Motioner i Andra Kammaren N:o 103 (Motion 1893:103 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren N:o 103.

N:o 103.

Af herr J. A. Westerberg, om inskränkning i den dissenters
och .judar åliggande skyldighet att bidraga till aflöning åt
svenska kyrkans presterskap.

Svenska folkets religiösa utveckling bär under dess olika skeden företett
vexlande former motsvarande ernådd innebörd.

Hedendom, katolicism och lutherdom hafva efter hvarandra fört spiran
i norden och dervid satt prägel på så väl folk som lag.

Det lif och den lifaktighet, som i detta afseende besjälar en del af
våra samtida, förpligtigar till den religiösa frihetens värnande.

Lag och rätt böra äfven härvidlag bringas i det förhållande till hvarandra
att lagen noga häfdar full rättvisa.

Inom Sverige finnes onekligen så väl ett verldsligt rike, som en del af
Hans rike som förklarat — »mitt rike är icke af denna verlden», hvadan
den ömtåliga frågan om gränsliniens uppdragande emellan dessa magters områden
sjelfmant framträder.

Svenska statskyrkans tjenare fungera dels som den verldsliga statens
tjensteman och dels som kyrkans tjenare.

Till de verldsliga eller borgerliga göromålen torde få räknas lagligen
föreskrifna anteckningar i ministerialböckerna om födelse, lysning, äktenskap
och död, slägtskap, fräjd, vaccinering och dylikt; till de kyrkliga deremot
»arbete i ordet och lärdomen» samt sådana presterliga förrättningar som
barndop, konfirmation, nattvards-utdelande, presterlig vigsel, kyrkotagning,
jordfästning och möjligen mellankommande sockenbud.

Samtliga dessa göromål, som af prest förrättas, kunna komma statskyrkans
medlemmar till godo.

Bih. till Rilcsd. Frot. 1803. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 17 Höft.

Motioner i Andra Kammaren N:o 103.

Dissenters och judar deremot, hvilka bilda egna församlingar, bygga
eller hyra egna lokaler för andaktsöfning och löna sina församlingsföreståndare,
hafva behof endast af den del af statskyrkoprestens tjenst som faller
under benämningen verldsliga göromål för stats- och borgerliga ändamål.

Förhållandet emellan den tid och det arbete, som kräfves för den ena
och den andra arten af prestens verksamhet torde vara svårt att noga afväga,
och det ställer sig säkerligen mycket olika, beroende bland annat af
håg och individuel begåfning; dock torde det kunna få antagas, att de verldsliga
göromålen, rätt stälda, kunna bringas inom hälften af den tid som af
prest bör egnas åt skötandet af sitt kall,

Till undanrödjande af de missförhållanden i beskattning, som uppstå
derigenom att dissenters och judar drabbas af lika utgälder till statskyrkan
som dennas egna medlemmar, anser jag, att rättvis ändring i nu gällande
beskattningsprinciper lagligen bör ske i den mån sådant låter sig verkställas.

Emot det möjliga inkastet, att det för närvarande bör anses vara
mindre nödigt att göra ändring i ett förhållande, som endast afser ett så
ringa mindretal som Sveriges dissenters och judar officielt visa, bör framhållas
hvad som torde vara väl bekant, nemligen att deras verkliga antal
är helt annat och större än det statistiken uppgifver, och att det fortfarit att
öka sig, samt att, der en orättvisa föreligger, den ej blir aflmlpen genom
förklaringen att den blott utöfvas emot ett fåtal.

1862 års lönereglering för presterskapet tillkom för att afhjelpa en
mängd orättvisor och oegentligheter, som tillförene vidlådde prestlönen och
sättet för dess erläggande. Då funnos inga lagligen erkända dissenters i
vårt land; sedan dess har emellertid här uppvuxit en lifskraftig frikyrklig
rörelse, och nu drabbas de, som slutit sig till densamma, af ej mindre tyngande
missförhållanden.

På grund af hvad jag haft äran anföra tager jag mig friheten föreslå,

att Eiksdagen täcktes besluta att dissenters och judar
skola betala högst half afgift till statskyrkopresterskapets
aflöning mot i förmögenhet likstälda medlemmar af statskyrkan.

Jag anhåller om remiss till lagutskottet, hvilket må föreslå den förändring
af gällande lagbestämmelser som föranledes af ett godkännande
af mitt framstälda förslag.

Stockholm den 27 januari 1S93.

J. A. Westerberg.