Motioner i Andra Kammaren, N:o 108

Motion 1891:108 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 108.

5

N:o 108.

Af herr A. Hansson i Solberga, om utsträckning af tiden för
inlösen till statsverket af skattefrålserautor.

Genom kongl. förordningen den 11 september 1885 bestämmes, att
»de räntor å skattefrälsehemman, hvilka genom köp, byte eller gåfva kommit
från kronan i enskild persons eller verks, menighets eller inrättnings ego
och icke blifvit med jordeganderätten förenade»---»må i mån som veder börande

egare derom framställa anbud, sedan behörig utredning om utskyldernas
eller besvärens rätta natur och beloppet egt rum, för statsverkets
räkning inlösas», hvarjemte tiden bestämmes för denna inlösen till 1887 års
utgång.

Sedan det visat sig åtskilliga svårigheter för frälseegarne att inom
denna korta preskriptionstid begagna sig af den i ofvan åberopade kongl.
förordning medgifna rätt, väcktes vid 1887 års senare riksdag motioner
derom att få denna preskriptionstid förlängd, hvilken anhållan ock vann
Eiksdagens bifall, dock ej för längre tid än till 1888 års slut, och hvilket
riksdagsbeslut föranledde kongl. kungörelsen af den 13 juli samma år. I
den utredning, som föregått denna frågas behandling vid riksdagen, synes
framgå, att »statens utgift för de ifrågavarande utskyldernas inlösen skulle
komma att uppgå till närmare fyra millioner kronor». Enligt hvad tillgängliga
handlingar från statskontoret gifva vid handen har för år

1887 anvisats af riksstaten 800,000 kronor, och utanordnats 798,314: 50.

1888 » » 1,000,000 » » » 1,001,354: 75.

1889 » » 1,000,000 » » » 790,801: 24.

1890 » » 100,000 » » » 148,798: 25.

1891 » » 170,000 » » »---—

eller tillsammans anvisats 3,070,000 kronor, och utanordnats 2,739,448: 74.

6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 108.

Da således mer än en fjerdedel af dessa frälseräntor och kronotionden
ännu qvarstå af statsverket oinlösta, som genom en ytterligare förlängd
preskriptionstid kunde på frivillighetens väg af detsamma förvärfvas, hvilka
räntor delvis till inlösen hlifvit statsverket hembjudna, men i brist af visad
eganderätt eller tillförlitlig utredning afstyrkts, och dels de omständigheter
ännu qvarstå, som åberopats i motionerna till 1887 års senare Riksdag (n:o 5
Första Kammaren af herr Fosser, n:o 27 och n:o 30 Andra Kammaren af
herrar L. Börjesson och J. Bengtsson), som föranledde Riksdagens skrifvelse
af den 5 juli 1887 och kongl. kungörelsen af den 13 i samma månad och
år, och det icke allenast från frälseegarnes sida sedt, utan fastmer från
räntegifvarnes är af största vigt att få dessa skatteförhållanden utjemnade,
så vågar jag härmed vördsamt föreslå,

det Riksdagen ville för sin del besluta, att den i kongl.
kungörelsen af den 13 juli 1887 bestämda tid för inlösen
af skattefrälseräntor och kronotionde måtte utsträckas
till 1892 års slut.

Stockholm den 28 januari 1891.

A. Hansson
i Solberga,

riksdagsman för Falu domsaga.