Motioner i Andra Kammaren, N:o 107

Motion 1891:107 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 107.

3

S:o 107,

Af herr E. Svensson från Karlskrona, om ändrad lagstiftning
rörande försäljning af maltdrycker.

Tvenne gånger har jag har haft äran att inför Riksdagens Andra
Kammare frambära motion derom, att maltdrycker -af viss mindre alkoholhalt
icke måtte vara hänförliga under bestämmelserna uti förordningen af den 24
oktober 1885, angående försäljning af vin och maltdrycker in. m.; och under
förlidet års riksdag lyckades ifrågavarande motion äfven vinna Andra Kammarens
bifall med den aktningsvärda majoriteten af 117 röster mot 62.

Men oaktadt, såsom ofvan blifvit nämndt, 1890 års Riksdags Andra
Kammare med så stor majoritet biföll motionen, blef den dock af dess Första
Kammare afslagen. Vi stå följaktligen fortfarande på den punkt, att den
person, som till en törstande försäljer en så oskadlig och omöjligen berusande
dryck som svagdricka, utan att på sätt ofvannämnda förordning bestämmer
dertill hafva förvärfvat sig särskild rättighet, äfvensom tillverkare af denna
vara, som låter den förtäras inom sitt egande område, kan af hvem som
helst åtalas och måste dömas skyldig såsom lagbrytare; ett förhållande, som
tyckes stå i rak strid mot de grundsatser, livilka fastslagits uti vår näringslagstiftning.

Enär jag är lifligt öfvertygad, att ett frigifvande af försäljningen af
de maltdrycker, som i följd af sin ringa alkoholhalt icke äro berusande,
öfverensstämmer med allmänna meningen inom landet och omöjligen kan på
ringaste sätt verka skadligt, så vågar jag dels på de skäl, som framhållits
uti min motion, n:o 67, vid 1889 års riksdag, dels ock på de grunder, som
anförts uti Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts betänkande n:o 3,
år 1890, ännu en gång väcka frågan till lif.

Då emellertid under förra årets diskussion öfver ifrågavarande ärende
åtskilliga talare ansågo den föreslagna gränsen af alkoholhalt hos de maltdrycker,
hvilka borde lemnas fria till försäljning, icke väl vald, skall jag denna gång
icke tillåta mig att föreslå någon viss bestämd alkoholhalt, utan torde gränsen
härför lättast och säkrast kunna utrönas genom de undersökningar, som
regeringen, derest motionen vinner Riksdagens bifall, icke lärer underlåta
att vidtaga.

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 107.

På de grunder, som jag här ofvan haft äran framhålla, vågar jag
vördsamt hemställa,

att Riksdagen behagade besluta att i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla om sådana förändringar uti kongl.
förordningen af den 24 oktober 1885 angående försäljning
af vin och maltdrycker m. in., att de maltdrycker, hvilka
innehålla så låg procent alkoholhalt att de icke kunna
anses verka berusande, måtte varda från bestämmelserna
uti nämnda förordning undantagna.

Om remiss till tillfälligt utskott anhålles vördsamt.

Stockholm den 29 januari 1891.

Edv. Svensson.

Uti förestående motion instämma:

Nils Nilsson, Skärhus.	Joll. Nydahl.	C. G. Bruse.
Carl Palm.	0. Andersson, Hasselbol.	Olof Olson, Stensdalen.
Edvard Wavrinsky.	J. A. Lundström.	Anders Olsson, Ornakärr.
P. Truedsson.	B. P. Ersson.	A. F. Liljeholm.
S. J. Kardell.	A. F. Broström.	A. G. Jönsson.
G. W. Svensson.	P. Waldenström.	A. Göransson.
Anton Halm.	Emil Olsson.	P. A. Bomberg.
And. Olsson, Mårdäng.	J. August Sjö.	H. Eriksson.
Per Nilsson.	Jonas Andersson i Vårgårda.	J. P. Jansson.
E. Norman.	Oscar Larsson.	Gustaf Anderson, Himmelsby.