Motioner i Andra Kammaren, N:0 69 (Motion 1892:69 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:0 69.

ning, inför densamma framlägga förslag till ändrad
lydelse af 14 paragrafen riksdagsordningen, i syfte att
bereda valrätt till Andra Kammaren åt s. k. lägenhetsinnehafvare
så snart deras innehafvande lägenhet,
het uppgå till ett taxeringsvärde af minst 1,000 kronor.

Stockholm den 28 januari 1892.

J. A. Johansson.

N:o 69.

Af herr Z. Larsson i Upsala, om förhud mot tillverkning, försäljning
och förbrukning af fosfortändstickor.

Då så väl regering som Riksdag under senare år egna! en tilltagande
uppmärksamhet åt de många och vigtiga intressen, hvaraf synnerligast
den stora samhällsklass, som kallas obemedlade arbetare, är mera
omedelbart beroende, så har det förefallit mig vara, i konseqvens härmed,
både lämpligt och rigtigt att fästa uppmärksamheten på ett särskild!
missförhållande som, ehuru det till sin omfattning måhända icke
förefaller så synnerligen betydelsefullt, likväl till sina olikartade och
efterhand alltmera tilltagande skadliga verkningar på skilda områden
torde vid närmare aktgifvande derpå vara förtjent af en allvarligare
granskning, utredning och behandling än den, som hittills kommit detsamma
till del; jag syftar nemligen härmed på sättet och ändamålet,
hvartill ett ibland de mest giftiga och eldfarliga ämnen, som kemien
känner till, eller fosforn vid tillverkning och användning af fosfortändstickor,
hvilket farliga och skadliga ämne i sistnämnda form sprides
ibland den stora allmänheten, hvilken dels af okunnighet eller vårdslöshet
och dels ofta afsigtlig! dermed förorsakar eldsvådor, sjukdomar,
giftmord och försök till fö ster för drifning m. m., m. m.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 69.

Ohyggligast till sina verkningar är dock den förfärliga sjukdom,
som benämnd benröta icke så alldeles sällan drabbar den med tillverkning
af fosforstickor sysselsatta arbetspersonalen, och detta fastän alltflere
försigtighetsmått blifvit lagstadgade och iakttagna; hvarför dessa
försigtighetsmått torde, med afseende på sakens egen natur, kunna betraktas
såsom allenast mera eller mindre ofullständiga palliativ, så
länge upphofvet till det skadliga qvarstår.

Under den första perioden af tändstickornas tillvaro förefans likväl
någon motiverad undskyllan för fosforstickornas tillverkning och användning,
nemligen omöjligheten att, åtminstone för nöjaktigt billigt pris,
tillverka oskadligare tändstickor, men denna period måste numera anses
förgången, sedan de så kallande säkerhetständstickorna blifvit icke allenast
i och för sig så billiga, att deras begagnande icke kan sägas vara för
någon betungande, utan de torde tvärt om, rätt bedömdt och kalkyleradt,
genom sin betydligt bättre qvalité, som gör att nästan alla stickor uti
»satsen» äro användbara samt föga beroende af fukt och temperaturskiftningar,
befinnas till och med billigare än fosfortändstickorna; hvarföre
alla skäl för bibehållande af dessa sistnämda i »marknaden» synas
mig hafva försvunnit, men deras skadlighet deremot oförminskad qvarstå
såsom giltigt skäl för ett fullständigt förbud mot deras tillverkning
och användning inom landet.

Då dessutom fosfors utlemnande från apotek utan vederbörandes särskilda
ordination är i allmänhet genom lag förbjudet och den således betraktas
såsom ett farligt och skadligt giftämne, samt då fosfortändstickor
i tvenne våra grannländer, Finland och Danmark, samt möjligen äfven
i några andra länder lära vara i lag förbjudna; så synes mig både
lagstiftningens konseqvens och erfarenheten i andra länder utgöra giltigt
stöd för denna min framställning, hvarför jag tillåter mig att härmed
vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till lag innefattande, inom lämplig tid,
fullständigt förbud mot så väl tillverkning som handel
med eller förbrukning af fosfortändstickor inom landet.

Om remiss till vederbörligt utskott auhålles.

Stockholm den 29 januari 1892.

Z. Larsson

från Upsala.