Motioner i Andra Kammaren N:o 102 (Motion 1893:102 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren N:o 102.

vid krigsmagten, korporaler och vice korporaler och deras
vederlikar inberäknade, måtte komma i åtnjutande åt
högre gratial efter afskedet från krigstjensten, än hvad
som nu är fallet.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

10''-'' -t;; rniv. ; * *-♦ i. ;: i ■ Alt »i ''(h *->■ ^ n I • ''

Stockholm den 26 januari 1893.

•pifl/fenifff ''» tr:r • ,m* -jqj

Magnus Andersson

från Kronobergs län.

>ÖJ.> <

.-Vf

N:o 102.

Af herr S. J. Kardel! om beviljande af ett anslag å 3,000 kronor
till beredande af förbättrade länevilkor åt vissa teckningslärare.

Då någon kong! proposition om reform af de allmänna läroverken
icke lär vara att förvänta vid innevarande riksdag och denna frågas slutliga
afgörande ligger inom en oviss framtid, synes det mig vara en af rättvisa
och billighet förestafvad åtgärd att i motionsväg söka få åtminstone ett af
de svåraste missförhållandena afhjelpt.

Teckningslärarne vid rikets allmänna läroverk hafva länge förgäfves
väntat att få sin ställning inom skolan så reglerad, att de kunna anses någorlunda
likstälda med andra lärare. Redan 1877, således för 16 år sedan,
anhöll Riksdagen i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t, »att Kongl. Maj:t
täcktes beträffande teckningslärarnes vid elementarläroverken ställning och
löneförhållanden, vidtaga erforderliga åtgärder för beredande åt dessa lärare af
förmånligare och i jemförelse med andra vid elementarläroverket anstälde lärare
rättvisare löneförmåner.» Visserligen hafva teckningslärarne sedan dess vunnit
en och annan förbättring i sin ställning: sålunda erhöllo de vid 1887j års riksdag
särskildt arfvode för öfverarbete utöfver 15 timmars undervisning i veckan.

Motioner i Andra Kammaren N:o 102.

Men huru otillfredsställande dessa lärares ställning ännu alltjemt i det hela
är, framgår till fylles deraf, att ännu i dag den högsta ordinarie lön, till
hvilken en teckningslärare vid högre läroverk kan komma, är blott 1,500
kronor, oaktadt han kan hafva en tjenstgöring af inemot 40 timmar i veckan;
att de icke hafva rätt till någon pension och att skollagens bestämmelse,
huru lönen skall utgå vid en teckningslärares sjukdomsfall, är så otydlig,
att det är tvifvel underkastadt, huru vida han under sådana förhållanden egen
rätt att uppbära någon del af sin ordinarie lön eller att med sin vikarie
öfverenskomma om dennes ersättning. Om han också då möjligen får behålla
s/4:delar af sin ordinarie lön, går han likväl helt och hållet förlustig arfvodet,
hvilket stundom kan med mer än dubbla beloppet öfverstiga hela den ordinarie
lönen. Om detta missförhållande säger Kongl. Majit i sin proposition
till 1887 års riksdag:

»Såsom i en underdånig petition angående löneförbättring åt teckningslärarne
blifvit framhållet, vexlar dessa lärares undervisningstid vid de högre
läroverken högst betydligt. Så varierade den under läsåret 1884—1885
mellan 14 och 37 timmar i veckan. Enligt nu gällande bestämmelser är
teckningsläraren vid ett högre läroverk skyldig att mot sin till 1,000, 1,250
eller 1,500 kronor uppgående lön undervisa 15 timmar i veckan samt åtnjuta
för hvarje undervisningstimme derutöfver, om han uppbär lön i lista eller
2:dra lönegraden, 75 kronor, men, om han är i 3:dje lönegraden, 100 kronor.
En teckningslärare, som undervisar 30 timmar i veckan, uppbär således årligen
2,125 kronor, om han är i lista lönegraden, och, om han är i 3:dje,
3,000 kronor. Men hlefve han sjuk och erhölle tjenstledighet, så förlorade
han tydligen arfvodet för öfvertimmarne och måste dessutom afstå fjerdedelen
af sin lön åt vikarien. Det återstode honom dä att lefva af i förra fallet
750 kronor, i senare fallet 1,125 kr.»

Med anförandet af ofvanstående är det icke min mening att rycka
frågan om teckningsundervisningens ordnande och dess lärares aflöning ur
sitt sammanhang med den för rikets samtliga läroverk ifrågasatta läroverksreformen;
utan vill jag, då det väl icke finnes förhoppning att vinna något
mera, härmed inskränka mig till att, med närmaste anslutning till Kongl.
Majits nådiga proposition till 1887 års Riksdag, å nyo åberopad i en kongl.
proposition till Riksdagen 1890, samt till de tillstyrkande utlåtanden, som afgåfvos
af det för behandling af läroverksfrågan, af 1890 års Riksdag tillsatta
särskilda utskottet, äfvensom i hufvudsaklig öfverensstämmmelse med
herr P. A. Rimberg i hans motion nio 147 till 1891 års Riksdag, vördsamt
hemställa,

dels att, tills vidare och intill dess annorlunda varder
bestämdt, ordinarie teckningslärare vid rikets allmänna

Motioner i Andra Kammaren N:o 102.

läroverk vid inträffande tjenstledighet på grund af sjukdom,
måtte:

aj der antalet tjenstgöringstimmar uppgår till 25 i veckan
eller derutöfver, få uppbära tre fjerdedelar af det belopp,
som, efter afdrag af de s. k. löneförbättringsmedlen, skulle
tillfallit honom, i den händelse han sjelf sin tjenstgöring
bestridt och i den händelse denna tjenstgöring uppgått
till 25 timmar i veckan;

b) der antalet tjenstgöringstimmar utgör från och med
20 till och med 24 i veckan få''uppbära tre fjerdedelar
af det belopp, som, efter afdrag af de s. k. löneförbättringsmedlen,
skulle tillfallit honom i den händelse han sjelf sin
tjenstgöring bestridt och i den händelse denna tjenstgöring
uppgått till 20 timmar i veckan; samt

c) der antalet tjenstgöringstimmar är från och med 16
till och med 19 i veckan, få uppbära tre fjerdedelar af
det belopp, som, efter afdrag af de s. k. löneförbättringsmedlen,
skulle tillfallit honom i den händelse han sjelf
sin tjenstgöring bestridt och i den händelse denna tjenstgöring
uppgått till 16 timmar i veckan;

dels att Riksdagen måtte för innevarande statsregleringsperiod
till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett förslagsanslag
af 3,000 kronor i och för bestridande af här ifrågavarande
utgifter.

Stockholm den 27 januari 1893.

S. J. KardelI.