Motioner i Andra Kammaren, N:o 107

Motion 1894:107 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 107.

11

råde, det folkrikaste tre ombud, femton med större
folkmängd hvardera två ombud, och tolf med mindre
folkmängd hvardera ett ombud.

Om remiss till lagutskottet anhålles, och torde utskottet ombesörja
den närmare formuleringen af de föreslagna ändringarne, som till äfventyra
kan finnas vara af nöden.

Stockholm den 27 januari 1894.

O. B. Olsson,

från Kristianstads län.

N:o 107.

Af herr A. Hedill, om ändring af 7 kap. 3 § strafflagen.

I nämnda lagrum talas om »kramlåda eller annan dylik bod». En
sådan användning i en strafflagstext af ordet »kramlåda» synes gifva vid
handen, att det allmänna föreställningssättet vid detsamma fäster en åtminstone
någorlunda bestämd betydelse. Så är dock, åtminstone numera,
ingalunda förhållandet; och det torde ej på länge hafva varit fallet, kanske
ej ens när strafflagen skrefs. I sjelfva verket har ordet »kramlåda» för
länge sedan så fullständigt försvunnit ur det vanliga språkbruket, att man
näppeligen någonsin hör det, utom vid tillämpning af anförda lagrum eller
vid tvist om dess rätta mening. Det torde derför ej gerna kunna bestridas,
att ett sådant uttryck, användt i en lagtext, som ej förklarar dess betydelse,
är i hög grad olämpligt.

Det är också för Riksdagen väl bekant, att rätta betydelsen af uttrycket
»kramlåda eller annan dylik bod» är föremål för mycken ovisshet.
Ett nytt exempel härpå är anledningen till denna motion.

12

Motioner i Andra Kammaren, N:o 107.

I lagutskottets utlåtande n:o 15 vid 1893 års riksdag påpekades,
att anledningen, hvarför lagutskottet vid 1862 — 1863 års riksdag föreslog
och rikets ständer godkände tillägget af ordet »dylik» framför »bod» i
den af Kongl. Maj:t föreslagna lydelsen af 3 § i 7 kap. af nya strafflagen,
var den, att sådana försäljningsställen, som brödbodar, mjölkmagasiner,
sockerbagerier och andra dylika butiker, hvaruti en handel drefves, som
till rörelsens omfång och art ingalunda vore jemförlig med den, som idkades
i egentliga kramlådor, ofta hölles öppna å sabbat, utan att, såvidt
utskottet försport, någon förargelse derigenom åstadkom mes. Förändringens
syfte var således att från strafflagens förbud mot öppenhållande
å sön- eller högtidsdag undantaga nyss angifna slag af försäljningsställen.

JSu har emellertid inträffat, att i hufvudstaden ett stort antal »diversehandlande»,
hvilkas affärer i väsentlig mån falla under den undantagskategori,
som 1862—1863 års riksdag ville uppställa, drabbats af åtal
och blifvit fälda till böter för öfverträdelse af förbudet mot öppenhållande
å sön- eller högtidsdag af »kramlåda eller annan dylik bod».

Men icke nog dermed: dessa talrika åtal hafva (med ett enda
undantag) endast träffat diversehandlande — dock ej alla — inom två
församlingar, medan deras yrkeskamrater inom öfriga församlingar icke
antastats af åklagaremakten, ehuru de senare icke mindre än de förra
idkat söndagshandel.

Mig synes det vara lagstiftarens pligt att afhjelpa den rättsosäkerhet,
hvarom dessa förhållanden vittna.

Det torde emellertid vara synnerligen vanskligt att åstadkomma det
önskvärda förtydligandet af 7 kap. 3 § strafflagen medelst en kortfattad
bestämmelse, som, med bibehållande af den nuvarande paragrafens hufvudsyfte,
derjemte tillräckligt fullständigt och klart angåfve de undantag från
regeln, hvilka kunna finnas böra medgifvas. Lämpligare synes det låta
si§ S^ra, att uti en särskild lag, till hvilken strafflagen hänvisade, förtydliga
regeln i nämnda lagrum genom uppräknande af de undantag i
afseende å vissa slag af varor, som under viss del af sabbatstiden skulle
få försäljas. Och då det måhända icke är nödvändigt, att i detta hänseende
alldeles enahanda bestämmelser gälla inom samtliga kommuner,
torde det äfven med något skäl kunna ifrågasättas, om ej i eu sådan
särskild lag åt kommunalmyndigheterna må medgifvas rätt att, inom vissa
gränser, närmare bestämma om undantagen från regeln.

Jag tillåter mig derför att föreslå, att Riksdagen måtte i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för
nästkommande riksdag framlägga förslag,

13

Motioner i Andra Kammaren, N:o 108.

dels till ändrad lydelse af 7 kap. 3 § strafflagen
af ungefär följande innehåll:

»Idkar — — — — nödtorft. Lag samma vare,
om i bod eller annat dermed jemfÖrligt försäljningsställe
handel å sabbatstid idkas med andra varor eller
å andra timmar än i särskild af Kongl. Maj:t och
Riksdagen stiftad lag är medgifvet»,

dels till särskilda lagbestämmelser, hvartill den
sålunda ändrade föreskriften i strafflagen komme att
hänvisa.

En officiel uppgift om de ofvannämnda åtalen skall jag hafva den
äran att öfverlemna till lagutskottet.

Stockholm den 27 januari 1894.

A. Hedin.

N:o 108.

Af herr A. om skrifvelse till Kongl. Muff med begäran

om utredning och förslag till förordning ang. obligatorisk insättning
i lifränteanstalt för nyfödda barn m. m.

Sedan flere år tillbaka hafva statsmakterna arbetat uppå att genom
förslag till arbetareförsäkringar m. m. lindra inträffande nöd bland de
fattigare klasserna, utan att något bestämdt resultat ännu vunnits. Dessa
förslag äro dock mer eller mindre begränsade och lemna således ej tillgång
för hvar och eu att förskaffa sig fördelen af en pension eller lifränta