter derå åsatt taxeringsvärde, hvarigenom
mera jemn fördelning af utskylder erhållits. En klass af jordbruksfastighet
finnes, som genom dessa lagar och kongl. förordningar kommit
i eu sämre ställning och fått sig ålagda större utgifter af samma
natur som de, hvilka afskrifvas, nemligen s. k. skattelägenheter eller
jordafsöndringar, hvilka afsöndrats från grundskatteskyldigt hemman
eller rust- och roterad jord.

Enligt Kongl. Maj:ts förordning angående hemmansklyfning och
jordafsöndring den 6 augusti 1881, har egare af hemman eller lägenhet
rätt att, för alltid under full eganderätt, eller under viss tid eller
på lifstid, afsöndra jord, och skall å den jord, som sålunda afsöndras,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 108.

årlig afgäld bestämmas, som ej må vara mindre än att den motsvarar
hvad af hela hemmanets räntor och allmänna utskylder, vid jemförelse
af egornas storlek och beskaffenhet, å den afsöndrade jorden belöper.
Den på så sätt bestämda afgälden såsom andel i grundskatter och allmänna
utskylder från den afsöndrade jorden eger egaren till den jord,
hvarifrån afsöndring skett, rätt att uppbära.

Då egaren till hufvudgården, hvad beträffar grundskatter och indelningsverk,
till en del redan är och inom kort tid kommer att bli
helt befriad för utgift härför samt de öfriga allmänna utskylderna lära
utgå efter åsatt taxeringsvärde, förefinnas efter vårt förmenande ej
giltiga skäl för att denne skall af egaren till afsöndringen uppbära en
skatt, som ej för jorden numera utgår eller som af skattelägenhetens
egare måste betalas efter lägenhetens åsätta taxeringsvärde. Genom
detta får den sistnämnde en dubbel utgift för en del af afgälden och
ingen lindring för afskrida grundskatter.

Skatteregleringskomitén, hvilken afgaf sitt betänkande den 13
september 1882, föreslog, att grundskatter och indelningsverk skulle afskrifvas
under en tid af 37 år. Beträffande flen afgäld, som utgår från
afsöndrade lägenheter, och huru den skulle afskrifvas föreslog samma
komité: »att, der jord blifvit i enlighet med gällande författningar
för alltid afsöndrad från hemman eller lägenhet af sådan egenskap, att
derå hvilande grundskatt bör afskrifvas, innehafvare af sådan jord skall
ega att, i den mån berörda afskrifning eger rum, å den från den afsöndrade
jorden till hemmanet eller lägenheten ingående afgäld njuta
afdrag, som, derest öfverenskommelse parterna emellan ej träffas, skall
utgå med belopp, motsvarande så stor andel af den för hvarje gång
afskrida del af grundskatten, som vid jemförelse af egornas storlek
och beskaffenhet på den afsöndrade jorden belöper.»

I Kong]. Maj:ts till 1883 års Riksdag framlagda förslag om grundskatternas
och rust- och roteringsbesvärets afskrifvande såsom särskild
skattebörda, grundadt på förenämnde skatteregleringskomités förslag,
upptogs ej afskrifning af afgäld utgående från afsöndrad jord. Orsaken
härtill har vederbörande departementschef i sitt anförande till statsrådsprotokollet
angifvit sålunda:

»Detta förslag innefattar ett ämne, som efter min åsigt icke kan
behandlas i skatteregleringsväg eller ens genom en skattelag. Det
föreslagna förfarandet torde derjemte utgöra en så besvärlig och kostsam
procedur, att man med skäl kan betvifla, att don står i rimligt
förhållande till det mål, som dermed skulle vinnas. Visar framtiden
behöfligheten af ett lagstadgande i detta ämne för att ordna enskildes

Motioner i Andra Kammaren, N:o 108.

rättsförhållanden till hvarandra, lärer det då vara tids nog att taga i
öfvervägande, i hvad mån och på hvilket sätt lagstiftningen kan i dylikt
fall ingripa.»

Dessa uttalanden hafva antagligen utgjort orsak till att denna
del af skattefrågan icke förelädes urtima Riksdagen till lösning samtidigt
med öfriga skatteförändringar.

Inom landet hafva jordafsöndringar i stor mängd skett och af de
afhandlingar, som pröfvats af vederbörande myndighet, lärer med noggrannhet
uträknats och bestämts den andel, som af skatter och allmänna
utskylder belöper på afsöndringen. Äfven om denna skatt är
ringa, så är att märka, att den utgår efter afsöndringens storlek och
kännes tung för den, som har mindre förmåga att bära den. Rättvisa
och -billighet fordra, att desse befrias från en skatt eller afgäld till
enskilda personer, sedan utgifterna, hvarpå denna andel sig grundar,
upphöra att utgå. Den del af afgälden, som är beräknad för väghållningsbesväret,
är genom lag angående väghållningsbesvärets utgående
på landet den 23 oktober 1891, på sätt dess 10 § innehåller, afskrifven,
men alla öfriga skatter och utskylder, som lagts till grund för bestämmande
af afgälden, måste fortfarande utbetalas in till dess att frågan
blifvit löst. Tiden anses nu vara inne för ett lagstadgande i detta
ämne och för ordnandet af detta rättsförhållande. Då vederbörande
departementschef år 1883 ansåg, att det förslag, som skatteregleringskomitén
formulerat för lösning af frågan, var allt för kostsamt och besvärligt.
att utföra, tilltro vi oss ej framställa något annat och mera
antagligt, men anse frågan vara af den vigt, att den bör lösas åtminstone
inom den tid, då grundskatterna blifva i sin helhet afskrida.

På grund af det anförda få vi föreslå,

det Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda och för
Riksdagen framlägga förslag derom, huru och på
hvilka vilkor egare till afsöndrad jord må befrias från
erläggande af den afgäld till stamhemmanet, som beräknats
utgöra andel i grundskatter och indelningsverk
samt allmänna utskylder, hvilka dels afskrifvits
och dels utgår efter fastighetens taxeringsvärde.

Stockholm den 27 januari 1893.

Carl Persson,

Stallerhult.

A. Svenson A. Johansson Oskar Nyländer.

i Edum i Löfåsen.