Motioner i Andra Kammaren, N:o 108

Motion 1890:108 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 108,

3

N:o 108.

Af herr J. EliaSSOJl, om uppsägning af bestående handelstraktater
med Frankrike och Spanien m. m.

Redan när den med Frankrike nu gällande handels- och sjöfartstraktaten
ingicks, uttalades från flera håll, att det vore olämpligt att genom tarifftraktater
binda sin sjelfbestämningsrätt öfver tulltaxan. Det vore så mycket
olämpligare, som syftet med tullbeskattningen ej vore endast att åt statsverket
förskaffa inkomster, utan äfven att derigenom bereda erforderligt
skydd åt landets produktion gent emot utlandets. Under de år, som gått
till ända sedan traktaten afslöts, hafva olägenheterna af dess bestämmelser
allt tydligare framträda förorsakade af en enorm öfverproduktion i utlandet
och deraf uppkommen svårighet att afsätta våra alster. Svårigheterna hafva
väsentligen ökats derför, att Sveriges med flertalet andra magter ingångna
fördrag om behandling som den mest gynnade nation medförde, att åt
Frankrike beviljade förmåner komma alla andra stater till godo. Dessa
olägenheter hafva ock flere gånger blifvit så väl af regeringen som Riksdagen
erkända. Så anhöll Riksdagen i skrifvelse år 1886, att Kongl. Maj:t
måtte hos franska regeringen utverka sådan ändring i traktatens bestämmelser,
att den å fransk sida betingade tullfrihet å jernvägsskenor, maskinerier,
redskap och verktyg måtte upphöra, hvarjemte påvisades, att till
Sverige infördes från Frankrike, mot den lägre tull, som för bränvin och
sprit af vindrufvor vid direkt införsel sjöledes på fat vore bestämd, dylika
varor, som påtagligen ej kunde vara tillverkade af vindrufvor, hvarför
Riksdagen anhöll, att Kongl. Maj:t ville med franska regeringen träffa
aftal om fastställande af mera tillfredsställande kontrollåtgärder. Framställningen
lemnades i förra delen utan afseende, men ledde i senare till
ändrade bestämmelser, om hvilka man dock kan utan fara för misstag saga,

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 108.

att de endast medförde en ändring i form, men ej i sak. I skrifvelse 1888
upprepade Riksdagen sin år 1886 gjorda framställning i fråga om utverkande
af befrielse från traktatens bestämmelser om tullfrihet för jernvägsskenor
in. in., men de i anledning häraf uppkomna underhandlingarna ledde ej
till något resultat, då Frankrike förklarade sig obenäget medgifva den begärda
förändringen. Att äfven i andra afseenden traktatens bestämmelser
ej äro lämpliga, har flere gånger blifvit af Riksdagen uttalad t.

Genom lemnande af uppdrag åt tullkomitén att utarbeta förslag till
tulltaxa, innefattande de bestämmelser, som finnas böra gälla efter utgången
af nu bestående tarifftraktater, har ock Kongl. Maj:t på det otvetydigaste
sätt erkänt behofvet af ändrade bestämmelser.

Hvad vår utförsel till Frankrike beträffar, så har den ingalunda af
traktaten haft de fördelar, som man hoppats, hvilket vår statistik till fullo
bekräftar. Denna utförsel består hufvudsakligen af hafre, jern och trä,
men afsättningen af dessa artiklar bestämmes visserligen ej af den ringa
tull-lindring, som traktaten förskaffa]1 vissa af dem, utan den bestämmes
af Frankrikes behof af dessa råvaror och halffabrikat.

Angående sjöfartstraktaten åter, så äro de förmåner, som vi genom den
anses hafva förvärfvat, medgifna äfven andra sjöfartsidkande nationer, och
den mot traktatens anda om ock ej mot dess bokstaf stridande åtgärden
att bevilja seglationspremier har dertill i väsentlig grad paralyserat de medgifna
förmånerna.

öfvergår man härefter till den spanska traktaten, så möta äfven der
förhoppningar, som visserligen ej realiserats. Det framgår, om man jemför
de vunna resultaten med de förespeglingar, som i skrifvelse!'' och telegram
vid frågans behandling framkommo. Traktaten synes hufvudsakligen tillkommen
ur hänsyn till ett enda affärsintresse, att bereda möjlighet att i
Sverige rena utländsk sprit för utförsel till Spanien. Någon större vinst
för landet af denna industri har man väl ej erhållit, men deremot hafva
de förvecklingar med Spanien, hvartill traktatens bestämmelser gifvit anledning,
framkallat eu önskan att så fort sig göra låter få traktaten upphäfd.

Vid betraktandet af traktaternas olägenheter får man ej lemna ur sigte,
att deras bestämmelser vidt skilja sig från hvad som anses önskvärd! och
lämpligt vid hvarje tullbeskattning. Man önskar ju i främsta rummet och
såsom en rättvisa att med hög tull, lämpad äfven något efter varans värde,
träffa hvad som rubriceras såsom lyx- och öfverflödsvaror, men i traktaterna
är en låg afgift bestämd för många af de artiklar, hvilka som sådana
anses. Så t. ex. får siden ej tullbeläggas med mer än 2 kronor 80 öre,
då det i vårt närmaste grannland Danmark drager en tull af 8 kronor,
allt per kilogram. Än mera träder det antydda förhållandet i ögonen be -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 108. 5

träffande artiklarne konjak och vin. Medan här i landet tillverkade spritvaror
äro i nykterhetens och sedlighetens intresse belagda med dryga
tillverknings- och försäljningsafgifter, får den s. k. konjaken införas
mot en väsentligt lägre afgift än den eljest bestämda, och vin, som ofta
består endast af vederbörligen beredd sprit, emot en afgift af 15 öre per
liter, motsvarande ungefär IOV2 öre per butelj. Dessutom finnes i den
spanska traktaten en bestämmelse, som förbjuder att pålägga det spanska
vinet någon konsumtionsafgift, och hvilken efter mitt förmenande kränker
Riksdagens beskattningsrätt.

De med Frankrike och Spanien ingångna traktaterna löpa till ända
den 1 februari 1892, om de ett år förut blifvit uppsagda. Riksdagens
framställningar om ändringar i deras bestämmelser, och Kongl. Maj:ts erkännande
af det berättigade i dessa framställningar gifva tydligt vid handen,
att traktaterna i sin nuvarande form ej äro för våra förhållanden lämpliga.
Då från svensk sida gjorda försök att utverka behöfliga förändringar alltid
strandat mot de respektive regeringarnas obenägenhet att medgifva någon
som helst sådan, medan traktaterna ännu äro i gällande kraft, så synes
häraf, att deras uppsägning är för vinnande af rättelse det enda verksamma
medlet.

Af dessa anledningar vågar jag vördsamt hemställa,

a) att Riksdagen ville för sin del besluta uppsägning
af nu gällande handels- och sjöfartstraktater med
Frankrike af den 30 december 1881 och med Spanien
af den 18 januari 1887; samt

b) att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
det Kongl. Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder,
att traktaterna upphöra att vara gällande den 1 februari
1892.

Om remiss till bevillningsutskottet anhålles.

Stockholm den 23 januari 1890.

Jan Eliasson,

från Upsala län.