Motioner i Andra Kammaren, K:o 69 (Motion 1895:69 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, K:o 69.

i ''.i , '';uj *. ij''. . 81/ :! i ♦ T t

N:o 69.

Af herr G. A. KllUllin, om skrifvelse till Konyl. Maj:t med begäran
om utarbetande och framläggande af förslag till
ändring af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862.

Oaktadt min motion vid föregående riksdag angående ändrad lydelse
af 58 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21
mars 1862 blifvit af lagutskottet afstyrka anser jag mig dock böra
fästa Riksdagens uppmärksamhet på ett fall, der befrielse för staten
från erläggande af kommunalutskylder är allt annat än billigt och rättvist.
Jag åsyftar härmed det i min föregående motion i detta ämne
anförda exemplet, Åkers krutbruk, beläget inom Åkers socken af Södermanlands
län. Enligt de af pastorsembetet lemnade uppgifterna
äro vid detta bruk mantalsskrifna icke mindre än 100 personer, deraf
16 öfver 60 år gamla och 38 minderåriga barn. Faran för kommunen,
som är jemförelsevis liten, att betungas af en dryg fattigvård är
således redan för närvarande stor, och då kommunens inkomster minskas
derigenom att bruket inköper enskilda fastigheter, blir denna
fara ännu större. Att bruket skall vara befriadt från kommunalutskylder
är så mycket obilligare, som derstädes tillverkas krut icke allenast
till allmänt behof, utan jemväl till försäljning åt enskilde. Kommunen
har också försökt att pålägga bruket kommunalskatt, men detta
har i högsta instans blifvit ändradt.

Särskildt ville jag fästa uppmärksamheten vid den utvidgning
af krutbruket, som för någon tid sedan påbörjats i och för tillverkBih.
till liiksd. Prot. 1895. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Höft. (N:is 69— 74.) 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 69.

ning af röksvagt krut. Då denna krutfabrikation, efter hvad det påstås,
är långt farligare än den af vanligt krut, och då i händelse af
olycksfall — och sådana torde nog ej komma att uteblifva — kommunen
har att draga försorg om dem, som i brukets tjenst blifvit oförmögna
att sig försörja, får man ej förundra sig, om kommunen i rättvisans
och billighetens namn fordrar, att staten måtte erlägga kommunalutskylder
för denna sin fastighet.

Nu skulle man emellertid i likhet med lagutskottet kunna invända,
att af en dylik inrättning kommunen drager motsvarande fördel,
såsom de kommunalutskylder, som personalen erlägger, äfvensom den
derstädes ökade omsättning, som genom anläggningarne måste blifva
en följd. Hvad dessa fördelar beträffar, kunna de i detta fall ingalunda
uppväga de bördor, som bruksrörelsen ådrager kommunen. Ty
icke nog med att bruksrörelsen kan verka ökning i fattigvårdstungun,
det kan ock hända, att — då nu barnantalet i föjd af brukspersonalens
ökning kommer att stiga — kommunen ålägges att upprätta
ännu en folkskola samt att vid densamma underhålla nödig lärarepersonal.

Ytterligare ett förhållande skulle jag vilja anföra, hvilket är egnadt
att ingifva kommunen farhågor för framtiden. För närvarande
tillverkas för statens behof projektiler vid det inom samma kommun
belägna Åkers styckebruk. Om nu detta bruk öfverginge i statens
ego — och det låter ju tänka sig — kommer kommunen att beröfvas
kommunalskatten jemväl för denna fastighet.

Då — såsom jag genom det anförda exemplet velat visa — staten
på landet eger bruks- och fabriksrörelser, vid hvars bedrifvande
faran för olyckshändelser är mycket stor, och då, i fall olyckshändelse
inträffar, kommunen måste underhålla de skadade, anser jag det billigt
och rättvist, att kommunalskatt pålägges fastigheterna vid sådana statens
anläggningar.

På grund af det anförda tillåter jag mig vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådan ändring af § 58 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21
mars 1862, att för fastigheter vid staten tillhöriga,
lifsfarliga industriella anläggningar fyrktal skall med
hänsyn till kommunalutskylders utgörande påföras
efter det belopp, som, derest bevillning för nämnda

Motioner i Andra Kammaren, N:o 69.

fastigheter skulle enligt gällande bevillningsförordning
utgå, på grund af taxeringsvärdet svarar mot
sådan bevillning.

Om remiss till lagutskottet anhålles vördsamt.

Skulle det af mig föreslagna skrifvelseförslaget ej anses lämpligt
för det med motionen åsyftade ändamålet, torde utskottet vidtaga nödiga
förändringar.

Stockholm den 26 januari 1895.

.V.: Wr • «;,• .uKiutöJ- : (Hfcmflhfl/

C. A. Kumlin.