Motioner i Andra Kammaren, N:o 106

Motion 1894:106 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 106.

9

N:o 106.

Af herr O. B. Olsson i Maglehult, med förslag till ändring i
vissa delar af förordningen angående allmänt kyrkomöte den
16 november 1863.

Vid nästlidne riksdag väckte jag inom den kammare, jag tillhör, motion
angående delvis ändrade grunder för kyrkomötets sammansättning,
åsyftande dels en ökning i antalet af lekmännens ombud, dels ökadt antal
elektorer inom större pastorat vid val af dessa ombud, dels en jemnare
och mera naturlig fördelning af valkretsarne för samma val och dels en
förenkling af sjelfva sättet för valens förrättande. Af dessa förslag lyckades
endast det sistnämnda, eller om förenkling af valsättet, tillvinna sig
Riksdagens bifall, och har sedermera äfven blifvit af kyrkomötet gilladt.

Emellertid qvarstå ännu allt jemt de skäl, som kunna tala för mina
öfriga här omnämnda förslag, och af hvilka jag i motionen anfört de vigtigaste,
ovederlagda och i sin fulla kraft. Till undvikande af onödig
vidlyftighet anser jag mig här icke å nyo behöfva framlägga dem, utan
hänvisar rörande förslagens enskildheter till den närmare utredning, som
jag i min ofvannämnda motion sökt förebringa.

Då jag nu går att å nyo framlägga de vid nästlidne riksdag förfallna
förslagen, har jag dertill ytterligare ett skäl, som då ännu icke existerade,
eller rättare sagdt, icke i så hög grad som nu gjort sig märkbart. Detta
skäl har gifvits af det senast församlade allmänna kyrkomötet. Det sätt,
hvarpå det uppfylt de förväntningar, som vännerna af en sund utveck
ling och ett sansadt framåtskridande inom den svenska kyrkan billigt vis
kunnat ställa på dess verksamhet, har varit sådant, att behofvet af de
förbättringar, hvilka jag föreslagit, derefter framträder vida starkare och
mera trängande än förut. Om detta ömtåliga ämne vill jag här icke närmare
yttra mig, helst jag är öfvertygad, att Riksdagens flertal i denna sak
torde hysa samma uppfattning som jag.

Bih, till Rilatä. Prof. ISO!. 1 Sand, 2 Afd. 2 Band. 26 Höft.

2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 106.

I de förslag till ökadt antal af kyrkomötets ledamöter och elektorer
m. m., som jag sålunda här ånyo framlägger, har endast en föga väsentlig
förändring vidtagits. Då fördelningen af lekmannaombud och elektorer
är afsedd att bättre än förut lämpas efter folkmängden, torde det vara
enligt med god ordning, att hänsyn dervid tages endast till den kyrkoskrifna
folkmängden. I sak betyder visserligen denna ändring foga eller
intet, så länge antalet af dem, som stå utanför svenska kyrkan, är så
ringa som nu. Men principielt kan det icke anses rigtigt, att dessa
främmande trosbekännare på något sätt tagas med i beräkning, då fråga
är om val af svenska kyrkans ombud.

Alltså och med hänvisning i öfrigt till min förra året väckta motion,
föreslår jag,

att Riksdagen ville för sin del besluta, att följande
delar af kongl. förordningen af den 16 november
1863 rörande allmänt kyrkomöte måtte erhålla
ungefärligen följande lydelse:

§ 2. Svenska kyrkans ombud skola vara samtlige
biskopar i stiften — — — — — — —--

— — — — — — Stockholms stad: så ock fyratio fem

af lekmännen valda ombud, fördelade på sätt § 5
mom. 3 utvisar. Cheferna för — — — — — —

— — — — — — — — — i besluten.

§ 5. Mom. 1. Inom hvarje pastorat — — —

— — — — — — — — — — — — en elektor

och derutöfver, efter kyrkoskrifna folkmängden, en för
hvarje fullt tal af femtusen. Om kallelse — — —
är stadgadt.

Mom. 2. Med iakttagande — — — — — —-

— — — — — — — — — det stift eller valdistrikt,
hvarigenom moderkyrkan — — — — — om
gemensamt elektorsval sig förena.

Mom. 3. Vid val af lekmännens ombud utgöra
Stockholms stad och Visby stift hvardera ett, Hernösands
stift fyra, Lunds och Göteborgs stift hvardera
tre, och de öfriga stiften hvardera två valdistrikt. De
särskilda valdistrikten inom stiften ordnas, så vidt ske
kan, efter län och landskap och bestämmas till sitt
omfång af Konungen. Af dessa valdistrikt väljer,
hvart pfter kyrkoskrifna folkmängden inom sitt om -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 107.

11

råde, det folkrikaste tre ombud, femton med större
folkmängd hvardera två ombud, och tolf med mindre
folkmängd hvardera ett ombud.

Om remiss till lagutskottet anhålles, och torde utskottet ombesörja
den närmare formuleringen af de föreslagna ändringarne, som till äfventyra
kan finnas vara af nöden.

Stockholm den 27 januari 1894.

O. B. Olsson,

från Kristianstads län.

N:o 107.

Af herr A. Hedill, om ändring af 7 kap. 3 § strafflagen.

I nämnda lagrum talas om »kramlåda eller annan dylik bod». En
sådan användning i en strafflagstext af ordet »kramlåda» synes gifva vid
handen, att det allmänna föreställningssättet vid detsamma fäster en åtminstone
någorlunda bestämd betydelse. Så är dock, åtminstone numera,
ingalunda förhållandet; och det torde ej på länge hafva varit fallet, kanske
ej ens när strafflagen skrefs. I sjelfva verket har ordet »kramlåda» för
länge sedan så fullständigt försvunnit ur det vanliga språkbruket, att man
näppeligen någonsin hör det, utom vid tillämpning af anförda lagrum eller
vid tvist om dess rätta mening. Det torde derför ej gerna kunna bestridas,
att ett sådant uttryck, användt i en lagtext, som ej förklarar dess betydelse,
är i hög grad olämpligt.

Det är också för Riksdagen väl bekant, att rätta betydelsen af uttrycket
»kramlåda eller annan dylik bod» är föremål för mycken ovisshet.
Ett nytt exempel härpå är anledningen till denna motion.