Motioner i Andra Kammaren, N:o 104 (Motion 1891:104 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 104.

het i dylikt inom eller utom riket anordnadt företag,
eller att kungöra försäljning af sådant bevis, eller att
publicera eller sprida vinstlistor för dylika lotterier.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 28 januari 1891.

And. Gust. Björkman,

Groeryd.

No 104.

Af herr A. G. Björkman m. il., om förbud mot handel med
bränvin och spirituösa drycker vid marknader och
uppbördsstämrnor rn. m.

Granska visst är, att ingen förändring inom lagstiftningen i vårt land
haft en så välsignelserik verkan som den bränvinsförsäljningslagen under
de senare åren undergått. Yi vilja icke förneka, att den stigande allmänna
folkbildningen medverkat till minskning i konsumtionen af rusdryckerna,
men det gifves dock dessutom tvenne orsaker, som enligt vår och säkerligen
de flestas mening i ännu högre grad härtill varit medverkande; vi
mena den prisstegring, som genom en förhöjd beskattning å varan åstadkommits
tid efter annan, och den inskränkning uti försäljningsställenas
antal, som egt rum. Att kommunerna å landsbygden gjort hvad i deras
förmåga statt, åtminstone pa manga ställen, för att göra den olycksbrin -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 104.

gande varan så svåråtkomlig som möjligt måste af alla nykterhetens vänner
tacksamt erkännas. Så finnas numera orter å landet, der på många mils
sträckor intet försäljningsställe af spirituösa finnes, och den, som der sett,
huru trefnad, glädje och välstånd inom många familjer uppstått i stället
för de olyckliga förhållanden, som alstrats, då familjefadren varit begifven
på förtäring af spirituösa drycker, kan icke annat än glädja sig häröfver,
och säkerligen skall dessa orters befolkning aldrig mera understödja något
förslag, som åsyftar att göra rusdryckerna mera lättåtkomliga der, än hvad
nu är händelsen.

Men om det är eu obestridlig sanning, att man å landsbygden gjort
ofantligt mycket för att minska bränvinskonsumtionen, kan man ty värr
icke säga, att i lika omfattning sådant egt rum i städerna. Visserligen
.måste man medgifva, att i många städer brän vinsförsäljningsställenas antal
blifvit genom vederbörandes åtgärder under senare åren minskadt, men
oss veterligen saknas alla spår till försök att, äfven i den minsta och obetydligaste
småstad, åstadkomma förhud för bränvinshandeln, och dock äro
dessa småstäder, hvad befolkningens antal vidkommer, icke på långt när
jemförliga med många samhällen å landsbygden, der man icke under några
vilkor skulle numera vilja tillåta bränvinshandeln. Om nu denna omständighet,
att man icke gjort något inom stadssamhällena för åstadkommande
af förbud emot bränvinshandeln, påverkats derutaf, att det för städerna är
en mycket vinstgifvande rörelse att bedrifva brän vinsförsäljning, lemna vi
derhän; säkert är emellertid, att ett omättligt bruk af varan åstadkommer
lika mycken skada i städerna som å landsbygden, och det gifves ganska
visst, lika väl i stad som å landsbygd, tusentals familjehem, der det skulle
råda helt andra och bättre förhållanden, om icke familjefadren hade så lätt
tillfälle att kunna förstöra genom köp af rusdrycker den penning, som så
väl hehöfves för dagligt bröd åt hungrande familjemedlemmar.

Vill man alltså fortgå på den med så mycken välsignelse redan beträdda
vägen, att minska konsumtionen af rusdrycker — och vi kunna
icke tänka oss att någon inom svenska riksdagen finnes, som skulle vilja
neka sin medverkan härtill — torde tiden vara inne att nu på allvar gripa
verket an, i hvad saken rörer stadssamhällena. Att icke allt hvad man i
detta hänseende kunde önska kan åstadkommas på en gång, är ju tydligt,
allra helst svenska Riksdagen alltid gått varsamt till väga i fråga om reformer,
och det är af denna anledning som vi här endast fordra, att de bestämmelser,
hvilka enligt förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin
och andra brända eller destillerade spirituösa drycker af den 29 maj 1885,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 104.

§ 25, äro gällande för landsbygden, äfven i tillämpliga delar må varda
gällande inom städerna. Det förhåller sig nemligen så att, i följd dels af
de lättade samfärdsmedel, som numera förefinnas, och möjligen af andra
sidoordnade intressen, snart sagdt alla sammanträden med landsbygdens
befolkning, åtminstone å flera ställen inom vårt land, hållas i städerna,
såsom torgdagar, marknader, beväringsmönstringar, uppbördsstämmor och
tingssammanträden m. in., och mången yngling, som saknat tillfälle att vid
dylik folksamling å landet, till följd af att ingen handelsrättighet med bränvin
inom hans hemort finnes, berusa sig, har kanske, förledd genom frestelsen
utaf någon i den stora hopen, för första gången under rusets inflytande
begått en dårskap eller en brottslig handling, som han fått djupt ångra
hela sitt lif och som troligen uteblifvit, om ej tillfället till rusdryckens förtäring
förefunnits, för att icke tala om det på hvarje fosterlands- och menniskovän
vidriga intryck, som göres, då en person icke fullt nykter träder
inför en domstol för att med hand på den heliga skrift aflägga en vittneseller
sanningsed.

Emot det förslag, vi här nedan gå att underställa Riksdagens pröfning,
skall tvifvels utan den invändning göras, att om det antages, skulle deraf
blifva eu följd, att på vissa ställen handeln med spirituösa under flera dagar
å rad vid vissa tillfällen blefve förbjuden, såsom exempelvis då marknad
pågår under mer än en dag i sänder å samma ställen.

Emot ett sådant inkast vilja vi dock redan nu erinra, dels att dylika
marknader desto förr ju hellre enligt vår mening borde afskaffas, samt
dels att det gifves städer, der redan nu bränvinsförsäljning icke är tillåten
under den tid torgdagar der hållas, och att detta är fallet till och med å så
betydande ställen som länsresidensstäder. Skulle dock utaf eu eller annan
anledning det utskott, som kommer att till förberedande behandling handhafva
denna motion, finna någon modifikation uti vårt förslag nödig och
i följd deraf föreslå inskränkning, kan detta ju lätteligen ega rum, endast
hufvudsaken med vårt förslag vinnes, som är att inskränkning uti tiden för
försäljning af spirituösa göres för städerna i likhet med hvad som för lång
tid sedan skett för landsbygden å tider, då till folksamling föranledande
förrättningar förefinnas.

Vi föreslå, uppå ofvan anförda skäl, att Riksdagen beslutar,

att minuthandel med eller utskänkning af bränvin
och andra dermed jemförliga spirituösa drycker varder
förbjuden äfven i stad å marknad, torgdag eller vid be -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 104.

väringsmönstring, samt att vid annan mönstring, uppbördsstämma,
å dagar, då allmän rådstuga eller ting hålles
eller annan till folksamling föranledande förrättning,
nämnda drycker ej må försäljas annorlunda än vid måltider
åt spisande gäster.

Yi anhålla slutligen att bevillningsutskottet, till hvilket denna motion
torde remitteras, föreslår den förändring i gällande bränvinsförsäljningslag,
som af bifall till motionen blefve en följd.

Stockholm den 28 januari 1891.

And. Gust. Björkman, A. G. Jönsson.

Groervd.

Anders Olsson. P. Truedsson.

Ornakärr.

Uti motionens syfte instämma:

Nils Nilsson, Ed,v. Svensson.

Skärhus.

Bih. till Biksd. Prof. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 16 Raft.