Motioner i Andra Kammaren, N:o 105 (Motion 1882:105 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 105.

N:o 105.

Af Herr Axel Key: Angående anslag till fyllnad å inköpssumman
för den af Enkefru G. Scholander till Nationalmuseum
hembjudna samling af framlidne Professoren F. W. Scholanders
handteckning ar och aqvairéUer.

Såsom jag af det protokoll, som förts vid Nationalmuseinämnds extra ordinarie
sammanträde den 22 sistlidne September, haft tillfälle inhemta, har till
inlösen för Nationalmusei samlingar af Enkefru Professorskan Carin Scholander,
född Nyström, blifvit hembjuden en samling aqvareller, teckningar och konstruktionsritningar,
utförda af framlidne Professorn vid Akademien för de fria konsterna
F. W. Scholander. Af Intendenten Upmarks anförande till nämnda protokoll, ett
anförande, hvari Museinämndens samtlige ledamöter instämt, framgår det, att denna
samling omfattar 1,224 nummer, fördelade på 1,003 kartonger och topografiskt ordnade
i 10 portföljer enligt följande öfversigtstabell.

1.	Rom ..............................	Aqvareller	Teckningar 97.	Summa 129.
2.	Kyrkostaten ...................	22.	116.	138.
3.	Florens, Genua, Siena ......	8.	94.	102.
4.	Lombardiet .......................	29.	167.	196.
5.	Neapel, Pompeji	46.	93.	139.
6.	Sicilien..............	24.	69.	93.
7.	Frankrike, Belgien m. m.	46.	81.	127.
8.	Tyskland ............	9.	73.	82.
9.	Sverige	26.	16.	42.
10.	Sverige...	44.	132.	176.

Tillsammans 286. 938. 1,224.

De behandlade ämnena äro i allmänhet liemtade från arkitekturens och
den dermed närmast beslägtade ornamentikens område, men härjemte finnes ett

Motioner i Andra Kammaren N:o 105.

ej obetydligt antal kostymstudier, utsigter, teaterdekorationer och friare kompositioner.
Arkitektur- och ornamentsteckningarna utgöras af noggranna, men tillika
med ett konstnärligt öga uppfattade originalafbildningar af för olika stilperioder
och länder karakteristiska konstverk och bilda således en fortlöpande
illustration till dessa konstarters utvecklingshistoria. Af ett alldeles särskildt intresse
för kännedomen om äldre svensk byggnadskonst och ornamentik är den till
218 nummer uppgående svenska samlingen, bland hvilken räknas ej mindre än 70, till
en del fullt utförda aqvareller, framställande afbildningar af eller studier från de
märkligaste af våra äldre stads- och landskyrkor, Munsö, Vaxala, Vesterås, Vänga,
Linköping, Askeby, Vadstena, Kalmar, Dalhem, Skenninge, Gärdserum, Halmstad,
en mängd gotländska kyrkor, Ystad, Lund, Vreta, Alvastra*, Malmö, Husaby,
Kristianstad m. fl. samt offentliga och enskilda slotts- och profan-byggnader.

Ensamt från Gotland äro sålunda omkring 40 kyrkor och kyrkliga minnesmärken
aftecknade.

Redan härigenom eller genom arten af sitt innehåll och såsom omfattande
afbildningar af ett stort antal märkliga och karakteristiska arkitekturverk och
andra konstföremål, af hvilka många hittills alls icke eller endast ofullständigt
blifvit återgifna, eger samlingen i sin helhet ett högt vetenskapligt-konsthistoriskt
intresse och en stor betydelse som undervisningsmateriel. Och denna synpunkt
måste särskildt betonas, då konsthistoriens grunddrag alltmer börja ingå
i den allmänna bildningen och offentlig undervisning i detta ämne numera på
flera håll meddelas. Men härtill kommer ytterligare den höga konstnärliga förtjensten
hos dessa teckningar och studier, som, vare sig hänsyn tages till den
artistiska uppfattningen eller det säkra omsorgsfulla utförandet, kunna ställas vid
sidan af det bästa, som på liknande område blifvit åstadkommet. Då samlingen
slutligen härstammar från en man, hvilken både som utöfvande konstnär, särskildt
på arkitekturens, aqvarellens och teckningens område, samt såsom lärare intagit
en synnerligen framstående och betydelsefull plats inom vårt nationella konstig;
då den på ett karakteristiskt sätt belyser sin mångsidige mästares konstnärliga
utveckling och studiesätt, vittnande lika fördelaktigt om hans artistiska
blick som om hans tekniska duglighet, hans noggranhet och arbetsförmåga, så
har också Nationalmusei nämnd på dessa grunder vid ofvan nämnda sammanträde
enhälligt uttalat sig för önskvärdheten att till det begärda priset 15,000 kronor
förvärfva densamma i dess helhet för Nationalmusei samlingar.

Genom en vid Museum företagen detaljvärdering har nämnden öfvertygat
sig, att det begärda beloppet motsvarar samlingens vetenskapliga och konstnärliga
värde, synnerligen om man tager i betraktande, att flertalet af de utförda
äqvarellerna kunna anses som sjelfständiga, i konstmarknaden begärliga konstverk,
att samlingen bildar ett slutet, ordnadt helt, och att den, hvad yttre skick
beträffar, befinner sig i ett tillstånd, som kan anses mönstergilt. För jemförel -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 105.

ses skull må anföras, att svenska staten för ett pris af 2,500 kronor inköpte
Billmarks efterlemnade teckningar till ett antal af omkring 500, af hvilka dock
flertalet redan var i litografi tillgängligt, samt att danska staten år 1874 för
320 teckningar af historiemålaren W. N. Marstrand betalade 4,000 kronor. Den
för Scholanderska samlingen begärda köpesumman 15,000 kronor, öfverstiger ej
obetydligt det belopp, öfver hvilket Nationalmusei nämnd för närvarande kan
förfoga till ökande af musei samlingar. Å det härför afsedda anslaget, som årligen
utgår med 6,500 kronor, hvaraf dock 3,000 kronor företrädesvis skola användas
till inköp af norska och danska konstnärers arbeten, funnos vid 1881 års
slut tillgängliga 5,500 kronor, hvaraf 5,000 blifvit af nämnden, med försakande af
tillfälle till andra förvärf, för inlösen af ifrågavarande samling särskildt reserverade.
Derutöfver kan nämnden ytterligare bereda sig tillgång till 5,000 kronor
af Sofia Gieseckes donationsmedel, förutsatt att nämnden erhåller Kongl. Maj:ts
nådiga bemyndigande att enligt inlemnadt, underdånigt förslag få förfoga öfver
dessa medel, å hvilka behållningen vid årets början utgjorde omkring 8,000 kronor.
Användandet af ett större belopp än det angifna kan af denna behållning
och af dessa medel i öfrigt ej för det angifna ändamålet ifrågasättas, då de
tills vidare i hög grad tagas i anspråk för reparationer af donationens fastighet
och för afbetalning af dess till 15,000 kronor uppgående skuld, och då dessutom
donationsbrefvet uttryckligen föreskrifver, att medlen skola användas till
inköp af ett värderikare konstverk åtminstone hvart femte år. En af Nationalmusei
nämnd till Kongl. Maj:t i underdånighet gjord framställning om ett extra
anslag af 5,000 kronor af statsmedel till betäckande af det återstående beloppet
i köpesumman har icke kunnat till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda. Då
Nationalmusei nämnd saknar utvägar att på annat sätt fylla bristen, är under
sådana förhållanden stor fara för handen att den ytterst värderika, af den hädangångne
konstnären sjelf på det omsorgsfullaste sätt till ett slutet helt ordnade
samlingen, som utgör en så betydelsefull del af hans andliga qvarlåtenskap, och
som på ett så mångsidigt sätt belyser konstens utvecklingsgång, ej minst i våra
egna skilda bygder, skall gå förlorad för statens samlingar, möjligen hamna i
utlandet eller, skingrad, aldrig blifva, hvad den, om den i sin helhet införlifvas
med vårt Nationalmuseum, alltid skall blifva, nemligen ett af våra vackraste
minnesmärken inom konstens verld och eu kraftig befrämjare af konstbildningen
i vårt land.

Jag vågar tro, att jag ej förgäfves vänder mig till svenska Riksdagen, då
jag härmed på grund af det anförda vördsamt föreslår,

att till fyllnad i inköpssumman för den af Enkefru C.
Scholander till Nationalmusei konstafdelning hembjudna samlingen
af framlidne professorn m. m. F. W. Scholanders

Motioner i Andra Kammaren, N:o 106.

handteckniugar och aqvareller Riksdagen måtte bevilja en
summa af 5,000 kronor att utgå under loppet af år 1883.

Om remiss häraf till Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 29 Januari 1882.

Axel Key.

N:o 106.

Af Herr C. Mej Olif! vist: Om ändring i Kongl. Förordningen den
18 September 1874 angående försäljning af vin och maltdrycker.

Från många orter inom vårt land förspörjes klagan öfver att orternas
landthandlande hålla vin och maltdrycker för allmänheten till salu. Afhemtningen,
om den skall kallas så, tillgår merendels på det sätt, att de personer som äro
hängifna åt dryckenskapen och hemfallna under dryckenskapslasten, begifva sig
till sådana landthandlande, som idka vin- och ölförsäljning; der köpas flera eller
färre buteljer af dylik vara, och begifva de sig utanför handelslokalen och der
förtära hvad de inköpt, och sedan återlemna till handlanden de kärl, hvari varan
funnits och sedan företaga nya uppköp, till dess de blifva mer eller mindre redlösa,
hvarefter ej så sällan oreda, oenighet och slagsmål uppstå och stundom
ännu gröfre förbrytelse.

De kommuner å landsbygden, som ofrivilligt inom sina områden eller i dess
närhet råkat få dylika handlande, som icke akta att ockra på eländet och lasten,