Motioner i Andra Kammaren, K:o 43

Motion 1896:43 Andra kammaren

2

Motioner i Andra Kammaren, K:o 43.

i hvad mån alkoholism kan betraktas såsom en
sjukdom, samt hvad som i sådant fall kan och bör
från statens sida göras för att bereda alkoholister
nödig sjukvård.

Stockholm den 25 januari 1896.

P. Waldenström.

N:o 43.

Af herr 0. Pörssoil i Killebäckstorp, om ändrad lydelse af
15 kaj). 2 <$'' rättegånysbalken.

I 15 kap. 2 § rättegångsbalken stadgas, att »de, som för andra
må tala och svara, skola vara oberyktade, ärlige, redlige och förståndige
män». Detta stadgande tolkas numera af vissa domstolar ej så strängt,
att icke jemväl qvinna får uppträda såsom ombud, liksom qvinligt testamentsvittne
har förklarats gilt, trots lagens föreskrift, i 16 kap. 1 §
ärfdabalken, om vittne af två gode män. Andra domstolar deremot
hålla strängt på ordalydelsen och fordra, att ombud måste vara man.
för erhållande af enighet i rättskipningen får jag, som finner att qvinna
bör uti ifrågavarande afseende vara likstäld med man, vördsamt hemställa,

att Riksdagen behagade för sin del besluta sådan
ändring i 15 kap. 2 § rättegångsbalken, att hinder ej
må i lagens ordalydelse finnas derför, att jemväl
qvinna, som besitter de i lagrummet omförmälda egenskaper,
må kunna för andra tala och svara, eller
att anförda stadgande i 15 kap. 2 § rättegångsbalken
erhåller följande förändrade lydelse: De, som

3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 44.

för andra må tala och svara, skola vara oberyktade,
ärlige, redlige och förståndige.

Stockholm den 24 januari 1896.

Olof Persson.

Killebäckstorp.

N:o 44.

• ■ .TT''»''; rn. ;1 .* -nn cd

Af borr 0. Persson i Killebäckstorp, angående bevillning fbiinkomst
af aktier.

Länge har det man och man emellan diskuterats, huruvida det
må kunna anses billigt, att inkomst af aktier, såsom nu är förhållandet,
äro befriade från bevillning. De skäl, som tala för befrielse, äro särskildt
framhållna i § 15 af den för taxeringsmyndigheterna gällande
instruktion, så lydande: »Enär vederbörande bolag eller inrättning skall
erlägga bevillning både för ränteinkomsten af hela det i bolaget eller
inrättningen nedlagda aktiekapitalet och för den vinst, som rörelsen
derutöfver lemnar, så böra de enskilde delegarne icke taxeras för inkomst
från samma bolag eller inrättning.» — Sanningen af de såsom
skäl anförda omständigheter är obestridlig, men slutledningen är, enligt
mitt förmenande, icke fullt rigtig. Ett bolag är i likhet med en
bank en institution, ett skatteföremåi för sig, af hvars skattebördor
icke den enskilde aktieegande kapitalisten bör draga nytta i beskattningsafseende.
En motsatt åsigt skulle leda derhän, att t. ex. en qvarnegare,
hvilken erlägger bevillning för qvarnen såsom för annan fastighet, icke
borde särskilt skatta för inkomst af qvarnen, eller omvändt, att egaren