Motioner i Andra Kammaren, N:o 100

Motion 1894:100 Andra kammaren

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 100.

N:o 100.

Af herr O. Wikström, om skrifvelse till Kongl. Maj.t med begäran
om upphäfvande af cirkulärbref vet den 14 juni
1820 om förbud mot skådespels uppförande å vissa
dagar.

Kongl. cirkulärbrefvet den 14 juni innehåller:

“Då i afseende på Långfredagen, Påskaftonen och Påskdagen
skådespel på dessa dagar icke uppföras eller böra uppföras, kommer
detsamma hädanefter jemväl att gälla för Juldagen, Julaftonen
Pingstdagen och Pingstaftonen samt alla böndggarne och dagar före
desamma.“

Under en lång följd af år har detta kungliga bref på de flesta
ställen i landet icke tillämpats; och der tillämpning ifrågakomma,
har detta oblidt upptagits af en ganska falrik allmänhet samt såväl
i pressen som eljest förebråelser rigtats mot den administrativa
myndigheten för otillständigt tjenstenit.

Man skulle häraf kunna draga den slutsats, att omförmälda kungliga
bref numera icke anses tidsenligt eller svarande mot tidsandans
fordringar på frihet i det enskilda lifvet, att samma bref således öfverlefvat
sin tid och att detsamma derför icke vidare bör gälla.

Att på papperet ega en lag eller föreskrift, som opåtaldt icke
tillämpas, kan icke för det allmänna rättsmedvetandet vara nyttigt,
ty derigenom skapas missaktning för lag och gällande föreskrifter
icke allenast bland allmänheten, utan ock bland myndigheterna, som
det åligger att hvar på sin ort utföra lagstiftarens bud.

Då, såsom ofvan nämnes, det kungliga brefvet i fråga på de
flesta orter lemnas å sido och endast på få platser göres gällande,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 100.

7

bör äfven tagas i betraktande den svåra ställning, i hvilken de verkställande
myndigheterna på sistnämnda platser genom tillämpningen
komma.

Men detta allt kan afhjelpas antingen genom ett uttalande i den
rigtning, att det kungl. brefvet bör upphäfvas, eller genom ett på
min motion gifvet afslag så motiveradt, att deraf skönjes, det Riksdagens
mening är, att samma bref fortfarande bör ega giltighet, i
hvilket senare fall man torde knnna motse, att hädanefter på hvarje
ort ofvanintagna bestämmelse icke allenast skall blifva en död
bokstaf.

På grund häraf tillåter jag mig vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte besluta att i underdånig skrifvelse
hos Kongl. Maj :t anhålla, det Kongl. Maj :t täcktes
förordna, att kongl. cirkulärbrefvet den 14 juni
1820 icke vidare skall vara gällande.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 27 januari 1894.

Ostv. Wikström.