Motioner i Andra Kammaren, N-.o 74 (Motion 1895:74 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N-.o 74.

N:o 74.

Af herr S. J. BoéthiuS, om anvisande å ordinarie stat af ett
årligt anslag till undervisningsmateriel åt seminariet i
sanskrit och jemförande indoeuropeisk språkforskning
vid universitetet i TJpsala.

I Kongl. Maj:ts till förliden Riksdag afgifna proposition angående
statsverkets tillstånd och behof äskades under åttonde hufvudtiteln
anslag till seminarieinstitutionen vid rikets universitet, och med anledning
häraf beviljades på ordinarie stat anslag åt nästan alla seminarierna.
Då Riksdagen så nyligen fattat beslut i denna fråga, skulle
det kunna tyckas, att den nu borde vara befriad från ytterligare förslag
deri. Att jag ändock vågar framkomma med ett sådant förslag,
beror också på alldeles särskilda och, såsom jag anser, synnerlig!
talande skäl.

De seminarier, som vid föregående riksdag ej hugnades med anslag,
voro tvenne: seminariet i sanskrit och jemförande indoeuropeisk
språkforskning och seminariet i egyptologi. 1 kongl. förordningen af
den 17 april 1891 angående filosofie kandidat-och licentiatexamina föreskrifves,
att den filosofiska fakulteten bör årligen i hvarje examens ämne,
i hvilket institutionsöfningar icke förekomma, anordna seminariekurser,
och enligt samma nådiga stadga är ämnet sanskrit och jemförande indoeuropeisk
språkforskning ett ordinarie examensämne vid Upsala universitet,
hvadan, då institutionsöfningar deri ej förekomma, det åligger
universitetet att deri anordna årliga seminariekurser. När den utredning
skedde vid Upsala universitet, som lades till grund för Kongl. Maj:ts
ofvannämnda proposition om anslag till seminarierna, saknade emellertid
ämnet sanskrit och jemförande indoeuropeisk språkforskning derstädes

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

ordinarie målsman, hvarför det ej var representeradt inom de utredande
myndigheterna, och till följd häraf kommo universitetets så kallade riksdagspetita
ej att innehålla någon framställning om behofvet af anslag
åt ett seminarium i detta ämne. Kongl. Maj:t upptog dock förslag
derom i sin proposition om seminarierna, men, såsom redan är nämndt,
beviljade Riksdagen detta seminarium ej något anslag, hvilket förnämligast
torde hafva berott dels af den bristande utredningen från
universitetets sida, till följd hvaraf nödigt material för bedömande af
sakens vigt ej förelåg, och statsutskottet synes hafva saknat kännedom
om att ett seminarium i ämnet redan var på enskildt initiativ upprättadt
och visat verklig lifskraft, dels af att man inom Riksdagen synes
hafva fattat detta ämne såsom likstäldt med egyptologi, som emellertid
icke är ordinarie examensämne och hvari seminarieöfningar sålunda
icke behöfva förekomma. Af detta Riksdagens afslag har nu blifvit
följden, att ett seminarium, som författningsenligt skall hållas, saknar
medel till anskaffande af undervisningsmateriel, hvarförutan seminarieöfningar
dock icke kunna hållas. Nu skulle det visserligen kunna
synas, som om, då behofvet är jemförelsevis obetydligt, universitetets
reservfond skulle kunna tillgodose detsamma, men denna fond är afsedd
för tillfälliga utgifter och torde derför icke rätteligen kunna bestrida
de ärliga utgifterna för en ordinarie institution. Under sådana förhållanden
synes ingen annan utväg återstå än att anhålla om Riksdagens
benägna mellankomst. Såväl den humanistiska sektionen som det större
konsistoriet i Upsala hafva också förlidet år uttalat sig härför och dervid
närmare utredt beskaffenheten af det föreliggande behofvet, så att
den utredning från vederbörande universitetsmyndigheters sida, som
vid 1894 års riksdag saknades, nu föreligger (se bilagorna). De båda
myndigheterna anse, att hvad som behöfves för ändamålet är dels ett
årligt anslag af 350 kronor, dels ett tillfälligt organisationsanslag för
en gång af 500 kronor. Då, såsom redan är antydt, Riksdagen i denna
fråga ej torde böra besväras med framställningar, om möjlighet kan
finnas att på annat sätt lösa svårigheterna, anser jag mig emellertid
ej böra väcka förslag om erhållandet af det ifrågasatta tillfälliga anslaget,
utan inskräuker mig till det ärliga, för hvars bestridande universitetets
egna fonder icke rätteligen synas kunna och böra tagas i
anspråk.

Hänvisande till hvad de båda univerBitetsmyndigheterna anfört
om behöfligheten för universitetet af det ifrågavarande seminariet, tilllåter
jag mig här blott att framhålla:

Bill. till Riksd. Vrot. 1805. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 lluft.

Motionär i Andra Kammaren, N:o 74.

att ämnet sanskrit och jemförande indoeuropeisk språkforskning
på grund af sin grundläggande ställning till de flesta europeiska språk
är af stor vigt för de vetenskapliga språkstudierna vid universitetet,
om det'' också ej eger den praktiska betydelse som vissa andra språk
och derför deltagarne i dess seminarieöfningar ej kunna blifva så många
som i dessa; samt

att verkligt fruktbärande och relativt talrikt besökta seminarieöfningar
deri bedrifvits under flera års tid genom enskilda uppoffringar
af vederbörande lärare, men att sådana uppoffringar hvarken
kunna begäras eller äro möjliga.

I enlighet med hvad nu blifvit anfördt får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville till undervisningsmateriel
åt seminariet i sanskrit och jemförande indoeuropeisk
språkforskning vid Upsala universitet på ordinarie stat
anvisa ett årligt anslag af 350 kronor.

Stockholm den 26 januari 1895.

S. J. Boethius.

Bilaga 1.

''! ’ .

Utdrag i transsumt af protokollet, hållet vid humanistiska sektionens
sammanträde den 11 maj 1894.

§ 3.

S. D. Tog sektionen i öfvervägande frågan om de anslag, om
hvars framläggande för nästkommande års Riksdag sektionen i anledning
af senaste Riksdags beslut med afseende å anslagen till seminarier
ansåg sig böra hos det större akademiska konsistoriet göra hemställan.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

Professoren K. F. Johansson gjorde följande framställning om
anslag för ett seminarium i indoeuropeisk språkvetenskap och sanskrit :

»Till humanistiska sektionen Upsala.

Härmed får jag föreslå sektionen att besluta eu framställning till
Kongl. Maj:t att till 1895 års Riksdag framlägga proposition om ett
årligt anslag å 350 kronor samt eventuelt ett för en gång utgående
organisationsauslag å 500 kronor för ett seminarium i, indoeuropeisk
språkvetenskap och sanskrit vid Upsala universitet.

Då jag nu går att motivera ofvan stående förslag, så kan jag
i hufvudsak åberopa samma skäl, som framhållits för anordnande och
understöd af seminarier i allmänhet, och i detta afseende hänvisa till
den motivering, som åtföljde Kongl. Maj:ts proposition till innevarande
års Riksdag om seminarieanslags beviljande på ordinarie stat (statsrådsprotokollet
för ecklesiastikärenden den 13 januari 1894 s. 7—13.),
och som till fullo vunnit statsutskottets bifall, enligt hvad dess utlåtande
n:o 9 s. 24—25, med anledning af nämnda proposition, utvisar.

Rörande de särskilda skälen för anslag till ett seminarium i de
med extra ordinarie professuren i sanskrit och jemförande indoeuropeisk
språkforskning förenade ämnena torde följande synpunkter böra framhållas.

1. Sanskrit med jemförande indoeuropeisk språkforskning är liksom
ämnena för öfriga med anslag hugnade seminarier enligt Kongl. Maj:ts
nådiga stadga angående filosofie kandidat- och licentiatexamen af den
17 april 1891 ordinarie examensämne, efter det att i detsamma förut
sedan ungefär 15 år filosofie kandidat- och licentiatexamen fått på särskild
ansökning afläggas.

2. Den del af med ifrågavarande professur förenade ämne, hvilken
lämpligast kan kallas indoeuropeisk språkvetenskap, är, såsom allmänt
erkändt, en för den språkvetenskapliga bildningen i allmänhet synnerligen
vigtig disciplin, såsom utgörande en metodisk och sammanfattande
behandling af alla eller de vigtigaste af de till den indoeuropeiska
språkstammen hörande familjers språk i deras inbördes slägtskap och
historiska utveckling. Hvilket språkvetenskap!^ fack, som än väljes
för specialutbildning, så kan och bör den indoeuropeiska språkvetenskapen,
vare sig den medtages som examensämne eller ej, dock i
större eller mindre omfattning ingå uti den vetenskapliga utbildningen

20 Motioner i Andra Kammaren, N:o 1 i.

såsom sammanhållande och orienterande öfver vidare delar af området.
Dessutom utgör det en komplettering af sådana afdelningar inom området,
som ej vid universitetet eg a någon särskild representant.

Sanskrit och indisk litteratur ega visserligen såväl för språkvetenskapen
som för kännedomen om kulturutvecklingen i det hela stor betydelse,
men kunna under våra förhållanden, synnerligast då derför ej
finnes någon specialrepresentant, icke spela samma roll som till exempel
klassiska, romanska, germanska och nordiska språk. Att den högre
vetenskapliga undervisningen deruti, såsom den lämpligast meddelas
genom seminarieöfningar, emellertid äfven hos oss, särskildt i anslutning
till den indoeuropeiska språkvetenskapen, kräfver ett understöd
för att i någon mån kunna motsvara nutidens fordringar inom detta
område, ligger i öppen dag.

3. I verkligheten har också universitetsundervisningen uti indoeuropeish
språkvetenskap och sanskrit — på grund af ofvan framhållna
synpunkter — omfattats med särdeles lifligt intresse. De offentliga
föreläsningarne hafva varit jemförelsevis talrikt besökta, enligt hvad
diarierna utvisa. Särskildt har sedan flera år behofvet af öfningar af
samma art, som de hittills bestående språkvetenskapliga seminariernas,
varit starkt känbart. I anledning häraf anstälde redan under läsåret
1888—89 dåvarande docenterna Danielsson och Johansson tillsammans
dylika öfningar, som omfattades med synnerligt intresse. De fortsattes
sedan under 4 terminer under docenten Johanssons ledning och med
samma anslutning. Sedan examensstadgan af den 17 april 1891 trädde
i kraft, hafva seminarieöfningar varit anordnade och fortgått under
tvenne års tid, om också bristen på vetenskaplig litteratur i hög grad
förlamat arbetet eller föranledt känbara uppoffringar från föreståndarens
sida. Enligt hvad universitetets årsberättelse för 1892—93
utvisar, voro deltagarne under terminerna respektive 8 och 9, under
det att enligt samma års berättelse af två seminarier, som af innevarande
års Riksdag hugnats med anslag, det ena icke alls varit anordnadt;
(Enligt hvad jag sedan erfarit, var dock i nämnda ämne
—semitiska språk— en med seminariekurs likstäld öfningskurs under
läsåret anordnad.) det andra under ena terminen icke kunnat komma till
stånd af brist på tillräckligt antal deltagare, den andra terminen bevistades
af 3 deltagare. Innevarande läsår hafva deltagarne i seminariet
för sanskrit och jemförande indoeuropeisk språkforskning under
de^båda terminerna varit respektive 8 och 7.Detta sakförhållande
framhölls också, gent emot majoritetens i statsutskottet motivering (s. 25)
och hemställan, i Riksdagens båda kamrar vid behandlingen af 8:de

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74. 21

hufvudtiteln, enligt hvad riksdagsprotokollen för den 21 april 1894
utvisa.

För att tillgodose behofvet af vetenskaplig apparat för seminarieöfningar
i ifrågavarande ämne i samma utsträckning, som i afseende
på de motsvarande behofven i de klassiska, romanska, germanska och
nordiska seminarierna kan eller bör ske, skulle det på grund af ämnets
stora omfattning helt visst behöfvas ett lika stort anslag som för de
nämnda seminarierna. Då nu emellertid från statens synpunkt ifrågavarande
ämne icke kan anses eg a den direkta betydelse som de nämnda
filologiska disciplinerna, kan det icke ställa samma anspråk som dessa.
Om å andra sidan en jemförelse med tvenne seminarier, som genom
riksdagsbeslut innevarande år fått sig ordinarie anslag tilldelade, nemligen
seminarierna i semitiska och slaviska språk, lämpligen kan
komma i fråga, så bör väl ett seminarium i indoeuropeisk språkvetenskap
och sanskrit, på grund af ämnenas stora, redan framhållna omfattning
med skäl kunna påräkna ett större understöd.

Vid beräkningen af anslagsbehofvet torde — utom hvad som redan
framhållits — följande omständigheter beaktas.

1. Att det — bortsedt från de mindre belopp, som behöfvas för
anskaffande af bokskåp, protokollsböcker, katalogpapper och dylikt —
uteslutande skulle komma att användas för inköp af den allra nödvändigaste
vetenskapliga litteraturen, och bör härvid alltjemt hänsyn
tagas till hvad universitetsbiblioteket och de öfriga språkvetenskapliga
seminarierna på olika områden kunna ha att erbjuda.

2. Att ett anslag till arfvoden, i likhet med hvad som under
form af en gemensam fond kommit de öfriga seminarierna i mån af
behof till del, ej här i detta förslag kunnat upptagas, af det skäl, att
anordning och fördelning af det redan beviljade anslaget tillkommer
Kongl. Maj:t, och det icke nu här är möjligt att göra någon beräkning
af hvad som kan anses motsvara de olika bidrag, som komma att tillfalla
de öfriga seminarierna.

Det ligger inom området för ett seminarium för indoeuropeisk
språkvetenskap och sanskrit att, i den mån det är möjligt, söka tillgodose
följande vetenskapliga kraf, i förhållande till hvilka behofven
af vetenskaplig apparat måste afvägas.

1. Den indoeuropeiska språkvetenskapen i allmänhet, hvaraf följden
blir, att den språkvetenskapliga litteratur, som på grund af dess specifika
anläggning och syfte att jemförande behandla alla eller flera
språkfamiljer inom den indoeuropeiska språkstammen, icke kan direkt
erfordras för seminarierna i specialfacken och derför ej af dem kan

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

komma att anskaffas, måste inom nedan angifna gränser inköpas för
ifrågavarande seminarium.

2. Af dessa områden måste ett genom undervisning och vetenskaplig
apparat såväl af språkvetenskaplig som litterär art särskilt
tillgodoses, nemligen det indiska (sanskritiska).

3. Slutligen bör det vara eu uppgift för undervisningen i förevarande
ämne, att den, i den mån det är möjligt, söker motsvara
krafven på vetenskaplig utveckling inom indoeuropeiska språkfamiljer,
som icke eg a någon representant vid universitetet (såsom de keltiska,
albanesiska, armeniska, lettiska o. s. v.). De allra nödvändigaste årliga
behofven, enligt nu angifna grunder och inskränkningar, torde kunna
på följande sätt beräknas och närmare anges.

1. Tidskrifter, tvenne af indiskt filologiskt och epigrafiskt inne håll,

en af språkvetenskapligt, hvilka icke finnas i något offentligt
svenskt bibliotek, samt en språkvetenskaplig, som icke hålles af något
af de öfriga seminarierna ..................................................... kronor 125: —

2. de allra vigtigaste ord- och handböcker samt
vigtigare större arbeten, som icke kunna undvaras, inom

olika områden, speciel det indiska..................................... „ 150: —

3. Vetenskaplig apparat för årets öfningsämne ,, 75: —

Summa kronor 350: —.

Då för närvarande ingen som helst boksamling förefinnes, något
som i hög grad förlamat de hittills hållna öfningarne eller förauledt
känbara uppoffringar — så nödgades föreståndaren sjelf för läsåret
1892—1893 för det då valda ämnet: behandling af den indiska dramen
Qakuntalå inköpa litteratur för nära 200 kronor— så behöfves för den
allra första uppsättningen ett anslag, lågt beräknadt, af ungefär 500
kronor. Skulle nu emellertid ett särskildt årligt belopp till arfvoden
— som vore högst önskligt, men icke här af ofvan angifna grunder
kan specificeras — af samma art som den för öfriga seminarierna
gemensamma fonden och i lämplig proportion till dessas respektiva
andelar komma att beviljas, så torde ur det sålunda ökade anslaget
till arfvoden, på sätt i statsrådsprotokollet af den 13 januari 1894 angifves
och af statsutskottet och Riksdagen blifvit godkändt, under de
två första åren det kunna tilldelas detta seminarium, som förut icke
haft understöd af statsmedel, ett på nämnda ställe närmare begränsadt
anslag. Upsala den 11 maj 1894.

Karl Ferdinand Johansson.5»

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

Och beslöt efter någon diskussion sektionen att på grund af
dels ämnets stora vigt för universitetsstudierna, särskilt de språkliga
disciplinerna;

dels den omständigheten, att seminariet i fråga redan sedan
några år tillbaka vore i verksamhet, ehuru hittills i afseende på nödiga
bokinköp uppehållet endast genom föreståndarens enskilda offervillighet;

dels det lifliga deltagande, som från de studerandes sida kommit
öfningarne i detta seminarium till del;

dels det förhållandet, att anslag redan beviljats åt seminarier i
semitiska och slaviska språk, hvilka ämnen icke kunde likställas med
sanskrit och den jemförande indoeuropeiska språkforskningen, hvarken
med hänsyn till deras betydelse för den språkvetenskapliga undervisningen
i allmänhet vid universitetet eller i fråga om de resultat, som
genom seminarieverksamhet härstädes redan faktiskt uppnåtts;

dels slutligen, att den af professorn i ämnet föreslagna summan
vore i förhållande till de verkliga behofven mycket blygsamt tilltagen,
att med bifall till ifrågavarande framställning tillstyrka upptagande
bland universitetets så kallade riksdagspetita vid 1895 års riksdag af
ett årligt anslag å 350 kronor samt eventuelt ett för en gång utgående
organisationsanslag å 500 kronor för ett seminarium i indoeuropeisk
språkvetenskap och sanskrit vid härvarande universitet.

Som ofvan

ur protokollet
H. Sjöberg.

Afskrift.

Bilaga 2.

S. D.

Utdrag i transsumt af protokollet, hållet hos det större akademiska
konsistoriet i Upsala den 8 september 1894.

§ 3.

D. Humanistiska sektionens framställningar:

I utdrag af sina protokoll för den 19 april samt den 11 och 31
maj innevarande år hade humanistiska sektionen sig yttrat,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

2:o. Att sektionen hemstälde, att i öfverensstämmelse med ett
af e. o. professoren K. F. Johansson väckt förslag ett årligt anslag
af 350 kronor samt eventuelt ett för en gång utgående organisationsauslag
af 500 kronor måtte beviljas för ett seminarium i indoeuropeisk
språkvetenskap och sanskrit;

Jemväl till den under D 2:o upptagna framställningen om ett
årligt anslag af 350 kronor samt eventuelt ett för en gång utgående
organnisationsanslag af 500 kronor för ett seminarium i indoeuropeisk
språkvetenskap och sanskrit beslöt konsistoriet, med åberopande af
e. o. professoren Johanssons och humanistiske sektionens i protokollsutdrag
af den 11 sistlidne maj gjorda motivering och särskild! med
hänsyn till föreskriften i Kongl. Maj:ts stadga angående filosofie kandidat-
och licentiatexamina af den 17 april 1891, enligt hvilken årligen
i hvarje examensämne skall bland annat inrättas seminarie- eller
öfningskurser, förorda bifall.

Skrifvelse med sammanfattning af konsistoriets i afseende å Riksdagspetita
sålunda fattade beslut, hvilka alla förklarades vara att anse
som omedelbart justerade, skulle till universitetets kansler afgå, och
skulle vid skrifvelsen fogas utdrag af konsistoriets protokoll jemte afskrifler
af bilagorna och de i öfrigt åberopade handlingarne.

Som ofvan

ur protokollet
Johan v. Bahr.

Vidimeras ex officio
H. Sjöberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG. 1895.