Motioner i Andra Kammaren, N:o 106

Motion 1895:106 Andra kammaren

18

Motioner i Andra Kammaren, N:o 106.

det Riksdagen behagade besluta, att å elektriska
glödlampor måtte åsättas en tall af 3 kronor 50 öre
per kilogram.

'' i l j ", - t 1 t. j , < : * '' ;, v'' i '' . I i'' t '' : t L : /. ..,1 Ji.ili

Stockholm den 25 januari 1805.

Oskar Nyländer.

N:0 106.

Af herr C. A. Öar Isson, om förhöjning af tullen å stålpennor.

Då hvarje ny näring på det industriella området med skäl kan fordra
att erhålla det understöd, som ett tullskydd kan lemna för att den nya
industrien må kunna utveckla sig och bestå i kampen med utlandets i
större utveckling varande fabrikation; så förefinnes i vårt land eu dylik industri,
hvars råmaterial är inhemskt och som högeligen påfordrar ett dylikt
understöd, nemligen fabrikationen af stålpennor.

Den nuvarande införseltullen å denna vara är 60 öre per kilogram,
motsvarande ungefär 16 gross, hvilken tullsats utgör endast omkring 6
procent af saluvärdet, och är denna tullbestämmelse, i jemförelse med andra
industrigrenar af likartad beskaffenhet, synnerligen låg.

Det synes mig derför vara väl värdt att beakta, det stålpennefabrikationen
blefve så tillgodosedd medelst ett förhöjdt tullskydd, att densamma
kunde med fördel bedrifvas med landets egna arbetare och af ett råmaterial,
som vårt eget land kan lemna af yppersta beskaffenhet.

På grund häraf vågar jag vördsamt föreslå,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 107.

19

det Riksdagen behagade besluta förböjning af importtullen
å stålpennor från nuvarande 60 öre till 3
kronor per kilogram, i vigten inbegripen pappaskar,
kartor och omslag.

Stockholm den 26 januari 1895. ''

: ;; I j . .

C. Axel Carlsson.

N:0 107.

Af herr A. Peterson i Hasselstad, om ändrad lydelse af 41 § 1
mom. konkur slagen.

Genom gällande konkurslag den 18 september 1862 infördes en för
svenska konkurslagen dittills främmande institution, nemligen rättens ombudsman,
hvarmed naturligtvis var meningen, att en förståndig, redbar,
opartisk och äffärsvan samt, om möjligt, juridiskt bildad person skulle kunna
öfvervaka förvaltningen af konkurserna, genom lämpliga utredningar under
hand förekomma brister, påskynda konkursernas afslutande och framför allt
tillse, att ingens rätt förnärmades.

Belåtenheten med denna institution har dock icke varit så allmän, som
man kunnat hoppas och vänta, detta naturligtvis beroende på huruvida till
dessa befattningar utsetts personer med intresse för befattningen och ej
blott för arfvodets qvitterande. I de mindre städerna har det blifvit ganska
vanligt, att inkomsterna af befattningen såsom rättens ombudsman tillfalla
en eller annan af rättens ledamöter eller till och med efter vissa grunder
emellan dem samtlige fördelas.

Att detta icke torde vara med god ordning öfverensstämmande, torde
vara uppenbart, då derigenom hvarje kontroll öfver rättens ombudsman
saknas, på samma gång rätten vid bestämmandet af arfvodet åt rättens ombudsman
kommer; att döma i egen sak, hvarförutom för allmänheten mer
eller mindre obeqväma jäfsförhållanden komma att uppstå.