Motioner i Ändra Kammaren, Ko BO (Motion 1893:80 Andra kammaren)

Motioner i Ändra Kammaren, Ko BO.

K:o SO.

Af herr C. W. (biländer, om ändrad lydelse i vissa delar af
gällande patentlag.

Hvar och en som med någon uppmärksamhet följt patentväsendets
utveckling i vårt land, sedan den nuvarande patentförordningen den 1
januari 1885 trädde i kraft, har säkerligen märkt, att denna utveckling
varit synnerligen beaktansvärd. Redan det stora antalet patentansökningar
utvisar detta, såsom torde framgå af följande tabell.

Tab. 1.

Antal patentansökningar.

1885 ..................................................................

1886 ..................................................................

1887 ..................................................................

1888 ..................................................................

1889 .................................................................

1890 ..................................................................

1891 ..................................................................

1892 ..................................................................

703

604

661

803

837

873

941

1,004

Med frånseende af den rusning, som egde rum under de första
månaderna af år 1885 och som gjorde detta års siffra jemförelsevis hög,
visar således antalet patentansökningar en särdeles jemn stegring.

På samma gång hafva patentbyråns inkomster äfvensom det årliga
öfverskottet af inkomsterna öfver utgifterna visat en synnerligen tillfredsställande
ökning, såsom framgår ur en jemförelse mellan här bifogade
tabeller 2, 3 och 4.

Bill. till Riksd. Prof. 1893. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 14 Höft. (N:is 80—84). 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 80.

•o

c+-

gjo

OTC?

I—''»

•1

O: ►«

Kongl. patentbyråns inkomster.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 80.

Tab. 4.

Öfverskott af inkomster öfver utgifter.

1885 ....................................................... + 40,030: 66

1886 .............................................................. — 13,308: 28

1887 ......... + 1,736: 42

1888 ............................................................... + 9,124: 93

1889 ............................................................... + 11,704: 70

1890 ............................................................... + 9,943: 51

1891 ............................................................... + 21,255: 81

1892 ............................................................... + 22,254: 35

Summa + 102,742: 10.

Det torde häraf vara tydligt, att patentbyråns ekonomi numera
är fullt betryggad, till och med om en betydlig minskning i inkomsterna
eller ökning i utgifterna skulle tillfälligtvis inträda. Och det stora
öfverskott af 102,700 kronor, som byråns verksamhet hittills lemnat,
gifver full garanti för, att byråns verksamhet icke ens genom ganska stora
och långvariga rubbningar skall kunna komma att betunga statsverket
med några som helst utgifter.

Vid sådant förhållande samt då patentbyrån derjemte, genom
stämpelafgiften för patentbref, årligen tillför statsverket en mycket afsevärd
inkomst, som för åren 1885—92 uppgått till sammanlagdt 93,500
kronor, samtidigt med att den helt och hållet bestridt sina egna utgifter,
har det synts mig, att tiden är inne för en minskning af de afgift^,
som nu äro lagda på svenska patent. Dessa afgifter uppgå för
närvarande, i enlighet med föreskrifterna i § 11 af nu gällande patentförordning,
till ett belopp af 785 kronor, hvilket är omkring 20 gånger
så mycket som i Danmark, och med 160 kronor öfverstiger kostnaden
för ett patent i Norge. Skilnaden är således mycket betydlig och det
är gifvet, att denna höga kostnad försätter den svenska uppfinnareverksamheten
i ett ogynsammare läge än hvad fallet är i våra grannländer.

Ett dylikt förhållande synes mig vara mindre välbetänkt och
strida mot landets bästa. Det kan nemligen icke förnekas, att det numera
är en tvingande nödvändighet för ett industriidkande land att
så vidt möjligt gynna uppfinnareväsendet. Också framträda på detta
område ständiga framsteg. England har under åren 1883—92 två
gånger gjort högst betydliga nedsättningar i patentkostnaderna, i Tyskland

Motioner i Anära Kammaren, N:o 80.

liar 1891 utfärdats en ny patentlag i stället för den, som 1877 antogs.
Schweiziska industriens intresse har omsider framtvingat en patentlag
i detta land, i Frankrike ljuder krafvet på nedsättning i patentkostnaderna
allt starkare, de industriidkande staterna hafva ingått en omfattande
patent-union o. s. v. Kort sagdt, i alla industriidkande länder
råder ett ständigt och nästan oemotståndligt tryck i rigtning af patentväsendets
utveckling, något som näppeligen skulle vara förhållandet,
om icke denna utveckling befunnits vara af stor betydelse för de respektive
ländernas industri.

Hvad Sverige angår, har samma förhållande redan tagit sig uttryck
i utfärdandet af den nya patentförordningen af den 16 maj 1884, ändring
af densamma den 5 juni 1891 samt slutligen minskning i stämpelafgiften
för patentbref.

Härmed är dock ingalunda allt väl bestäldt utan ytterligare ändringar
äro af behofvet påkallade, och i synnerhet har behofvet af
billigare ansökningskostnader ofta blifvit framhållet. I den berättelse,
som chefen för patentbyrån afgifvit öfver patentbyråns verksamhet under
åren 1885—89 och som af kongl. civildepartementet blifvit offentliggjord,
framhålles med styrka nödvändigheten af att göra patentkostnaden
billigare; detsamma ådagalägges jemväl på ett öfvertygande sätt i en af
patentbyråns öfveringeniör författad skrift, som finnes införd i industritidningen
Norden för år 1890, och slutligen har äfven Svenska Uppfinnareföreningen
offentligt (se industritidningen Norden för den 12
december 1890) uttalat samma mening. Alla dessa uttalanden öfverensstämma
äfven deri, att början till nedsättningen bör göras genom
att minska kostnaden för patents erhållande och att först derefter, i den
mån byråns ekonomi det medgifver, årsafgifterna böra nedsättas.

Den nuvarande kostnaden för ett svenskt patent är på följande
sätt fördelad.

Tab. 5.

För patentets erhållande (inklusive stämpelafgiften 10 kr.) ...... Kr. 60

» 2:dra, 3:dje, 4:de och öde patentåren hvartdera ..................... » 25

» 6:te, 7:de, 8:de, 9:de och 10:de patentåren hvartdera............ » 50

» ll:te, 12:te, 13:de, 14:de och 15:de patentåren hvartdera ... » 75.

Genom att förlägga de lägsta årsafgifterna till de första åren af

patenttiden, då uppfinnaren i allmänhet icke drager någon vinst af sitt
patent, har man åsyftat att bereda honom en lättnad. Men ofvanstående
tabell visar, att denna lättnad icke kommer uppfinnaren till
godo förr, än han redan måst vidkännas eu kostnad nästan lika stor

Motioner i Andra Kammaren, N:o 80.

som under ett af de sista patentåren. Då nu uppfinnaren möjligtvis
efter några år kan få någon inkomst af uppfinningen, men vid tiden
för ansökningen endast har utgifter för densamma, så är olämpligheten
af det ofvan angifna afgiftsbeloppet för patents erhållande lätt insedd,
och det blir påtagligt, att det välvilliga syftet, att i början af patenttiden
göra uppfinnarens börda lättare, härigenom delvis förfelats.

Detta blifver ännu mera fallet, om, såsom ofta är förhållandet,
en patentansökans behandling tager så lång tid, att patenthafvaren
samtidigt med patentbrefvets utlösning har} att erlägga en eller två
årsafgifter, hvarigenom utgifterna för patentets erhållande kunna uppgå
till hundra kronor eller deröfver. Och ännu känbarare blifva dessa
första patentutgifter för de många uppfinnare, som för tilläggspatent
å nya uppfinningar ofta inom kort tid måste utbetala flera afgifter.

Att dessa dryga första patentafgifter rent af utestänga en mängd
uppfinnare, i synnerhet bland de mindre bemedlade, från patents sökande
och derigenom minska uppfinnareverksamheten inom landet, är tydligt.

Huruledes en nedsättning i afgifterna för patents erhållande förmår
att framlocka en mängd uppfinnare, som eljest icke framträda, emedan
de ej äro i stånd att söka patent, ådagalägges på ett anmärkningsvärdt
sätt deraf, att, då nämnda afgift i England från och med år 1884 nedsattes
från £ 25 till £ 4, steg antalet patentansökningar på ett enda
år från 6,000 (år 1883) till icke mindre än 17,100 (år 1884) och har
sedan bibehållit sig vid liknande höga siffror. Man behöfver ej mycket
känna till förhållandena inom vår handtverks- och arbetsklass för att
veta, att äfven hos oss en mängd mindre bemedlade uppfinnare nu
måste afstå från att bekantgöra och tillgodogöra sina uppfinningar, och
att således eu betydligt större uppfinnareverksamhet skulle framträda,
om patenten blefve billigare.

Öfvergående till frågan huru stor nedsättning, som bör göras,
ber jag få framhålla, att samtliga de ofvan omnämnda sakkunnige ansett,
att den första kostnaden för ett patents erhållande ej bör öfverstiga
30 kronor, stämpelafgiften inräknad. Då nu denna uppgår till 10 kronor,
skulle alltså den afgift, som vid patentansökans inlemnande erlägges,
sättas till 20 kronor.

Denna afgift är enligt min mening passande, under förutsättning
att samtidigt den nu gällande föreskriften om återbetalning af halfva
den erlagda afgiften, i händelse ansökningen förfaller eller afslås,
blir borttagen ur patentförordningens § 11, så att patentbyrån, äfven i
händelse af afslag å ansökningen eller densammas förfallande, erhåller
nämnda afgift af 20 kronor för hvarje ansökan.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 80.

Under antagande, att en dylik nedsättning kommer till stånd från
och med ingången af år 1894, torde patentbyråns stat, med ledning af
ofvanstående tabeller 1—4, kunna beräknas på följande sätt.

Under de sista 5 åren 1887—92 hafva byråns inkomster stigit
med i medeltal 9,600 kronor per år, hvadan, om de nuvarande afgifterna
förblefve oförändrade, inkomsterna för 1894 kunna beräknas skola med
19,200 kronor öfverstiga inkomsterna för 1892 (109,600 kr., se tab. 2)
och således uppgå till ungefär 128,800 kr.

Under samma tid (åren 1887—92) hafva byråns utgifter stigit
med i medeltal 5,800 kronor per år, hvaraf utgifterna för år 1894 kunna
beräknas skola med 11,600 kronor öfverstiga utgifterna för år 1892
(87,400 kronor, se tab. 3) och således uppgå till ungefär 99,000
kronor.

Antages nu, att ansökningarnas antal ökas såsom hittills (jemför
tab. 1) och under år 1894 stiger till 1,100 samt att endast 20 kronor,
i stället för 50, erlägges för desamma, så minskas inkomstsumman med
30 kronor för hvarje patentansökan, således inalles med 33,000 kronor,
samt uppgå alltså för 1894 till 95,800 kronor i stället för 128,800.
Men å andra sidan komma, emedan ingen återbetalning af afgifter
skulle ega rum, utgifterna att minskas med den post, som nu benämnes
åt.erstälda patent- och registreringsafgifter (se tab. 3) och som (med
afdrag för återstälda registreringsafgifter cirka 800 kronor) uppgår till
6,100, så att hela utgiftssumman endast blifver 92,900 kronor.

Trots en dylik nedsättning af afgifterna skulle alltså för år 1894
uppstå ett öfverskott af omkring 2,900 kronor.

Då har dock ej beräknats, att antalet ansökningar under 1894
skulle stiga i mer än vanligt mått, ehuru nedsättning skett, ett antagande,
som det ofvan anförda exemplet från England visar vara
osannolikt, för att icke säga orimligt. En betydlig stegring i ansökningarnas
antal kan helt visst förväntas, och det ekonomiska resultatet
kommer då att ställa sig mycket gynsammare än som här ofvan beräknats.

Tager man dertill i betraktande, att patentbyråns odisponerade
öfverskott redan nu uppgår till nära 103,000 kronor och
under 1893 säkerligen i likhet med föregående år ökas med öfver 20,000
kronor (se tab. 4), samt således vid 1894 års början uppgår till omkring
125,000 kronor, äfvensom att den på grund af nedsättningen
ökade tillströmningen af patent redan under år 1895 kommer att ansenligt
öka patentbyråns ständigt växande och snart hufvudsakligaste
inkomstkälla, nemligen årsafgifterna för beviljade patent, torde det vara

Motioner i Andra Kammaren, N:o SO. 7

tydligt, att ingen som helst betänklighet behöfver hysas mot denna
nedsättning, till och med om den skulle hafva till följd, att patentbyråns
stat för året 1894 stälde sig något ogynsammare än som här
ofvan beräknats. Under de derefter följande åren skall otvifvelaktigt
det ökade antalet patent medföra en så betydlig ökning i inkomst af
årsafgifterna, att byråns årliga behållningar icke blott komma att uppgå
till, utan snart äfven öfverstiga sitt nuvarande belopp.

Slutligen må äfven framhållas, att minskade afgifter för patentansökningar
skulle för statsverket medföra den fördel, att genom ökningen
i patentantal äfven uppstår en proportionel ökning af inkomsterna
från stämpel afgifter för patentbref. En fördubbling af patentens antal
skulle sålunda höja denna inkomst med omkring 7,000 kronor per år.
Någon minskning i den nuvarande årliga inkomsten för stämplar kan
naturligtvis icke uppkomma genom den här föreslagna nedsättningen.

Då genom det af mig framstälda förslag, såväl staten skulle till
följd af otvifvelaktig ökning i patentantal beredas afsevärdt högre inkomst
i form af stämpelskatt som industrien gagnas och särskildt uppfinnareverksamheten
vinna uppmuntran och dess förmåner utsträckas
till bredare folklager, titan att någon risk förefinnes för att patentbyrån
ej skall såsom hittills mer än väl bära sina utgifter och omkostnader,
får jag vördsamt föreslå,

det Riksdagen måtte för sin del besluta att i nu
gällande patentförordning införas följande förändringar:

3:dje momentet i 4:de §:n erhåller följande lydelse:

Derjemte åligge sökanden att bifoga den i 11 §
stadgade afgift af tjugu kronor.

lista stycket i 11 §:n erhåller följande lydelse:

Vid hvarje ansökning om patent inbetalas till
patentmyndigheten, efter ty i 4 § sägs, tjugu kronor.

Stockholm den 26 januari 1893.

C. TF. CoVander.