Motioner i Andra Kammaren, Ko 68

Motion 1897:68 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, Ko 68.

1

N:o 68.

Af lierr B. Dalllgreil, angående tillägg till 22 kap. 11 § strafflagen.

Bland förbrytelser emot eganderätten, Indika synas taga en alltmer
ohejdad utbredning, spela bedrägeribrotten en mycket stor roll. Särskilt
är detta fallet med förskingring af annans egendom, som den brottslige
har i besittning af en eller annan orsak, vare sig såsom uppbörd eller
på grund af bytesaftal eller dylikt.

Lagstiftarne hafva väl genom lagen af den 20 juni 1890 höjt strafflatituden
för så beskaffade förbrytelser, hvarom här är fråga, till högst
straffarbete i 2 år, men straffminimum är fortfarande böter från fem
kronor.

I regel torde förskingringsbrotten, der de ej äro förenade med påtagligt
försvårande omständigheter eller gälla mycket afsevärda belopp, få
försonas med bötesstraff. Men bötesstraffet är alldeles icke egnadt att afhålla
från så beskaffade förbrytelser, hvarom här är fråga, hvilka, på sätt
ofvan är anmärkt, synas vilja taga en allt större utbredning.

Brott emot eganderätt enligt 20 kap. strafflagen äro uppdelade, i
fråga om straffarbeten, efter värdet af det som tillgripes, så att, när värdet
ej öfverstiger 15 kronor, brottet bestraffas lindrigare såsom snatteri,
men i annat fall såsom stöld. Det synes icke finnas någon anledning,
hvarför icke, äfven i fråga om förskingringsbrotten, värdet af det förskingrade
bör lagligen konstituera ett högre eller lägre straff, så att om
värdet af det förskingrade är mera afsevärdt, brottet bör bestraffas med
fängelse såsom minimum.

Ofta torde nu inträffa, att det belopp eller det värde, som förskingras,
fullt motsvarar beloppet af de böter, som ådömas för förskingringen, i
hvilket fall ju straffet blir nästan helt och hållet illusoriskt.

Bill. till liiksd. Prot. 1897. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 18 Höft. (N:is 68—73).

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 69.

Det synes < derför vara af trängande behof påkalladt, att någon ändring
sker uti det lagrum, som här afses, nemligen 22 kap. 11 § strafflagen,
och tillåter jag mig derför föreslå,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att till
nämnda lagrum skall göras följande tillägg: »dock att,
der värdet af det förskingrade öfverstiger etthundra
kronor, skall till minst fängelse dömas».

Stockholm den 28 januari 1897.

B. Dahlgren.

N:o 69.

Af herr A Göransson m. fl., om inrättande af ett riksbankens afdelning
skontor i Gefle.

o

Åberopande de skäl, som i motionen n:o 57 vid förra årets riksdag
anfördes, äfvensom herrar riksbanksfullmäktiges utlåtande deröfver, anhålla
vi,

att Riksdagen måtte besluta inrättande af ett riksbankens
afdelningskontor i Gefle.

Stockholm den

P. Waldenström.
And. Olsson.

28 januari 1897.

A. Göransson.
Johan Ericsson.

Halvar Eriksson.
Nils Hansson.