Motioner i Andra Kammaren, N:o 105

Motion 1893:105 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 105.

I

N:o 105.

Af herr 0. Olsson från Stockholm, om ändrad lydelse af § 12
mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
den 23 maj 1862.

Uti en till 1891 års Riksdag afgifven motion n:o 98 har frågan
om ändrade bestämmelser angående den kommunala rösträtten i Stockholm
af mig upptagits, dervid jag, efter anförande af uppstälda motiv
och derför åberopade faktiska förhållanden, föreslagit i hufvudsak sådan
ändring af § 12 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
den 23 maj 1862, att ej någon måtte beräknas för flera röster,
än som svarade mot en hundradel af valkretsens hela röstetal efter
röstlängderna, och att i intet fall finge röstas för högre antal röster, än
det, som motsvarade bevillningen för 4,000 kronors inkomst af kapital
eller arbete; uti hvilken motion elfva af Stockholms stads riksdagsmän
inom Andra Kammaren sig förenat.

Lagutskottet (se dess utlåtande n:o 19) har, vid behandlingen af
nämnde motion, hufvudsakligen yttrat:

att redan under de förhandlingar, hvilka föregingo antagandet af
det förslag till begränsning af den kommunala rösträtten såväl i Stockholm
som rikets öfriga städer, hvilket genom kungörelsen den 9 november
1869 blef lag, framhölls, att den gräns, som då föreslagits, icke
kunde göra anspråk på någon allmän giltighet, och att en framtida utveckling
af städernas näringslif säkerligen skulle komma att å nyo skapa
ett behof af ytterligare begränsning i ändamål att förhindra ett förmöget
mindretals öfverväldigande inflytande på kommunens angelägenheter;

att, enligt utskottets åsigt, ett dylikt behof för närvarande gör sig
gällande, enär de tvenne sistförflutna årtiondena nemligen hafva för
Bili. till liiksd. Prof. 1803. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 18 Käft. (N:is 105-110) 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 105.

rikets städer, särskildt hufvudstaden, medfört en utveckling, som måste
anses storartad, hvilken rika utveckling åstadkommit en allt starkare
kapitalbildning, på samma gång som klyftan mellan de högt och lågt
beskattade medlemmarne i kommunen blifvit större;

att en naturlig följd af denna utveckling också’blifvit, att den
inskränkning, som år 1869 infördes, icke längre förmår göra åsyftad
verkan;

att i de flesta af rikets städer den kommunala rösträtten, som bekant,
kommer till användning endast vid stadsfullmägtigevalen, och ehuru
man får antaga, att dessa val bestämmas af hänsyn till stadens bästa,
det likväl vore af vigt att, såvidt möjligt, söka förebygga, att desamma
komma att beherskas af ett fåtal röstegande, hvilkas mening om hvad
stadens väl kräfver mången gång kan stå i strid med det stora flertalets
uppfattning härom; och

att utskottet, ledt af dessa åsigter, hemstält, att Riksdagen ville i
skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning af
samtliga de förhållanden, som pröfvas inverka på den kommunala rösträtten
i städerna, samt derefter för Riksdagen framlägga förslag till
ytterligare begränsning af densamma.

Såsom af Riksdagens protokoll angående förevarande fråga inhemtas,
blef emellertid utskottets förslag af Första Kammaren afslaget,
men af Andra Kammaren bifallet, i följd af hvilken utgång motionen
för den gången blifvit lemnad utan afseende.

Då de af mig uti motiven till min ofvannämnda motion, till grund
för min framställning, i korthet upprepade förhållanden sedermera ingalunda
ändrats till en i motionens syfte bättre gestaltning, utan snarare
tvärtom, i det att, såsom jag har äran visa med en på den vid 1890
års stadsfullmägtigeval upprättade röstlängdens grund uppgjord tabell
(bil. a) maximisiffran, hvilken är att betrakta såsom den punkt på röstskalan,
der de högre och lägre beskattade valmännens inflytande i det
närmaste väger jemnt, numera ställer sig lägre än talet 40, ja, nedgår
ända under talet 20, anser jag mig manad att äfven inför denna Riksdag
framlägga motion i ämnet.

Med upprepande af min i föregående motion angifna åsigt, att den
principielt rigtigaste grunden för den kommunala rösträtten otvifvelaktigast
vore den lika rösträtten för alla, som betala kommunalskatt,
emedan de alla bidraga med samma qvot af sin inkomst och följaktligen
måste hafva samma intresse af ett lämpligt användande af kommunens
medel, ja, de obemedlade till och med mera, enär deras qvot för dem
är relativt dyrbarare än för de bemedlade, vill jag dock icke, på de af

Motioner i Andra Kammaren, N:o 105.

3

mig i min förra motion angifna skäl, utsträcka mitt yrkande längre, än
jäg gjort i densamma, nemligen att den absoluta maximisiffran må bestämmas
till talet 40.

Efter att sålunda hafva angifvit min ståndpunkt till denna vigtiga
fråga, beder jag att, i syfte till hvad jag nu föreslår, få hänvisa till och
åberopa hvad jag uti min ofvannämnda motion till 1891 års Riksdag
samt till riksdagsprotokollet af den 19 mars 1891 n:o 23 § 4 i saken
anfört, dervid tilläggande att, sådan stämningen bland de mindre bemedlade
klasserna nu är, sedan försvarsbördan blifvit med större tyngd
på dem tryckande, omständigheterna ytterligare mana till en rättvisare
fördelning af rösträtten äfven inom kommunen — en åsigt, som inom
hela vårt land gör sig gällande, ja, till och med icke varit ohörd inom
vår Riksdags Första Kammare.

I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda haft äran anföra och
visa, föranlåtes jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville för sin del besluta, att § 12
mom. 1 af Kongl. Maj:ts nådiga förordning om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862 måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

»Vid valet, som förrättas med slutna sedlar och
för öfrigt i tillämpliga delar efter den ordning, som
för val af riksdagsfullmägtige för städer är eller varder
antagen, eger en hvar till deltagande deruti berättigad
medlem af kommunen en röst för bevillning efter
art. II bevillningsstadgan till och med en krona samt
vidare en röst för hvarje derutöfver påförd hel kronas
bevillning efter nämnda artikel; men ej må för någon
beräknas flera röster, än som svara mot en hundradel
af valkretsens hela röstetal efter röstlängden, och i
intet fall högre antal röster, än det, som motsvarar
bevillningen för fyra tusen kronors inkomst af kapital
eller arbete.»

Om det skulle synas utskottet nödigt att ändra ordställningen i
paragrafen, så anhålles derom.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 25 januari 1893.

Olof Olsson.

4

Bil. A.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 105.

Bilaga till motion om ändring af § 12 mom. I i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862.

Upprättad efter den i berättelsen angående Stockholms »kommunalförvaltning
för år 1890» intagna tab. 35 öfver röstberättigade, deras
röster vid stadsfullmägtigeval samt förhållandet med rättigheten att rösta.

Antal valberättigade personer................................................................ 49,926

Deraf egde utöfva sin rösträtt.............................................. 24,954

och icke egde utöfva rösträtt............................................... 24,972 49^926

Af dem, som egde utöfva sin rösträtt, innehade:

3,716 röstberättigade....................................................................... 1 röst

4,370	11
933	11
2,016	tl
565	It
132	ti
165	It
1,210	It
350	tt
394
3,208	11
2,021	tl
1,268	11
1,006	11
735	tl
515
383	J1
243	tl
1,724	11
24,954

från 11 till

ii

ii

ii

ii

11

11

11

11

21

31

41

Öl

61

71

81

91

11

11

11

11

11

11

11

11

2 röster.

3	11
4	11
5	11
6	11
7''	11
8	11
9	11
10	11
20	11
30	11
40	11
50	11
60	11
70	11
80	11
90	11
100	11

Antal personer, för hvilka, på grund af 12 § kommunalförordningen,

nedsatt röstetal beräknats ............................................................... 1,432

Hela antalet röster, som de valberättigade egt beräkna sig 622,519
Deraf tillkommande dem, som egde utöfva sin

rösträtt................................................................................... 538,360

och tillkommande dem, hvilka icke egde utöfva rösträtt 84,159 622 519

Hela röstetalet, om ej nedsättning egt rum 852,177

Antal afgående röster på grund af § 12 .......... 229,658 622,519

Motioner i Andra Kammaren, N:o 105.

5

Utaf förestående framgår följande resultat:

Grupp.	Antal röst-berättigade.		Antal röster.	Summa röster.
1—10	3,716	.................................................... å	1	3,716
	4,370		2	8,740
	933		3	2,799
	2,016	......................................................	4	8,064
	565		5	2,825
	132		6	792
	165		7	1,155
	1,210		8	9,680
	350		9	3,150
	394	............... ..................................... 11	10	3,940
11—20	3,208	................................ i medeltal „	16	51,328
	17,059			96,189
20	7,895	*........*..........*........................ 11	20	157,900
	24,954			254,089

I följd hvaraf mindretalet utaf de 24,954 röstberättigade, eller
7,895, i allt fall, efter en beräknad maximisiffra af 20 röster, således
komme att utöfva rösträtt för 157,900 röster, under det att ofvanstående
flertal komme att ega endast 96,189 röster; hvaraf åter måste
vara bevisadt, att äfven efter 20-gradig skala det förmögna mindretalet
har öfvervigten i den kommunala rösträtten.

Att man icke behöfver frukta, att det mindre bemedlade flertalet
skall utöfva någon öfvervigt i kommunala frågor, torde bevisas af det
1890 förrättade stadsfullmägtigevalet, då dervid ett mindretal af 1,772
röstande med röster från 40 till 100 utöfvade rösträtt för 135,534 röster,
under det att flertalet 2,371 röstande, med röster från och med 1 till
och med 40 icke förmådde frambringa mer än 37,959 röster, enligt valprotokollen.

Stockholm den 25 januari 1893.

Olof Olsson.