Motioner i Andra Kammaren, N:o 106

Motion 1890:106 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 106.

11

N:o 106.

Af herr P. G, PetersSOll i jBry storp, om ändring af § 14
riksdagsordningen.

Att behofvet af eu förändring i 14 § riksdagsordningen icke saknar
grund kan visas deraf, att redan vid 1869 års riksdag väcktes förslag
härom, och har sedermera, med undantag af åren 1871, 1876 och 1877,
till hvarje Eiksdag väckts motion om ändringar i den politiska rösträtten,
samt vid flere riksdagar vunnit bifall i Andra Kammaren, men på senare
tiden äfven i denna kammare afslagits. Dock för egen del anser jag att
större skäl numera förefinnes till eu förändring i rösträtten, än förut varit
fallet, ty på senare tiden hafva tillkommit högre indirekta skatter samt
tillökning i värnpligten; äfven kan efter mitt förmenande icke vara
konseqvent att personer, som, låt vara på ett medelbart sätt, hafva rätt att
deltaga i val till Första Kammaren, skola helt och hållet vara uteslutna
från rösträtt vid val till Andra Kammaren i riksdagen.

I folkmedvetandet har den regel gjort sig gällande, att med skyldigheter
äfven böra följa rättigheter, hvilken regel icke till sin helhet blifvit
följd vid stiftandet af 14 § riksdagsordningen, ty såväl då som nu finnas
många skattskyldige till stat och kommun utan motsvarande rättighet;
härmed menas de, som skatta efter bevillning, men stå under det s. k.
strecket.

Enligt regeringsformen tillkommer svenska folket dess urgamla rätt
att sig sjelft beskatta, hvilken beskattning skall utgå genom åtagen bevillning

12

Motioner i Andra Kammaren, N:o 106.

men nu förhåller sig så, att flere, som skatta efter bevillning, icke ega rätt
ingå i någon pröfning af bevillningens åtagande, således, efter mitt förmenande,
stå regeringsformen och riksdagsordningen i strid mot hvarandra,
i hvithet förhållande med allt fog kan påyrkas rättelse.

Yid sistlidne riksdag motionerade jag äfven om en förändring i
den politiska rösträtten, angifvande då åtskilliga förmögenhetsvilkor för erhållande
af rösträtt. Konstitutionsutskottet anför häröfver i sitt utlåtande.
»Utskottet som förmodar, att svårigheter att afväga de olika fastigheternas
förmåga att bereda egare eller åhor en tryggad ställning, föranledt lagstiftaren
att likställa dem alla i afseende på census till valrätt, fann denna anledning
välbetänkt och kan således icke bifalla motionärens förslag», men för att nu
bereda en lindring i dessa betänkligheter om de olika fastigheternas förmåga,
skall jag föreslå, att alla de män, som erlägga skatt till stat och
kommun efter bevillning, höra komma i åtnjutande af politisk rösträtt, för
så vidt inga laga hinder i öfrigt förefinnas.

Det är som bekant icke någonting nytt och hittills opröfvadt, som
skulle införas genom att de på grund af kommunalbeskattning röstberättigade
finge vid ett val, som icke är kommunalval, lika rösträtt, hvarje röstande
en röst. Den grundsatsen är redan erkänd genom 1863 års förordning
angående val af elektorer för utväljande af kyrkomötets ombud samt förordningen
den 17 juli 1872 angående val af nämndeman.

På grund af ofvan anförda far jag föreslå,

att 14 § riksdagsordningen måtte erhålla följande
förändrade lydelse: Valrätt tillkommer inom den kommun,
der han bosatt är, enhvar i kommunens angelägenheter
röstberättigad man.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 27 januari 1890.

P. J. Petersson.

Stockholm, David Lunds Boktryckeri, 1890.