Motioner i Andra Kammaren, N:o 102 (Motion 1897:102 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

N:o 102.

Af herr 0« G. Eklund i Stockholm in, fl., om anslag för utgifvande
af sådana skrifter, som afse att utbreda kännedom om
rusdryckernas inverkan på menniskokroppens organism
in. in.

1886 års Riksdag beviljade på framställning af enskilde motionärer
ett anslag af 8,000 kronor, som stäldes till Kongl. Maj:ts förfogande för
»att i mån af behof användas såsom understöd till utgifning och spridning
på lämpligt sätt af sådana skrifter, som afse att utbreda kännedomen
om rusdryckernas verkan på menniskokroppens organism och
särskildt de vådliga iöljderna af dessa dryckers missbruk».

Kongl. Maj:t tillsatte som bekant en kongl. kommission, som
erhöll uppdrag att föranstalta om utgifvande och spridande af sådana
nykterhetsskrifter.

Sedan kommissionen fullgjort sitt uppdrag, fann Riksdagen, på
förnyad framställning af enskilde motionärer, lämpligt att ännu en gång
bevilja ett liknande anslag — denna gång utan annan bestämmelse, än
att det afsåge att användas till »nykterhetens befrämjande». Denna
senare gång beviljades — af 1889 års Riksdag — 25,000 kronor.

Kongl. Maj:t använde anslaget för samma ändamål som det först
nämnda. Genom en ny kongl. kommission utgåfvos och spriddes en
ny serie nykterhetsskrifter.

En tid af sju år har nu förflutit, sedan Riksdagen senast lemnade
ett mera afsevärdt anslag till nykterhetssakens befrämjande. Svenska
nykterhetssällskapet har visserligen från och med 1895 af Riksdagen på
Kongl. Maj:ts hemställan erhållit på extra stat ett årligt anslag af

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

4,000 kronor att användas till utgifvande af nykterhetsskrifter. Men
detta anslag, såsom gifvet åt ett enda enskildt sällskap, torde icke
kunna få anses motsvarigt de förut tvenne gånger beviljade anslagen.
Dertill kommer, att detta anslag är så ringa, att det icke medger en
verklig mass-spridning af skrifterna. Svenska nykterhetssällskapet kan
för öfrigt, trots sitt goda och välsignelsebringande arbete, icke anses
representera hela den stora, väldiga nykterhetsrörelse, som under de
senare två tiotalen af år brutit sig fram här i landet, och om hvilken
Riksdagen i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande det 1886 beviljade
anslaget säger: »De resultat, hvartill denna rörelse i det hela ledt, äro
värda allt erkännande, och hvarje framsteg, som göres, helsas säkerligen
af alla fosterlandsvänner med liflig glädje.»

Det synes oss derför, som om tidpunkten nu vore inne för Riksdagen
att för tredje gången bevilja ett större anslag, afsedt till utgifvande
och mass-spridning af lämpliga nykterhetsskrifter.

Rörande önskvärdheten och behofvet, af spridning utaf sådana
skrifter hänvisa vi till Riksdagens eget uttalande i 1886 års skrifvelse
till Kongl. Maj:t i ämnet, hvari det heter: »Utgifvandet af skrifter,
genom hvilka i så vidsträckta kretsar som möjligt sprides kännedomen
om rusdryckernas verkan på menniskokroppens organism och särskild!,
de vådliga följderna i så väl sedligt som ekonomiskt hänseende af
dessa dryckers missbruk, synes vara en sak, som väl är förtjent af
uppmärksamhet och understöd från statsmagternas sida. I den mån
sådant kan ske genom uppmuntran till utgifning af dylika skrifter och
deras vidsträckta spridning, synes det vara lämpligt, att staten med de
enskilde deltager i nykterhetssträfvandet.»

Anmärkningar hafva framstälts mot åtskilliga nykterhetsföreningar
i landet, att deras arbete att främja nykterhetssaken på öfvertygelsens
väg under senare tid slappats. Om så skulle vara händelsen, hvilket
vi för vår del icke vilja tro, torde man ej förundra sig så mycket
deröfver, i betraktande af att de sällan för denna sin sträfvan röna det
understöd af samhället och enskilde, som de så väl behöfva.

Ett understödjande från statens sida af deras sträfvan att på
öfvertygelsens väg främja den goda saken skulle ett förnyadt större
anslag till utgifvande och spridande af nykterhetsskrifter vara, naturligtvis
under förutsättning att nykterhetsföreningarne på ett eller annat
sätt finge deltaga i såväl skrifternas utgifvande som spridande. Vi ha
tänkt oss saken så, att Riksdagen skulle till Kongl. Maj:ts förfogande
ställa ett anslag för uppgifna ändamål, och att skrifterna skulle utgifvas
af en af Kongl. Maj:t utsedd kommission, i hvilken äfven andra

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

nykterhetsföreningar än svenska nykterhetssällskapet kunde blifva vederbörligen
representerade, samt att de olika sällskapen sedan egde att
omhändertaga och sköta den hufvudsakliga spridningen, hvarigenom
säkerligen ett godt resultat i det hänseendet skulle vinnas.

I samtliga våra tre grannland, Norge, Danmark och Finland, åtnjuta
nykterhetssällskapen direkta anslag, som fördelas på de olika
sällskapen. Och det synes oss derför ej vara obilligt begärdt, att
statsmagterna i vårt land på sätt här är antydt understödja vårt lands
nykterhetsrörelse.

På grund af hvad vi sålunda anfört, få vi hemställa,

att Riksdagen behagade för år 1898 å extra stat
bevilja ett anslag af 25,000 kronor att ställas till
Kongl. Maj:ts förfogande för utgifvande — genomen
af Kongl. Maj:t utsedd kommission, deri olika nykterhetssällskap
blifva representerade — af sådana skrifter,
som afse att utbreda kännedomen om rusdryckernas
verkan på menniskokroppens organism och särskildt
de vådliga följderna i så väl sedligt som ekonomiskt
hänseende af dessa dryckers missbruk.

Anhålles om remiss till statsutskottet.

Stockholm den 27 januari 1897.

Oscar Eklund.	A. W. Styrlander.	A. H. Göthberg.
0. Anderson.	Erik Andersson, Upsala.	E. Barnekow.
J. Andersson, Lys vik.	S. M. Olsson.	Ad. Wiklund.
A. Hansson i Solhetta.	Halvar Eriksson.	J. A. Lundström.
Pei'' Olsson i Åsak.	L. Dahlstedt.	J. P. Jansson.
And. Olsson i Mårdäng.	B. P. Er sson.	C. J. Öberg.
E. L. M. Hedin.	Karl Hultkrantz.	Gustaf Bäckgren.
A. P. Gustafsson.	Hj. Sjövall.	J. Nordin.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

Joh. Sjöberg.	Adolf Aulin. 0	Anders Olsson, fr. Ornakärr.
A. Thylander.	Carl Johansson.	J. P. Zakrisson.
W. Bengtsson.	J. Byström.	John Olsson.
A. F. Broström.	Georg Kronlund.	Nils Hansson.
A. G. Jönsson.	P. Waldenström.	Enar Sahlin.
Julius Centerwall.	Emil Olsson.	A. Göransson.
C. J. Hammarström.	E. Eriksson i Qväcklingen.	J. G. Hazén.
Rob. Petersson, Skurö.	Johan Ericsson i Valuta.	E. A. Zotterman.
E. Norman.	H. Odencrants.	Edvard Wavrinsky.
P. Norberg.	L. J. Jansson.	D. Persson.
Sam. Söderberg.	0. Walter.	Ollas A. Ericsson.
Carl Sandquist.	K. E. Holmgren.	Edw. Svensson.
Elis Nilson.	Joh. Er. Nordin. Gullbr. Elowson.	P. G. Petersson.