Motioner i Andra Kammaren, N:o 100

Motion 1891:100 Andra kammaren

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 100.

filBV !!;.>!>. '' '' ■

No 100.

Af herr M. Alsterllind, om lagbestämmelse rörande förmånsrätt
för oguldet landtmäteriarfvode.

Att arbetaren är sin lön värd torde väl ingen vilja bestrida, lika litet
som att lagen bör, så framt ej annans bättre rätt derigenom förnärmas,
tillförsäkra arbetaren att utfå denna sin lön. Denna allmänna sats synes
dock ej vara fullt erkänd i nu gällande lagbestämmelser i hvad den rörer
landtmätarens säkerhet att utfå sitt arfvode för verkstälda skiftesförrättningar.

Högsta domstolen har nemligen förklarat, senast i ett nådigt utslag
den 8 januari 1888, att inteckning i jordegendom har förmånsrätt framför
landtmäteriarfvode. Således, om tillgångarna ej medgifva att så väl inteckningsinnehafvaren
som landtmätaren kunna utfå sin rätt, anses den förre dertill
mera berättigad än den senare. Men jag hemställer, hvilkens rätt härvid
lag är mera förnärmad, inteckningsinnehafvarens, hvilken vare sig af
lättsinne eller oförstånd och utan att göra sig underrättad, om hemmanet
undergått laga skifte, placerat sina penningar i ett öfver värdet intecknadt
hemman, eller landtmätarens, en lönlös tjensteman, som på grund af vederbörligt
förordnande varit tvungen att, vare sig med eller utan egen önskan,
verkställa förrättningen. Jag medgifver, att man icke utan största varsamhet
bör öka de tysta förmånsrätternas antal, men enär antagas måste, att
landtmätaren genom sitt arbete ökat hemmanets värde och således äfven
inteckningens säkerhet med minst lika mycket och oftast med mångdubbla
värdet af arfvodet, så synes mig också rättvist vara, att landtmätaren framför
inteckningsinnehafvaren bör utfå sin rätt; och då genom Kong!. Maj:ts

Motioner i Andra Kammaren, N:o 100.

7

lag den 1 maj 1885 förmånsrätt är medgifven framför inteckningar för de
vid ett laga skifte uppkomna liqvider delegarne emellan, finnes jn icke något
skäl, hvarför ej landtmätaren bör åtnjuta samma förmån för arfvodet.

Landtmätaren är helt säkert den mest vanlottade af alla rikets tjensteman.
Han saknar icke allenast lön, utan han är dessutom skyldig att
utan ersättning renovera bland annat karta och beskrifning öfver alla laga
skiften. Uti underdånigt utlåtande den 31 oktober 1874 har landtmäteristyrelsen
bestämdt förklarat, att någon ersättning för den publika renovationen
icke ingått i någon af landtmäteritaxans bestämmelser, ej ens för de kontanta
utgifter, som fordras för papperet till densamma, hvilket förklarande afgafs
med förväntadt bifall till den på pröfning beroende frågan om lön åt ett
visst antal kommissionslandtmätare.

För att åstadkomma rättvisa emellan rättigheter och skyldigheter bör
efter mitt förmenande staten skydda landtmätaren, sa att han kan utfå sitt
mången gång med de största helsopröfvande ansträngningar förvärfvade
arfvode, hvilket han under nuvarande lagbestämmelser lätteligen kan gå miste
om j ty hvad hindrar en delegare uti ett skifteslag att lata inteckna sitt
hemman öfver värdet samt under tysta förbehåll sälja detsamma åt någon
ruinerad person, hvilken vid tiden för skiftets afslutande synes vara hemmanets
egare, och som således är den, hvilken landtmätaren måste hålla
sig till för att utfå sin rätt, d. v. s. sitt arfvode. Denne hemmansbo eger
intet, hemmanet är öfverintecknadt, och den lönlöse tjenstemannen får ingenting,
men hans renovationsskyldighet till staten qvarstår i hela sin obilliga
stränghet.

Med anledning af hvad jag haft äran anföra, får jag derför vördsamt
föreslå,

att sådan ändring göres i 17 kap. handelsbanken,
att förmånsrätt för oguldet landtmäteriarfvode må erhållas
framför i hemmans fastighet intecknad gäld.

Jae anhåller att denna motion måtte remitteras till lagutskottet.

O

Stockholm den 29 januari 1891.

M. Alsterlund.