Motioner i Andra Kammaren, N:o 104

Motion 1890:104 Andra kammaren

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 104.

N:o 104.

Af herr P. Andersson i Högkil, om upphäfvande af 5, 6, 7 och
8 §§ i 12 kap. ärfdabalken.

Uti 12 kap. ärfdabalken —• om huru arf skiftas skall — stadga
5, 6 och 7 §§ i fråga om skifte af fast egendom på landet, dels att bröder,
som ärfva med systrar, och efter bröderna deras barn, hafva rätt till
»tagelott», d. v. s. att utan lottning uttaga sina andelar, hvarefter lottning
sker mellan arfvingarne af hvartdera slaget, och dels att, när flere få lika
del i sätesgård eller annan jord, som ej väl kan delas, har broder rättighet
att systers lott till sig lösa.

Efter min öfvertygelse stå dessa stadganden i strid med den i lag
antagna grundsats om lika arfsrätt för man och qvinna, och då arfsrätten
i visst afseende är ett uttryck för folkets uppfattning af menniskovärdet
hos qvinnan i jemförelse med mannen, anser jag att grundsatsen om lika
arfsrätt bör utan undantag fullständigt tillämpas.

På grund häraf föreslog jag uti eu vid sistlidet års riksdag iuom
Andra Kammaren afgifven motion, n:o 2 — till hvilken jag nu hänvisar —
upphäfvande af 5 och 6 §§ samt ändring af 7 § i 12 kap. ärfdabalken.

Lagutskottet kemstälde uti sitt utlåtande n:o 6 — till kvilket jag
likaledes hänvisar ■— om bifall till motionen.

Denna hemställan hlef den 13 februari af Andra Kammaren utan
diskussion bifallen.

I Första Kammaren blef lagutskottets hemställan den 9 februari afslagen
— på det formella skäl att 8 § i 12 kap. ärfdabalken borde
upphäfvas i sammanhang med föregående 5 och 6 §§.

9

Motioner i Andra Kammaren, N:o 104.

Då detta formella skäl nu varder undanröjdt, ock alldenstund ifrågavarande
stadganden blifvit utdömda af den äldre lagberedningen, lagkomitén,
lagutskottet och Andra Kammaren, anser jag all vidare motivering
för deras afskaffande öfverflödig. Jag tillåter mig blott att beträffande'' de
praktiska olägenheterna af tagelottsrätten hänvisa till professor Xordlings
föreläsningar öfver ärfdabalken.

Men man kan nu invända, att första stycket i 7 § ärfdabalken äfven
står i sammanhang med och bör upphäfvas på samma gång som föregående
5 och 6 §§. För den skull och då stadgandet i nämnda stycke uti visst
fäll är stridande mot gällande lag om hemmansklyfning, samt då den större
delegarens lösningsrätt — likasom hans tagelottsrätt — gent emot den
mindre delegaren är otidsenlig, obillig och orättvis, anser jag att all både
tagelotts- och lösningsrätt vid arfskifte å fast egendom på landet bör afskaffas.

På grund af hvad jag sålunda anfört tager jag mig friheten hemställa,

att Riksdagen ville besluta, att 5, 6, 7 och 8 §§
af 12 kap. ärfdabalken skola upphöra att gälla.

Stockholm den 15 januari 1890.

P. Andersson,

Högkil.

Bill. till Iiiksd. Prof. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. lo Höft.

2