Motioner i Andra Kammaren, N:o 102 (Motion 1893:162 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

Sf:o 168.

Af herr N. JÖHSSOH i Gammalstorp, om afskrifning af oguldna
återstoden af det Vesans kärr- och sjöuttömnings- samt odlingsholag
beviljade statslån.

Bland de i landet misslyckade sjösänknings- och odlingsbolag är
Vesans kärr- och sjöuttömnings- samt odlingsbolag i Listers härad af
Blekinge län säkerligen det mest misslyckade samt dessutom af en särdeles
ovanlig beskaffenhet.

Sedan inom Listers härad i Blekinge län bildats ett bolag, benämndt
Vesans kärr- och sjöuttömnings- samt odlingsbolag, med ändamål att genom
dambyggnader hindra hafsvattnet från att inströmma i sjön Vesan och
öfversvämma deromkring belägna kärr och sidlända egor, att genom afledning
och utpumpning uttömma det vatten, som från andra håll ditkomme,
samt att vidtaga förberedande åtgärder till undanrödjande eller
afhjelpande af hvad som kunde hindra ifrågavarande ändamåls rättsliga
befrämjande, allt i öfverensstämmelse med ett af landtbruksingeniören Ph.
Åkerman den 20 april 1860 upprättadt förslag, sådant detsamma med
särskilda bestämmelser kunde varda antaget eller faststäldt; stadfäste Kongl.
Maj:t den 10 april 1863 för nämnda bolag reglemente. Uppå framställning
af enskild motionär beviljade Rikets Ständer vid 1862—63 årens
riksdag ett lånebidrag af 50,000 riksdaler till företagets understödjande,
under vilkor, bland annat, att efter tre års förlopp från slutet af det år,
hvarunder lånemedlen bekommits, borde årligen erläggas åtta procent af
hela den lyftade lånesumman, hvaraf ränta efter fem för hundra skulle

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

godtgöras å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra afbetalning derå.
Efter det Kongl. Maj:t derefter den 15 mars 1864 faststält ofvan omförmälda,
af Åkerman upprättade arbetsplan samt den 8 juni samma år
godkänt ett af den till företagets utförande utsedda arbetsdirektören
undertecknadt kontrakt om arbetets påbörjande sistnämnda år och fullbordande
före den 1 oktober 1867, blef det beviljade låneunderstödet från
riksgäldskontoret utbetaldt den 22 juli 1864. Arbetet påbörjades samma
år och fortgick under åren 1864 och 1865 i enlighet med den faststälda
planen, men vid 1866 års vårflod blefvo de för arbetets utförande uppförda
kanalvallarna sönderskurna och bortförda, hvarigenom dels stor
skada orsakades å nedanför liggande odlad mark, dels ock den afledda
Norjeåns vatten återfördes till sitt förra lopp genom sjön Vesan. I anledning
häraf beviljade Kongl. Maj:t den 10 augusti 1866 bolaget ett
amorteringslån från handels- och sjöfartsfonden å 10,000 kronor till företagets
utförande och kanalvallarnas återställande i enlighet med ett af
majoren i väg- och vattenbyggnadscorpsen A. Remmer uppgjordt förslag,
slutande å 22,467 kronor.

Då emellertid företaget icke kunde inom den faststälda arbetsterminen
fullbordas, beviljade Kongl. Maj:t vid två särskilda tillfällen förlängning
af arbetstiden, senast till den 1 oktober 1872. Sedan derefter styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader den 25 april 1872 aflåtit en
skrifvelse till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län med förständigande
för bolaget att den 1 oktober 1872 hafva torrläggningsarbetet
afsyningsgildt, vid äfventyr att styrelsen eljest skulle finna sig nödsakad
att göra hemställan om lånebidragens indrifning på en gång, nödgades
arbetsdirektionen ingå till Kongl. Maj:t med en skrift, deruti direktionen,
med förmälan att bolaget insett fruktlösheten af sina bemödanden att
utan delegarnes ruinerande fullborda sjötappningsarbetet efter den faststälda
planen och att bolaget derför vid bolagsstämma den 11 juni 1872 beslutat
genom direktionen anhålla, att den eu gång medgifna rättigheten till lånens
amortering på vissa år måtte bolaget förunnas, ehuru bolaget sett sig urståndsätta
att fullborda sjötappningsarbetet, i underdånighet anhöll, att Kongl.
Maj:t täcktes medgifva bolaget rättighet att fortfarande liksom dittills
genom årlig inbetalning till stadgadt belopp erlägga ränta och afbetalning
å båda lånen. För bifall till denna anhållan ansåg direktionen bolaget
ega giltigt skäl i de tvingande omständigheter, som utan, att bolaget dertill
veterligen genom någon försumlighet å dess sida varit vållande, hufvudsakligen
i följd af oförutsedda naturhinder förorsakat beslutet om inBih.
till Riksd. Prof. 1893. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 25 Höft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

ställande af vidare försök med arbetets fullbordande, sedan kostnaderna
redan betydligt öfverstigit ursprungliga kostnadsförslaget.

Konungens befallningshafvande i Blekinge län, häröfver hörd, anförde,
att företaget, som enligt det uppgjorda förslaget beräknats kosta 86,775
riksdaler, redan medtagit en kostnad för intressenterna af 146,251 riksdaler,
utan att likväl det afsedda ändamålet uppnåtts. Företaget hörde
onekligen till de svåraste i sitt slag, enär den areal, som skulle torrläggas,
egentligen vore en hafsvik, uti hvilken betydliga vattenmassor utfölle dels
genom två åar och dels genom det starka tillflöde, som i synnerhet vid
snösmältningstiden nedströmmade från den höga och långsträckta bergås,
benämnd Ryssberget, som skilde Blekinge från Skåne och på en sträcka
af omkring 3/4 mil sträckte sig utmed Vesans strand. Enligt den upprättade
planen hade för afledande af det tillströmmande vattnet blifvit
anlagda två långa kanaler. Dessa hade dock visat sig icke kunna uppfylla
sitt ändamål, dels till följd af deras allt för ringa dimensioner och
lutningar, dels ock till följd af de utaf dåliga materialier bestående kanalvallarnes
bristfälliga beskaffenhet. Kanalerna hade derför hvarje vår
blifvit dels genombrutna, dels öfverfylda och den till torrläggning afsedda
marken derigenom till den grad öfversvämmad, att det i sjön Vesan hopade
vattnet icke kunnat utpumpas derifrån förrän med juli och augusti månader,
hvarigenom inträffat, att marken icke någon gång ernått den torrhet
och fasthet, att den i planen afsedda inre dikningen kunnat företagas.

På grund af hvad sålunda förekommit beviljade såväl Kongl. Maj:t
som Riksdagen under vissa vilkor nämnda ansökan. Sedermera ingingo
delegarne i bolaget 1888 med en ansökan till Kongl. Maj:t, hvari de i
underdånighet anhöllo om befrielse från betalning af återstående delen af
statslånet, utgörande med upplupen ränta vid 1887 års slut 24,778 kronor
63 öre. Vid denna ansökan voro fogade dels ett i januari 1888 utfärdadt
intyg, att bolagets hufvudbok upptoge, bland andra utgifter, för materialier
expropriationer, befälsaflöningar, inventarier, arbetskostnader och diverse
utgifter tillhopa 139,507 kronor 19 öre, dels ett sammandrag af utskrifningslängderna
för bolaget under åren 1865—1887, upptagande för betalningsskyldiga
1771 tunnland 6 kappland tillhopa 171,122 kronor 95
öre, dels ock ett bevis af domhafvande!! i orten, att en stor del af de
hemman, hvilka hade sina egor inom området för ifrågavarande bolag,
besvärades af inteckningar för gäld intill och öfver hemmanens verkliga
värde, hvilket särskild! vore fallet med de hemman, hvilka syntes få vidkännas
största kostnaden för företaget, samt att ställningen bland flertalet

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

bland jordegarne syntes vara sådan, som förmådde de icke i längden
erlägga de bidrag, hvilka hos dem borde uttaxeras för återgäldande af
ifrågavarande statslån.

öfver denna ansökning hade åtskilliga myndigheter yttrat sig, af
hvilka Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län samt förste landtinätaren
i samma län tillstyrkt afskrifningen i sin helhet, men statskontoret
endast tillstyrkt räntefrihet samt lindring å de bestämda betalningsvilkoren.

I proposition till 1889 års Riksdag heinstälde i anledning häraf Kongl.
Maj:ts till Riksdagen att bevilja sådan lindring, som af statskontoret föreslagits.

Under tiden sedan sistnämnda ansökan af bolagsmännen inlemnats
hade genom af statens landtbruksingeniör herr E. W. Ewe verkstäld afvägning
och undersökning i anledning af pågående rättegång om uppskattningen
af vunna jordförbättringsvärdet visats, att de af statens landtbruksingeniör
Åkerman för sjösänkningsföretagets utförande uppgjorda
kalkyler varit missledande och delvis origtiga; och yttrar han i sitt härom
afgifna utlåtande bland annat följande:

■»att vattenståndet i Vesan och kringliggande kärrtrakter numera
varierar med hafvets;

»att sålunda medelvattenståndet i Vesan nu är detsamma som före
vattenafledningsföretagets utförande, eller == 0.1 meter; samt

»att högsta vattenståndet i Vesan enligt uppgifna och afvägda märken
stiger till + 0.8 meter öfver Östersjöns medelvattenyta, hvilken senare
uppgift inhemtats genom att afväga punkter, dit högsta vattenståndet säges
hafva stigit efter vattenregleringens fullbordan, hvadan sålunda Vesans
högsta vattenstånd är numera lika med det i Åkermans förslag angifna.»

För utpumpning af vatten från Vesan göras följande iakttagelser och
beräkningar:

»Enligt vunnen erfarenhet och med stöd af i kongl. svenska vetenskapsakademiens
handlingar lemnade uppgifter öfver nederbördsförhållanden
i Sverige och särskild! Karlshamn, samlade allt sedan 1860, sålunda efter
det ursprungliga förslagets tillkomst, inåste för denna ort i fråga vattenafledning
beroende på utpumpning ej anses betryggande, med mindre än
att utpumpningen må kunna bedrifvas så, att minst 1.6 kubikmeter per
sekund och hektar kan bortskaffas. I detta fall skulle sålunda vara nö -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

digt, att pumpverket kunde bortskaffa 2.4 kubikmeter per sekund, eller
ungefär'' fyra gånger den ursprungligen beräknade.

Vid undersökningen på stället befans ock, att utloppets öppning kring
hjulets axel för vattnets afledande ur hjulet var beläget 1 meter och
afloppsrännan från pumpverket 1.0 meter, allt öfver medelvattenytan i
Östersjön; hvilket åter visar, att detta, derest vattenståndet i Östersjön någon
gång stiger, såsoin ofvan uppgifvits, öfver den i 1860 års förslag angifna
högvattensnivan, sadant det nu är anlagdt, blir alldeles otjenstbart, enär

det^ ej förmar^uppfordra vattnet till större lyfthöjd, än nuvarande dammen
tillåter.

Ännu ogynsammare för torrläggnings ernående af här omnämnda
vattensjuka mark ställer sig pumpverkets förmåga i betraktande af den
ökade vattenmängd, som tillströmmar sjön Vesan från de från torrläggningsområdet
isolerade östra och Vestra kanalerna, af hvilka den förra är afsedd
att bortföra Möllebjörkeåns vatten till Östersjön vid Norjesund, och
den senare att bortskaffa från Ryssberget kommande vatten förbi Sölvesborgs
slott ut i Östersjön.

Östra kanalen.

Genom verkstälda uppmätningar, såsom af profilritningen synes, har
utrönts, att kanalen i allmänhet har en bottenlutning 1: 0,00025 och
att sidoslånten uppgår till 1: 3 samt att bottenbredden i regel är 2.97
meter.

Med ett beräknadt vattendjup af 1.2 meter, såsom varande det som
skiborden nu tillåta, innan de öfversvämmas, kan alltså kanalen per sekund
framsläppa 8.3 kubikmeter vatten med en hastighet af 0.42 meter,
sålunda endast ungefär hälften af den ofvan beräknade vattenkvantiteten för
ifrågavarande aflopp.

Vestra kanalen.

Enligt ofvan uppgifna Ganguiellets och Kutters formel fås då framströmmande
vattens hastighet V = 0.41 meter, och den vattenqvantitet,
som kanalen pa uppgifna djupet förmår upptaga och framsläppa, befinnes
sålunda vara = 0.84 kubikmeter per sekund, d. v. s. ej fullt ''/3 af den
här ofvan för kanalen beräknade vattenmassan.

Genom härvarande anordningar med de mer eller mindre bristfälliga
flodluckorna är alldeles uppenbart, att vestra kanalen ej ens kan fram -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

föra den här ofvan beräknade vattenmassan 0.8-^kubikmeter i sekunden,
utan kommer större delen deraf ner till Vesan dels genom flodluckorna,
dels genom vallen, innan det hinner fram förbi Sölvesborgs slott i
Östersjön.

Att pumpverket under sådana förhållanden, som nu anförts ega rum,
blir otillräckligt i ännu högre grad än här förut blifvit angifvet, torde
vara fullt bevisadt.

För att ännu mera åskådliggöra företagets beskaffenhet, så torde
följande ur landtbruksingeniör Åkermans förslag af 1860 hemtade uppgifter
vara belysande. Dock, innan dessa uppgifter här omnämnas, torde
vara nödigt att till förekommande af missuppfattning erinra, att vid
tiden för förslagets upprättande de material till beräkningarnas utförande,
som nu mera äro att tillgå, då ej funnos inom landet.

Först sedan 1860 hafva omfattande nederbördsberäkningar inom riket
blifvit verkstälda och lemnade till offentligheten. Ej heller voro de formler
då här kända, hvilka för beräknande af framströmmande vattens hastighet
numera äro allmänt antagna; och hafva vi endast vetenskapen i förening
med mångårig erfarenhet och trägna observationer att tacka för de framsteg,
som blifvit gjorda för bedömande af sådana arbeten, som här äro
i fråga.

Emellertid föreslås i landtbruksingeniör Åkermans ofvan omtalade
förslag, att östra kanalen skall gräfvas med en bottenlutning af 1:2,500
d. v. s. 0.4: 1,000; bottenbredd = 10 fot (2.97 meter), sidoslänt 1: 3
samt ett bräddaflopp 41/a ä 5 fot högt öfver dikets botten, hvadan vattendjupet
i kanalen bör beräknas till minst 41/,, fot.

Enligt ofvan af undertecknad anförda beräkningsgrunder skulle då
kanalen kunna utan öfversvämning bortskaffa en vattenmängd af 5.6
kubikmeter per sekund med en medelhastighet af 0.6 meter i sekunden.

Vestra kanalen åter föreslås med olika bottenlutning på olika sträckor.
För den delen, som undertecknad här beräknat, eller nedan n:o 16 (se
profilritningen), skulle, enligt förslaget, bottenlutningen vara 0.5: 1000,
bottenbredd 4 fot eller 1.2 meter, sidoslänt 1: 3 och höjden från bottnen
till de tvenne bräddafloppen 3 fot.

Med dessa dimensioner skulle enligt här förut angifna formler kanalen
kunna upptaga 1.61 kubikmeter per sekund med medelhastigheten
0.47 meter.

Följande schematiska uppställning visar närmare detta förhållande.

14 Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

	Anläggningens vattenafledningsförmåga
	I det skick den
	borde vara för	I sitt nu-	I det skick landtbruksingeniör
	torrläggnings er-	varande skick	Åkermans förslag angifver
	nående
	Beräknad år	Beräknad år	Beräknad i 1860	Beräknad år
	1888 af under-	1888 af under-	års förslag af	1888 af under-
	tecknad	tecknad	Åkerman	tecknad
	Ku	Dikmeter vatten per sekund
Pumpverket ...............	2.40	-	0.59	0.58
östra kanalen............	6.65	3.30	10.47	5.60
Vestra » ............	2.75	0.84	—	1.61

Af dessa redogörelser och beräkningar torde framgå:

att de i förslaget bestämda damhöjderna för vattnets afstångande vid
utomordentliga fall, då Östersjöns vattenyta stiger till uppgifven maxim,ihöjd,
åro för små tilltagna;

att pumpverket, då det var iståndsatt, ej kunde utan maskinens ansträngning
uppfordra mer ån ungefär 1/i af det vatten, som för torrläggningens
ernående skulle med detsamma hörtska fäs, under den förutsättning att vattnet
i östra och vestra kanalerna kunde hållas inom tillhörliga gränser'',

att nu, då både östra och i synnerhet vestra kanalerna förefinnas vara
för små för upptagande af det vatten, som de höra afleda till Östersjön, och
dessutom afl bristande underhåll äro försatta i ännu sämre skick, pumpverket
hör anses alldeles oändamålsenligt'',

att ^vidare ursprungliga förslaget varit felaktigt, i det att det utlofvat
vattnets sänkning i Vesan till den utsträckning, att kärren derigenom skulle
göras fullt tjenlig a till odlings, hvilket, som äfven visats, ej år möjligt med
här förefintliga anordningar enligt numera gjorda iakttagelser och anförda
beräkningsgrunder; samt

att felaktigheter i förslaget haft sin orsak i då för tiden förefintliga
erfarenhetsrön rörande på saken inverkande förhållandena

På af hofrättssynen framstäld fråga: »Huruvida kan någon förbättring
af förslaget anses hafva blifvit åstadkommen», yttrar han:

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

»Den förbättring, som sålunda har blifvit beräknad, utgör 16,155.04
kronor. Om på denna summa endast 4 procents ränta beräknas, bör bolaget
per år i sin helhet kunna af vattenledningen beräkna eu vinst af
616.20 kronor. Detta är dock under förutsättning att anläggningarna vidmagthållas.

Skulle deremot alla så väl kanaler som fördämningar få helt och
hållet förfalla, så måste under tidernas lopp gamla förhållanden inträda,
och då böra ej heller anläggningarna i fråga räknas hafva gjort någon
nytta.»

Till sist yttrar han: ''»Enär, såsom ofvan visats, arbetsföretaget från
början varit i afseende på kalkylerna missledande och delvis origtiga, samt
företaget utförts till ännu mindre nytta för torrläggningen, hvarigenom omkostnaderna
långt öfverstigit den från början väntade förbättringen, och skulle
med kännedom härom företaget, sådant det från början framlagts, sannolikt
aldrig kommit till utförande.

Hela arbetet är, såsom vattenafledningsföretag, att anse såso?n alldeles
misslyckadi.»

Då Kongl. Maj:ts proposition ej innehöll tillstyrkan om hela lånets
afskrifning, fann jag mig på grund af detta af herr ingeniör E. W. Ewe
lemnade utlåtande, hvilket ej vid den kongl. propositionens afgifvande
förelegat Kongl. Maj:t, föranlåten i motion till 1889 års Riksdag anhålla
om afskrifning af hela återstoden af lånebeloppet. Denna min motion
blef, ehuru dåvarande statsrådet och chefen tör civildepartementet under
diskussionen inom Andra Kammaren förklarade, att sådana upplysningar
framkommit sedan frågan förevar hos kongl. Maj:t, att han för sin del
ej hade något emot att motionen bifölles, emellertid af Riksdagens begge
kamrar afslagen, och bifölls i stället Kongl. Maj:ts proposition.

Vid 1890 års riksdag förnyade jag min motion i samma syfte, hvilken
då blef af statsutskottet tillstyrkt, hvarvid utskottet bland annat yttrade:
»Af den redogörelse, som i det föregående blifvit lemnad, framgår
ovedersägligen, att ifrågavarande vattenafledningsföretag, om hvars svårigheter
icke ens de sakkunnige, än mindre jordegarne, vid dess början hade
någon insigt, utfallit så olyckligt, att inom vårt land näppeligen något
annat dylikt företag för delegarne medfört så svåra förluster, utan torde
detsamma i nämnda hänseende här i landet sakna motstycke. Till följd
af den undantagsställning, berörda företag sålunda intager, lära de lättnader
och medgifvanden, staten till äfventyrs lemnar delegarne i bolaget,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

icke kunna på giltiga skäl med utsigt till framgång åberopas till förmån
för andra af staten med lån understödda bolag, hvilkas ändamål icke
uppnåtts och som i stället för fördelar åt sina delegare beredt, förlust.
Då härtill kommer, att det belopp, hvars efterskänkande blifvit ifrågasatt,
icke uppgår till mera än 24,236 kronor 38 öre och således torde få anses
såsom jemförelsevis mindre betydligt, samt att ett stort antal af delegarne,
enligt hvad kronofogden i orten hos Kongl. Maj:t upplyst, lefva
under mer eller mindre tryckta förhållanden och icke ega mer än som
erfordras för deras nödtorftiga bergning, har utskottet funnit sig kunna
tillstyrka bifall till motionen.» Oaktadt statsutskottets tillstyrkande utlåtande
blef dock motionen af Riksdagens kamrar afslagen. Under tiden
bär kongl. hofrätten öfver Skåne och Blekinge uti afgifven dom den 7
juni 1889 underkänt den verkstälda uppskattningen af jordvärdet på den
grund, att bolagets reglemente för delegarne icke medförde någon trygghet
för anläggningarnas underhåll, på hvilken grund den vunna jordförbättringen
vore beroende, samt stadgat, att de af bolaget för arbetet
häfda kostnader skola ersättas af hvar och eu bolagsman i förhållande till
arealen af den honom tillhöriga jord, som i företaget ingått. Denna kong],
hofrättens dom har hos Kongl. Maj:t blifvit fullföljd, och har Kongl. Maj:t
uti dom af den 19 december 1890 sig utlåtit: »Kongl. Maj:t har i nåder
låtit sig föredraga handlingarna i denna sak; och enär det med i fråga
varande företag åsyftade ändamålet, eller att torrlägga sjön Vesan med
deromkring belägna vattensjuka marker, icke vunnits;

samt, med afseende å hvad i saken blifvit ådagalagdt, de för torrläggningen
utförda arbeten icke ens kunna anses hafva för den i företaget
ingående jord medfört någon afsevärd förbättring;

ty och då följaktligen bolagsmännens vinst af företaget icke kan
läggas till grund för fördelningen af kostnaderna derför;

finner Kongl. Maj:t ej skäl göra ändring i hofrättens domslut, i hvad
talan deremot blifvit fullföljd;» etc.

Då sålunda ingen afsevärd förbättring genom vattenafledningsföretaget,
vunnits, under det att bolagets utgifter enligt förut visadt sammandrag af
bolagets uttaxeringslängder uppgått till 177,122: 95 kronor ökade med
stadgade afbetalningarna för åren 1888—1890 med 9,000 kronor samt
icke obetydliga rättegångskostnader, samt dertill kommer, att af de i början
till bolaget inberäknade cirka 3,000 tunnland en stor del af delegarne
genom rättegång blifvit från bolaget befriade, så att endast egarne till
1,771 tunnland och 6 kappland äro qvarstående och betalningsskyldige

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

till bolaget, och af dessa, enligt förutnämnda kongl. hofrättens dom den
7 juni 1889 och Kongl. Maj:ts dom den 19 december 1890, hvilka af
häradsrätten så tolkats att vass och sjöbotten uppgående till öfver 400
tunnland ytterligare befriats ifrån betalningsskyldighet (hvilket också synes
rättvist alldenstund vassarne försämrats och icke genom uttappningen kunna
förbättras) återstår nu endast cirka 1,800 tunnland, som äro betalningsskyldiga
till bolaget, hvars egare till större delen hafva sina hemmans,-delar intecknade intill och öfver deras verkliga värde. Då nu härtill
äfven kommer, att det till grund för vattenafledningsföretagets utförande
liggande förslaget varit felaktigt och missledande, hvarförutan företaget
icke kommit till stånd, samt detsamma upprättats af statens tjensteman
och arbetsföretaget utförts under ledning af majoren i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
herr A. Remmer, samt staten sålunda genom sina tjenstemäns
ofrivilligt missledande åtgärder, beroende på den tiden förefintliga
ofullständiga erfarenhetsrön, varit väsentligaste orsaken till detta olyckliga
bolags tillkomst, för hvars skull åtskilliga bolagsmän blifvit ruinerade
utan annan förskyllan, än att de låtit leda sig af sakkunnige mäns
omdöme och trott på deras uppgifter, ty sjelfva kunde de helt naturligt
vid den tiden icke bedöma ett sådant företags utförande; så synes mig
verkligen ömmande skäl förefinnas samt med Riksdagens värdighet förenadt
att befria dessa återstående betalningsskyldige jordegare ifrån betalning
af återstående delen af statslånet.

Under dessa förutnämnda förhållanden, och då hvarken hvad reservanterna
i statsutskottet vid 1890 års riksdag i sin reservation anfört eller
den inom Riksdagens kamrar i frågan förda diskussionen, huru uttömmande
den än var, skäligen kan gent emot statsutskottets samt domarens och
kronofogdens i orten utlåtande utgöra något bevis för bolagsmännens
betalningsförmåga; och ej heller bolagsmännen rättvisligen böra kunna i
nåcon nämnvärd mån läggas till last, hvarken att de ej underhållit de
gjorda anläggningarna vid ett så erkändt misslyckadt företag, hvars underhåll
skulle årligen kostat tusentals kronor utöfver härmed motsvarande
nytta, eller dem påbördade flåhackning och bränning, alldenstund det var
der i orten på den tiden vanliga odlingssättet pa kärrjord, hvilken dessutom
till stor del skett före vattenafledningsföretagets början (marken var nemligen
lika torr före anläggningarnas tillkomst som efteråt), samt ovedersätdio-en
odlingsföretagets tillkomst och misslyckande varit beroende på af
ståtens tjensteman uppgjorda felaktiga beräkningar och kalkyler samt
naturförhållanden, som icke ens de sakkunnige, ännu mindre jordegarne,
Bih. till Riksd. Prot. 1893. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 25 Häft. 3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

då hade någon insigt uti och detsamma för delegarne medfört så svåra
förluster, att det här i landet i nämnda hänseende torde sakna motstycke,
samt till följd af den undantagsställning detta företag sålunda intager,
torde sa gijtiga skäl för eftergiften ej af något annat företag, som af staten
med lån understödts, kunna framhållas, hvarför jag, helst som Riksdagen
förut och senast vid sistlidet års lagtima riksdag, under liknande
omständigheter, beviljade Skara stad ett ökadt byggnadsanslag af 35,000
kronor till restaureringen af Skara domkyrka, anser mig pligtig, såsom
representant för den ort, der detta misslyckade företag är beläget, att
ännu en gång underställa afskrifningsfrågan Riksdagens pröfning.

På grund af hvad jag nu anfört vågar jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville besluta, att det Vesans kärr,
och sjöuttömnings- samt odlingsbolag af Rikets Ständer
vid 1862—1863 årens riksdag erhållna statslån må till
sitt återstående kapitalbelopp, 15,236 kronor 38 öre,
afskrifvas.

Stockholm den 28 januari 1893.

Nils Jönsson.