Motioner i Andra Kammaren, N:o 101 (Motion 1890:101 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 101.

Nio 101.

Af herr 0. Allderssoil i Lyckorna, om beviljande af statsanslag
för åstadkommande af utredning om lämpligheten af den
s. k. helgonsky Idens bibehållande.

Yid 1887 års riksdagar väckte jag motion derom, att Riksdagen måtte
besluta att hos Kong]. Maj:t anhålla, att helgonskylden inom Lunds stift och
Halland finge uttaxeras af församlingarnes medlemmar efter de grunder,
som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet vore stadgade, äfven när
helgonskylden skulle användas till kyrkotj enstens eller till undervisningens
behof.

Det af Andra Kammaren tillsatta tillfälliga utskott, som hade att
öfver motionen afgifva yttrande, ansåg sig icke kunna tillstyrka bifall till
mitt förslag i den form, hvari det blifvit framstäldt, men enär af samma
förslag tydligt framginge, att jag åsyftat, att helgonskyld, för så vidt den
icke utgjordes till presterskapet, skulle helt och hållet upphöra att utgå,
vare sig att den användes till klockares aflöning eller för kyrkotj enstens
eller folkundervisningens behof, och att medel för dessa ändamål hädanefter
måtte uteslutande anskaffas genom uttaxering inom församlingarne
efter de grunder, som i allmänhet vore stadgade för kommunalutskylder, så
ansåg utskottet sig ega anledning att behandla frågan i denna vidsträcktare
omfattning. Och förklarade dervid utskottet, att helgonskylden dåmera,
sedan nya grunder för de kommunala och kyrkliga behofvens tillgodoseende
blifvit stadgade och i hela Sverige, med undantag blott för Lunds stift och
Halland, utan inskränkning tillämpades, icke vidare kunde anses behöflig

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 15 Raft. 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 101.

och utan skada för vare sig kyrkan eller skolan kunde upphöra samt
dessutom vore en beskattningsform, hvilken icke öfverensstämde med de
grundsatser, som vunnit allmänt erkännande, och derför måste anses obillig
och orättvis, i följd hvaraf utskottet äfven hyste den mening, att helgonskylden
borde, så snart ske kunde, upphäfvas. Något annat hinder ansåg
utskottet derför ej förefinnas, än att en del af klockarne vore tillförsäkrad
att utbekomma kelgonskylden in natura, hvarför den helgonskyld, som
sålunda utginge, borde bibehållas till dess reglering af sådan klockarelön
vunnit tillämpning. Och hemstälde slutligen utskottet, att Riksdagen måtte
i skrifvelse anhålla, att Kongl. Ma:jt ville taga i öfvervägande, om icke
den inom Lunds stift och Halland utgående helgonskyld! kunde upphöra
att utgå.

Andra Kammaren biföll denna utskottets hemställan, men Första
Kammaren förklarade, sedan dess tillfälliga utskott i afgifvet utlåtande ansett
den verkstälda utredningen icke vara tillfyllestgörande, sig icke kunna
biträda Andra Kammarens beslut i frågan.

Derefter väckte vid sistlidne riksdag herr L. Pålsson i Ilemmesdynge
motion om skrifvelse till Kong! Maj:t med begäran om framläggande af
förslag till helgonskyldens upphörande i vissa fall.

IJti Andra Kammarens tillfälliga utskotts vid sagda riksdag i anledning
häraf afgina utlåtande n:o 15 yttras hufvudsakligen följande:

Utskotttet förmodade, att med den närmare utredning af frågan,
hvilken Första Kammaren ansett sig föregå en framställning till Kongl.
Maj:t, afsetts en undersökning af helgonskyldens belopp inom de särkilda
församlingarne och i sin helhet äfven en uträkning, huru stor andel
helgonskylden utgör af de kommunala skatternas sammanlagda belopp.
Fn fullständig utredning häraf kunde utskottet omöjligen åstadkomma, enär
det dervid vore nödigt att anskaffa uppgifter från vederbörande församlingar.
Utskottet hade emellertid låtit genomgå de statistiska redogörelser,
som för år 1887 af kyrkostämmornas ordförande afgifvits till statistiska
centralbyrån, och af dem funnit det framgå, att helgonskylden icke utgjorde
eu så stor andel af utskylderna i deras helhet, att dess upphörande skulle
komma att medföra någon mera betydande förändring i fördelningen af
de kommunala bidragen mellan de skattskyldige. Då helgonskyldens omsättning
i penningar på grund af det årliga markegångspriset å de i den
samma ingående natura-persedlar äfvensom uttaxeringen och uppbörden deraf
måste förorsaka ej obetydligt besvär, syntes det utskottet ej underligt, att
önskningar framstälts om helgonskyldens upphörande. Utskottet kunde
ej heller finna något giltigt skäl för bibehållande af denna skatteform. På
grund häraf hemstälde utskottet, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.

Motioner i Andra Kammaren, Å’:o 101.

Maj:t anhålla att Kong! Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida den
i Lunds stift och Halland utgående helgonskyld, som icke användes till
prestcrskapets aflöning, må utan olägenhet kunna upphöra att utgå.

Denna hemställan blef den 13 mars 1889, utan diskussion, bifallen
af Andra Kammaren. Men, efter det Första kammarens tillfälliga utskott
i utlåtandet n:r 13 förklarat sig finna den verkstälda utredningen, lika
litet som de upplysningar, kvilka vid 1887 års riksdag i ämnet förekommo,
vara af den beskaffenhet att derpå kunde grundas något omdöme om lämpligheten
af helgonskyldens bibehållande eller afskaffande, så vägrade Första
Kammaren att biträda Andra Kammarens ifrågavarande beslut.

Vid innevarande riksdag har ofvannämnde herr Pålsson uti afgifven
motion hemstält, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda frågan om helgonskyldens utgörande
i Lunds stift och Halland och dervid taga i öfvervägande, huruvida den
samma i församlingar, der helgonskyld icke användes som lön åt presterskapet,
må kunna helt och hållet upphöra att utgå, samt derom framkomma
med förslag till nästa års riksdag.

Ehuru den i frågan befintliga utredning synes mig vara tillräckligt
utförlig, för att berättiga Riksdagen till aflåtande! af berörda skrifvelse,
anser jag det likväl numera, med hänsyn till beskaffenheten af de förut
i saken utaf Första Kammaren fattade beslut, vara nödvändigt att söka
anskaffa ytterligare utredning; och då denna, på sätt Andra kammarens
tilfälliga utskotts ofvannämnda utlåtande n:o 15 antyder, icke torde kunna
fås utan genom Kongl. Maj:ts bemedling, så vågar jag härmed vördsamt
hemställa,

att Riksdagen må för år 1891 på extra stat anvisa
och ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af
två tusen kronor, att i mån utaf behof och på sätt Kongl.
Maj:t pröfvar lämpligt användas till anskaffande af
utredning om lämpligheten af helgonskyldens bibehållande
eller afskaffande.

Stockholm den 27 januari 1890.

Olof Andersson
från Kristianstads län.