Motioner i Andra Kammaren, N:o 103

Motion 1890:103 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 103.

5

sådana maltdrycker, som innehålla mer än två volymprocent
alkoholhalt, till mindre belopp än tio liter endast
må utöfvas af den, hvilken erhållit rättighet att å landet
idka sådan utskänkning af nämnde drycker, som afses
i § 3 af sagda kongl. förordning, och dels att rörande
sådane maltdryckers, som innehålla mer än två volymprocent
alkoholhalt, hållande för afhemtning till saln
å landet till mindre belopp än tio liter, skall i öfrigt
gälla samma bestämmelser, som nu äro stadgade rörande
utskänkningen af sådana drycker.

Stockholm den 27 januari 1890.

Olof Andersson

(från Kristianstads län).

Bti:o 803.

Af herr P. Andersson i Högkil, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begär an om framläggande af förslag till lag angående
''upphäfvande af fideikommisstijtelser i fast egendom m. m.

Uti en vid sistlidet års riksdag inom Andra Kammaren afgifven
motion, n:o 3, uttalade jag i frågan om fideikommiss-institutionen, för så
vidt den samma afser familje-fideikommiss — således icke i fråga om
stiftelser eller inrättningar för allmännyttiga och välgörande ändamål —
såsom min bestämda öfvertygelse:

att nämnda institution strider mot den i lag antagna grundsats om
lika arfsrätt;

6

Motioner i Andra Kammaren, N''-o 103.

att den i politiskt, socialt och nationalekonomiskt afseende är skadlig;

att den saknar stöd i allmänna rättsmedvetandet;

att sjelfva grundtanken uti institutionen hlifvit af 1809 års lagstiftare
underkänd ; samt

att individens eganderätt icke innefattar eller i forna tider innefattat
rättighet att obetingadt stadga en evigt gällande lag för successionen
af fast egendom.

Beträffande hvad jag till stöd för denna min öfvertygelse anförde
tillåter jag mig hänvisa till min ofvan nämnda motion, hvaruti jag på
anförda grunder slutligen väckte förslag om skrifvelse till Konungen angående
fideikommiss-institutionens upphäfvande.

Uti afgifvot utlåtande n:o 50 hemstälde lagutskottet om bifall
till motionen.

Lagutskottets hemställan blef den 4 maj af Andra Kammaren bifallen
med 162 röster mot 42.

Men i Första Kammaren blef lagutskottets hemställan sistnämnde
dag afslagen med 57 röster mot 54.

Således segrade reformens motståndare i Första Kammaren med blott
3 rösters öfvervigt!

De lifliga sympatier ifrågavarande motion rönte inom lagutskottet
och Riksdagens kamrar, hos pressen och allmänheten, den öfverväldigande
stora majoriteten i Andra och den aktningsvärda minoriteten i Första
Kammaren, allt manar mig att å nyo draga frågan under Riksdagens pröfning,
helst jag derigenom tillmötesgår talrika uppmaningar af framstående,
insigtsfull och aktade män så väl inom som utom riksdagen.

Såsom hufvudsakligt skäl för afslag på lagutskottets hemställan anfördes
under debatten i Första Kammaren den 4 maj förlidet år åtskilliga
rättsliga betänkligheter mot fideikommiss-institutionens upphäfvande. Mot
dessa betänkligheter vågar jag uppställa den af mig redan förlidet år
framhållna grundsats: att individens eganderätt icke innefattar eller i forna
tider innefattat rättighet, att obetingadt stadga en evigt gällande lag för
successionen af fast egendom. Jag hänvisar i detta fall till justitierådet
Olivecrouas »Testamentsrätten enligt svensk lagstiftning» och till uttalanden
af professor Rydin i Andra Kammaren den 22 mars 1882, då herr Rydin
bland annat visade, att »fideikommissen hafva stöd mera i lagstiftarens
tolerans med institutionen än i dennas uttryckliga godkännande.» Dessutom
är principen af statsmagternas rätt att i saken besluta erkänd,
tillämpad och fastslagen genom förordningen af den 3 april 1810. Samma
princip är ock erkänd af lagstiftningen i andra land, der fideikommissen
redan blifvit upphäfda.

7

Motioner i Andra Kammaren, N;o 103.

Skall tjugondedelen af Sveriges jord för all tid vara undantagen från
de lagar, som Sveriges Riksdag ocli regering i grundlagsenlig ordning
stifta rörande arfsrätt och eganderätt, och skola 166 svenska familjer i
dessa vigtiga fall stå utom lagen — allt på grund af föråldrade, kanske
förmultnade pergamentsbref? På denna fråga har lagutskottet genom sitt
ofvan åberopade utlåtande, stödjande sig på bevisens säkra grund, afgifvit
ett fullständigt och vältaligt svar. Jag hänvisar till detta och till de
tungt vägande skäl för bifall till det samma, som i Första Kammaren anfördes
af herrar Boström, Öländer, Hasselrot och Wieselgren, då jag nu,
under förhoppning att Första Kammaren icke längre skall motsätta sig
denna, af Andra Kammaren vid 4 riksdagar beslutade reform, hvarigenom
den lika, den naturliga arfsrätten varder gemensam för alla, tager mig
friheten föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till lag, hvarigenom de i riket bestående
familj efideikommiss-stiftelser i fast egendom på landet
och i stad upphäfvas, äfvensom förslag till sådana lagbestämmelser,
som för ordnande af rättsförhållandena
vid siste innehafvarens död må erfordras.

Stockholm den 15 januari 1890.

P. Andersson,

Högkil.