Motioner i Andra Kammaren, N:o 103 (Motion 1894:103 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 103.

N:o 103.

Af herrar O. Persson i Rinkaby och N. Svensson i Olseröd,

om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande
och framläggande af förslag till ändring i visst fall
af gällande bestämmelser rörande lossning af inteckning.

Lagen om dikning och annan afledning af vatten den 20 juni
1879, §§ 11, 12 och 26, föreskrifver, att alla jordegare, som hafva
nytta af ett vattenafledningsföretag, äro skyldiga att deri ingå i mån
af samma nytta.

Om emellertid en jordegare, af brist på medel, eller emedan han
anser att företaget icke gifver den fördel, som motsvarar kostnaderna,
ej vill ingå i företaget, har han, enligt § 76 i nämnda lag,
rätt att afsåga sig delaktighet deri. Följden af afsägelsen är, att,
sedan frågan om jordförbättringens värde blifvit slutligen afgjord,
af den afsägandes genom företaget förbättrade jord skall utbrytas
och de qvarstående delegarne tillskiftas så stor del, som enligt uppskattning
jordförbättringens belopp utgör af jordens hela värde i
dess skick efter företagets fullbordande.

Såsom ersättning för de ökade kostnader, hvilka till följd af
afsägelsen drabba de qvarstående delegarne, erhålla dessa en från
den afsägandes hemman utbruten jordlott. Denna vinst kan emellertid
ofta blifva af ringa eller intet värde. Somliga anse nemligen,
att den utbrutna jorden, äfven efter företagets fullbordande och sedan
lagfart vunnits å nämnda jord, häftar för samma inteckningar
som stamhemmanet. Sålunda har det häudt, att domare i gravationsbevis
angående den utbrutna lägenheten upptaga stamhemmanets inteckningar
såsom besvärande jemväl lägenheten.

För den nye egaren af lägenheten medför detta förhållande åtskilliga
olägenheter. Egaren af stamhemmanet kan komina på obe Bih.

till Riked. Prof. 1804. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 22 Höft. 3.

Motioner i Andra Kammaren, A:o 103.

stånd; hans fastighet säljes på exekutiv auktion, och den utbrutna
lägenheten, som är gemensamt intecknad med stamhemmanet, säljes
med detta. Den nye egaren har vidare ringa utsigt att kunna sälja
eu dylik afsöndring, å hvilken hvila inteckningar till måhända högst
betydliga belopp. Icke heller kan lian, ehuru å lägenheten vunnits
lagfart, för egen räkning låta inteckna densamma med utsigt att
kunna belåna den intecknade handlingen.

Såsom exempel på ofvan anmärkta olägenheter må nämnas, att
vid ett vattenafledningsföretag i Skåne, uti Yngsjö, Åhus, Olseröd
och Vidtsköfle byar, omfattande en areal af omkring 2,800 tunnland,
omkring 127 tunnland frångått hemman, hvars egare afsagt sig delaktighet
i företaget. Af dessa 127 tunland hafva bildats 28 sjelfständiga
fastigheter. I gravationsbevis angående dessa hafva upptagits
samtliga inteckningar, som besvära de stamhemman, från hvilka
utbrytning skett.

I fråga om naturen af jordlägenhet, som till följd af vattenafledningsföretag
afsöndras, af den orsak att innehafvare! icke velat
i företaget deltaga, stadgar kammarkollegii kungörelse den 25 juni
1869 (jfr. kongl. brefvet den 18 december 1868), “att ifrågavarande
slags lägenheter, hvilka, ehvad de afsöndrats från krono-, skatteeller
frälsehemman, blifva till naturen lika med jord af den yppersta
frälsenatur och ej ens äro underkastade extra rotering, böra i jordeboken
införas under frälsetitel med anteckning om deras tillkomst
och den frihet, de i följd deraf åtnjuta.“ Dylika lägenheter äro sålunda
fria från rotering och grundskatt, men den nye egaren kan ej
få lägenheten frigjord från inteckning, med mindre stamhemmanets
samtliga inteckningshafvare dertill lemna sitt samtycke; och att
träffa sådan godvillig öfverenskommelse torde ofta vara svårt, om
icke omöjligt, då man betänker, att inteckningshafvare kunna vara
okända eller vistas utrikes.

Den föregående framställningen torde ådagalägga, att de öfver-klagade
olägenheterna för den nye egaren till den utbrutna jorden
äro mångahanda; och dessa olägenheter framstå allt hjelpare, ju
mera allmänheten lär att begagna sig af de medel till torrläggningsföretags
bringande till stånd, som ifrågavarande lag erbjuder. Betrhktar
man nu saken från deras synpunkt, hvilka hafva inteckningar i
stamhemmanet, torde man finna, att deras intresse af att lägenheten
betungas med stamhemmanets inteckningar, icke är förenligt med
rättvisa och billighet. Innan vattenafledningsföretaget verkstälts,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 103.

omfattar inteckningshafvarens panträtt exempelvis 10 tunnland. Deras
värde var före aftappningen 500 kronor, men efteråt 1,000 kronor.
Stamhemmanets egare, som icke vill i företaget ingå, skall i sådant
fall afstå 5 tunnland. Stamhemmanets värde, fastän jordarealen minskats
från 10 till 5 tunnland, är oförändradt eller 500 kronor. Om
nu inteckningar i stamhemmanet, meddelade före företagets verkställande,
skulle anses vidlåda de, så att säga, genom andras än
hemmansegarens försorg nybildade fastigheterna, så skulle inteckningshafvare
göra en oskälig vinst på deras bekostnad, som verkstält
företaget.

Lagen den 20 juni 1879 har i § 71 meddelat föreskrifter för
det fall, att fast egendom, i följd af de i 3 kap. i berörda lag (angående
vattenverk) gifna bestämmelser blifvit afträdd, och den nye
egaren, som inlöst fastigheten, vill hafva densamma frigjord från
inteckning för fordran, som icke kunnat ur löseskillingen gäldas.
(Jfr. härmed stadgandet i expropriationslagen den 14 april 1866 §
26 samt inteckningslagen § 23).

Det torde ifrågasättas, huruvida icke ofvan anmärkta missförhållanden
lättast kunna afhjelpas derigenom, att i ifrågavarande lag
af den 20 juni 1879 intagas bestämmelser, på grund af hvilka inteckningar,
meddelade före vattenafledningsföretags fullbordande, må
kunna, efter ansökan af del egare i företaget, som å utbruten jord
erhållit lagfart, dödas utan hinder deraf, att inteckningsliandlingen ej
kan i hufvudskrift företes.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får jag vördsamt
hemställa,

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till
sådana lagbestämmelser, att derigenom jord af ofvan
antydda beskaffenhet, som utbrutits från hemman,
må kunna frigöras från inteckning för fordran, vidlådande
stamhemmanet, utan hinder deraf att inteckningshandling
ej företes i hufvudskrift.

Stockholm den 27 januari 1894.

Ola Persson,

Riksdagsman för Villands härad.

Nils Svensson,

Riksdagsman för Gärds och Albo häråt!