Motioner i Andra Kammaren, N-.o 204

Motion 1893:204 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N-.o 204.

1

N:o 204.

Af herr J. Mankell, om ändring af 14 och 17 §§ riksdags
ordningen.

Tvenne omständigheter föranleda mig att äfven vid denna
riksdag återkomma med det förslag till införande af allmän rösträtt
för alla myndige medborgare vid val till Riksdagens Andra Kammare,
som vid tvenne föregående riksdagar blifvit förkastadt, nemligen
den folkomröstning, som föregående år egt rum angående den s. k.
folkriksdagen, och de beslut, som vid samma års urtima riksdag
blifvit fattade. Dertill kommer ytterligare det förhållandet, att
denna riksdag är den sista af innevarande treårsperiod, i följd
hvaraf grundlagsförändringar, som nu ej blifva hvilande, i flera år
måste uppskjutas.

Före nyssnämnda folkomröstning angående sammankallandet
af en s. k. folkriksdag för öfverläggning om medlen till den allmänna
rösträttens genomförande kunde med något sken af berättigande
sägas, att sistnämnda reform ej var påkallad af något allmännare
behof eller af någon hfligare känd önskan bos svenska
folkets flertal, utan blott härledde sig från ett fåtals öfverdrifna
fordringar.

Detta torde numera ej vara möjbgt.

Den omständigheten, att på den jemförelsevis korta tiden af
några få månader öfver 200,000 myndiga medborgare uttalat sig
för hållandet af en folkriksdag för nämnda ändamål, måste anses
såsom bevisande i afseende på den djupt grundade öfvertygelsen
bos den stora mängden, att den allmänna rösträttens mförande
icke längre bör fördröjas. Hade man velat anslå eu längre tid för
Bih. till Iiiksd. Prot. 1893. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 32 Höft. (N:o 204.)

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 204.

folkomröstningens verkställande, synes intet tvifvel höra förefinnas,
att ej ofvannämnda siffror kunnat flerdubblas, ja, omfatta samtliga
från politisk rösträtt utestängda män.

Genom den urtima Riksdagens beslut ökades i ännu högre
grad än förut berättigandet af fordran på reformens genomförande.

Äfven om denna fordran förut varit tillräckligt befogad
genom den naturliga rätten, att alla medborgare borde deltaga i
valen af folkombud, på det vid riksdagen allas intressen i lika
mån måtte varda befrämjade, så blef detta ännu mera fallet genom
nämnda beslut. Skyldigheter och rättigheter i samhället, redan förut
mycket ojemnt afvägda till de bemedlades fördel och de obemedlades
nackdel, blefvo genom den urtima Riksdagens beslut, som fortgent
komma att tynga på framtiden, ännu mera orättvist fördelade.

Genom vämpligtens då beslutade utsträckning fördubblades
med ett slag, så godt som utan öfvergång, den börda, som föran -ledes genom skyldigheten till fosterlandets försvar. Och i den mån
den obemedlade för sitt lifsuppehälle är mera beroende af sin dagliga
förtjenst än den bemedlade, måste denna börda, äfven om han
af staten erhåller underhåll, för honom så mycket mera kännas
tyngande, som han mot blott en ringa ersättning under längre tider
ryckes från en tillgång till arbete, som kanhända ej så lätt kan
återfås. Och många föredraga äfven med anledning häraf att utvandra
till främmande land, hellre än att underkasta sig den nya
bördan.

Hvad beträffar skyldigheten att medelst skatter bidraga till
samhällets gemensamma utgifter och särdeles till försvaret, har
densamma genom den urtima Riksdagens beslut biff vit ännu ojemnare
fördelad. Redan dessförinnan hade skattebördans fördelning
erbjudit bilden af en upprörande orättvisa mot de obemedlade. Till
de personliga afgifter och de förbrukningsskatter, som förut utgjorde
skattebördans hufvuddel och hvilka i förhållande till skatteförmågan
i vida högre grad tryckte de obemedlade än de bemedlade, hade
nyligen i de sjelfegande jordbrukarnes intresse blifvit lagda lifsmedelstullar.
Och om dessa än delvis blifvit suspenderade, hade denna
lättnad likväl blifvit motvägd genom de nya industritullarne, hvartill
äfven måste fogas de störa vinster, de bemedlade på de obemedlade
klassernas bekostnad å senaste tider kunnat göra på mjöltullen
och den allt för låga hvitbetssockeraccisen.

Motioner t Andra Kammaren, N:o 204. 3

Till alla dessa orättvisor har nu den urtima Riksdagen
fogat utgifterna för afskrifningen och för försvarets stärkande.
Visserligen är meningen att degressivt befria de fattigaste från den
tilläggsbevillning, hvarigenom staten skall erhålla ersättning för
en afskrifning, hvarmed de sjelfegande jordbrukarne, som redan
förut fått lifsmedelstullarne, ytterligare skola hugnas, ehuru äfven
i afseende på denna tilläggsbevillning ej full rättvisa kan anses
vara tillämpad förr, än den blifvit progressiv. Men de ökade utgifterna
för försvaret skola i främsta rummet drabba de obemedlade
genom nya förbrukningsskatter.

Att de sistnämnde uti dessa orättvisor i afseende på skyldigheternas
utkräfvande trott sig finna en ny anledning till högljudd
fordran på den rättighet, som allena synes kunna bereda dem upprättelse
och en billig fördelning af samhällets bördor, bör icke
kunna väcka förvåning. Och säkerligen skola de icke heller afstå
från sin fordran på allmän rösträtt, förrän de nått sitt mål.

Må man derför icke föreställa sig att de skola nöja sig med
den ringa eftergift, som ligger i den politiska rösträttens utsträckande
till det s. k. femhundrakronors-strecket eller till det kommunala
strecket. Redan förut har jag framhållit, huruledes derigenom de
röstegandes antal blott skulle ökas från omkring 300,000 till 420,000
eller 480,000, under det fortfarande 700,000 å 800,000 blefve
utestängde.

Likaledes, att genom ett sådant nytt streck egentligen blott
en del af städerna skulle vinna, under det på landsbygden de sjelfegande
jordbrukarne, hvilkas representanter inom båda kamrame
nu utgöra det öfvervägande antalet, fortfarande skulle få behålla
magten, hvarigenom de utestängdes intressen blefve föga mera tillgodosedda
än för närvarande. I följd deraf skola de sistnämnde
visserligen icke tillbakavisa en sådan reform, men derigenom ingalunda
finna sig förhindrade att sedermera med ökad kraft påfordra
frågans slutliga lösning på det för dem allena tillfredsställande sättet.
Och sålunda skall icke det samhällslugn vinnas, som endast genom
allmänna rösträttens införande kan erhållas.

1 öfrigt må det tillåtas mig hänvisa till hvad jag i mina förut
i samma syfte väckta motioner yttrat angående obehöfligheten af
ett öfvergångsstadium i afseende på rösträttens utsträckande samt
angående obefintligheten af de inbillade samhällsfaror, som genom

4

Motioner i Ändra Kammaren, N:o 204.

reformens verkställande förmenas skola uppstå, men rörande verkligheten
af de faror, som genom dess ytterligare uppskjutande måste
uppkomma.

På grund af livad jag sålunda anfört till stöd för såväl
denna som förut vid trenne föregående riksdagar väckta motioner,
ber jag vördsamt få föreslå följande förändringar i riksdagsordningen:

8 14.

Nuvarande lydelse:

Valrätt tillkommer inom den
kommun, der han bosatt är, eu
hvar i kommunens allmänna
angelägenheter röstberättigad man,
hvilken antingen eger eller med
stadgad åborätt innehafver fast
egendom på landet eller i stad
till ett taxeringsvärde af minst
ett tusen riksdaler eller för lifstid
eller för minst fem år arrenderar
jordbruksfastighet till taxeringsvärde,
ej understigande sex
tusen riksdaler, eller ock erlägger
till staten bevillning för en till
minst åtta hundra riksdaler uppskattad
årlig inkomst.

Föreslagen lydelse:

Valrätt tillkommer inom den
kommun, der Inan bosatt är, hvarje
svensk medborgare, som uppfyller
de i § 26 stadgade vilkor för valbarhet,
från och med början äf
kalenderåret efter det han fylt
tjuguett år.

§ 17 mom. 2.

Vid dessa val skola till efterrättelse
tjena de för kommunerna
gällande röstlängder, som höra
innehålla anteckning om dem,
b vilka enligt § 14 valrätt tillkommer.

Vid dessa val skola till efterrättelse
tjena de röstlängder öfver valberättigade
vid riksdagsmannar al till
Andra Kammaren, som af kommunalnämnder
eller magistrater böra
upprättas.

Motioner i Andra Kammaren, N\o 204. 5

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt

föreslå,

att Riksdagen för sin del måtte antaga till
k vilande för grundlagsenlig behandling ofvan framstälda
förslag till ändring i §§ 14 och 17 i riksdagsordningen.

Stockholm den 8 februari 1893.

J Mankell.

I förestående motions syfte instämma:

A. Hedin
J. M. Erikson
J. A. Fjällbäck
E. J. Ekman
Ernst Beckman
Gustaf Ericsson
Christian Biilou•
Anton Hahn

Curt

John Olsson
Edvard Wavrinsky
N. Länder
Emil Hammarlund,
A. E. Nordenskiöld
J. H. G. Fredholm
Adolf Aulin
Hugo E. G. Hamilton

Fridtjuv Berg
Magnus Höjer
Olof Olsson
Sixten von Friesen
Joll. Johansson
E. A. Zotterman
Henr. Hedlund
Christian Lovén

Wallis

Alfr. Bexell.

liih. till Riksd. Prof. 1893. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band 32 Höft.

2