Motioner i Andra Kammaren, N-.o 138 (Motion 1891:138 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N-.o 138.

N:o 138.

Af hen- S. J. Kardel], om höjning i arfvodena till vikarierande
och extra lärare vid de allmänna läroverken.

Det har länge både offentligt och enskildt enstämmigt erkänts, att
lärarne vid rikets allmänna läroverk, hvad lönevilkoren beträffar, befinna
sig i mer betryckt ställning än någon med dem likstäld embetsmannacorps;
och att en länge ifrågasatt lönereglering ännu ej kommit till stånd, har
ingalunda berott derpå, att billigheten af en sådan bestridts, utan på andra
organisationsfrågor, som stälts i sammanhang med denna. Men om den
ordinarie läraren befinner sig i en bekymmersam ställning, är detta i ännu
högre grad fallet med den talrika corpsen af extra ordinarie ämneslärare.

Under de två senaste årtiondena hafva, hufvudsakligen på grund af
det ständigt växande lärjungeantalet vid rikets allmänna läroverk, allt flere
extra ordinarie lärare blifvit vid dessa läroverk anstälde. Då, enligt bil.
n:o 7 b till kongl. propositionen om statsverkets tillstånd och behof år
1875, antalet af extra lärare under åren derförut i medeltal utgjort 70,
uppgick det enligt »Sveriges officiella statistik» läsåret 1883—84 till 134,
och för närvarande äro de vid läroverken anstälde obefordrade ämneslärarne
minst 250. Till detta förhållande har ock den omständigheten
bidragit, att, i afvaktan på en omorganisation af de allmänna läroverken,
ett betydande antal lärareplatser hålles vakant och undervisningen öfverlemnas
åt lärare på extra stat.

Då antalet af de lärareplatser som få med ordinarie innehafvare
besättas blifvit färre, under det att de obefordrades antal ökats, har följden
naturligen blifvit den, att en lärare måste en längre följd af år tjenstgöra
såsom extra, innan han kan hoppas erhålla ordinarie anställning.

Bill. till Biksd. Prof. 1891. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 22 Höft. 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 138.

Medelåldern vid utnämning till adjunkt eller kollega har också
vuxit från 28,8 år läsåret 1873—74 till 37,7 år läsåret 1887—1888, och
medeltalet af tjenstgöringsterminer vid sådan utnämning från 3,25 det förra
läsåret till 15,2 det senare. Och af de omkring 250 extra ordinarie lärare
(vikarier och extra lärare), som tjenstgjorde vårterminen 1889, hade
221 uppnått en ålder af minst 30, 127 af minst 35 och 56 af minst
40 år, samt 124 tjenstgjort minst 10, 67 minst 15, och 30 minst 20
terminer.

Dessa för den obefordrade läraren högeligen ogynsamma förhållanden
afhjelpas ej genom 1890 års riksdagsbeslut om 32 nya ämneslärarebefattningars
upprättande och en del vakanta lektorsbefattningars besättande
med ordinarie innehafvare. Dels få de förra platserna ej genast
besättas, utan endast i den mån medel blifva tillgängliga genom indragning
af vissa läroverk, dels kommer de nuvarande ordinarie befattningarnas
antal genom den af Riksdagen beslutade indragningen af vissa läroverk
och lärarebefattningar att minskas med alldeles samma siffra eller
32, dels torde flere af de nya platserna komma att besättas med transporterade
innehafvare från läroverk, der indragning skett. Hvad slutligen
de vakanta lektorsbefattningarnas tillsättande beträffar, kommer detta, då
de ledighållna platserna ej äro flere än omkring 20 och till största delen
torde besättas med akademiedocenter, ej att synnerligen förbättra de 250
extra ordinarie lärarnes ställning. Långt ifrån att de obefordrades utsigter
i nämnvärd mån ljusnat till följd af nästföregående Riksdags beslut, måste
de nu tjenstgörandes ställning blifva allt hopplösare, då det torde dröja
länge, innan genom Riksdagens ingripande det oproportionerliga förhållandet
mellan extra och ordinarie lärare vid de fleste af rikets större läroverk
blifvit afhjelpt.

Under sådana förhållanden anser jag rätt och billighet fordra, att
Riksdagen, i afvaktan på en möjligen blifvande omorganisation af läroverken
och reglering af lärarnes löner, lemnar de extra ordinarie ämneslärarne
någon förbättring i deras vilkor.

Sedan 1875 års Riksdag på grund af kongl. proposition ökat anslaget
till arfvode åt dessa lärare, har extra eller vikarierande lärare, som
icke genomgått föreskrifven profårskurs, aflönats med 1,200 kronor, hvaremot
den, som efter aflagd akademisk examen och genomgånget profår,
förordnats att bestrida lärarebefattning, åtnjutit ett årligt arfvode af 1,500
kronor, eller samma belopp som ordinarie adjunkt eller kollega i lägsta
lönegrad. Detta var ett efter dåvarande förhållanden lämpadt arfvode,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 138.

men sedan dess har ställningen, såsom förut visadt är, högst väsentligen
förändrats. Då medelåldern för befordran läsåret 1873—74 var 28,8 år
samt de utnämndes medeltal af tjenstgöringsterminer för samma år
3,25, utgjorde medelåldern läsåret 1887—88 37,7 år, och medeltalet
af tjenstgöringsterminer 15,2. Trots dessa ändrade förhållanden och ehuru
Eiksdagen sedan 1882 lemnat de ordinarie lärarne en löneförbättring, om
ock på extra stat, ha de extra ordinarie lärarnes arfvoden utgått med
oförändradt belopp. Detta allt synes mig egnadt att påkalla Riksdagens
ingripande, helst som man billigtvis ej längre, såsom förut skett, kan
undanskjuta frågan med hänvisning på en i en oviss framtid blifvande
reform af de allmänna läroverken.

Den förbättring i dessa lärares vilkor, som deras rätt och statens
värdighet kräfva, anser jag böra bestå deruti, att de extra och vikarierande
lärare, som genom aflagd akademisk examen och genomgången
profårskurs vunnit kompetens att söka ordinarie lärarebefattning, likställas
med adjunkter i lägsta lönegrad och erhålla ett arfvode af 2,000 kronor.
Skulle emellertid Riksdagen ej finna skäligt bevilja eu sådan tillökning,
anser jag, att sådana extraordinarie lärare, som fullgjort vilkoren för kompetens
och på ett tillfredsställande sätt vid allmänt läroverk tjenstgjort
minst fem år, måtte tillerkännas en tillökning af 500 kronor.

Antalet af lärare, som i förra fallet skulle komma i åtnjutande af
högre arfvode, kan ej med fullständig noggranhet uppgifvas, men torde
icke ‘ öfverskrida 200; de återigen, som, om det senare alternativet vinner
Riksdagens bifall, skulle erhålla löneförbättring äro mellan 80 och 90.
Då det ej är anledning att antaga, det möjligen minskadt tillopp af lärjungar
till de allmänna läroverken skulle för år 1892 medföra minskning
i de extra ordinarie lärarnes antal, torde för år 1892 samma antal vara
behöfligt och nödvändiggöra ett särskildt anslag för ändamålet utöfver de
båda redan beviljade anslagen af tillsammans 175,000 kronor till arfvoden
åt extra lärare och vikarier, samt oförutsedda behof.

På grund af hvad här blifvit anför dt, får jag alltså vördsamt

föreslå,

att Riksdagen, för att vikarierande ämneslärare
och extra lärare vid de allmänna läroverken, hvilka
genom aflagd akademisk examen och genomgången
profårskurs förvärfvat kompetens att söka ordinarie

Motioner i Andra Kammaren, N:o 138.

lektors- adjunkts- eller kollegabefattning vid allmänt
läroverk, må kunna från och med år 1892 erhålla
arfvode efter 2,000 kronor för år räknadt, måtte bevilja
å extra stat för år 1892 ett anslag af 100,000
kronor till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämnes
lärare vid de allmänna läroverken;

eller

att Riksdagen, för att de vikarierande ämneslärare
och extra lärare vid de allmänna läroverken, hvilka
genom aflagd akademisk examen och genomgången
profårskurs förvärfvat kompetens till ordinarie lektors-,
adjunkts- eller kollegabefattning och tjenstgjort minst
5 år med godt vitsord för nit och skicklighet, må
kunna från och med 1892 erhålla arfvode efter 2,000
kronor för år räknadt, måtte bevilja å extra stat för
1892 ett anslag af 45,000 kronor till arfvodesförhöjning
åt äldre extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna
läroverken.

Stockholm den 29 januari 1891.

S. J. Kardell.

I denna motion instämma:

J. Persson.

P. A. Hornberg.

C. F. ^Vinkrans.