Motioner i Andra Kammaren, Ko 24 (Motion 1880:24 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, Ko 24.

och skulle äfven nu låtit mig nöja med den af Kongl. Maj:t föreslagna
summa; men då jag tillika här är målsman för denna orts befolkning,
hvilkens nödstälda belägenhet jag känner, och härtill kommer deras vanlottade
ställning i kommunikationsväg, hvilken så fort som möjligt bör afhjelpa^
tror jag, att Riksdagen, då här icke är fråga om nya anslag, utan
endast utgifvande af eu del af hvad förut blifvit af Riksdagen beviljadt,
skall behjerta denna fråga; hvadan jag vördsamt hemställer,

att Riksdagen af redan beviljade anslag till väganläggning
från Sorsele kyrka till Strycksele by jemte
sidoväg från Lycksele öfver Ulriksdal, Carlsgård och
Husbondliden till Ruskträsk i Vesterbottens län, ville
höja den utaf Kongl Maj:t till fortsättning af detta
vägarbete äskade summa 35,000 kronor till 75,000
kronor att under år 1881 utgå.

Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.

Stockholm den 24 Januari 1880.

P. A. Héllgrén.

Jf:o 34.

Af Herr J. P. Nilsson: Med förslag till ändring af It § i
Kongl, Förordningen om kommunalstyrelse på landet,
sådan denna § lyder i Kongl, kungörelsen den 8 September
1868.

Under föregående årens riksdagar hafva många röster höjt sig för
att få en rättvis fördelning af den kommunala rösträtten på landet. Att

Motioner i Andra Kammaren, N:o 24.

denna för vårt land så vigtiga fråga ej kan falla, förr än den på ett tidsenligt
och lämpligt sätt blifvit löst, kan ej dragas i tvifvelsmål. Derom
vittna de i stor mängd till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i riket ingående
klagomål öfver kommunalstämmobesluten m. m., och hur kan
annorlunda vara. förhållandet, så länge det inom landet finnes flere än
femtio kommuner, i hvilka en enda person bestämmer öfver kommunens
angelägenheter, och inom de öfriga kommunerna i de flesta fall endast
tre å fyra personer äro de bestämmande. Detta tyckes sta i uppenbar
strid med lagstiftarnes mening, då det i § 1 af vår nu gällande kommunallag
heter, att kommunens medlemmar ega att sjelfva bestämma öfver
sina angelägenheter. Som på senare tiden mycket blifvit skrifvet och taladt
i denna sak, tyckes mig någon vidlyftig motivering af frågan icke
vara af behofvet påkallad. Tidpunkten för en förändring i den kommunala
rösträtten tyckes nu vara inne, eftersom det för icke länge sedan
visat sig, att staten måst träda emellan för att rädda kommuner, som
kommit till branten af ekonomisk undergång till följd af några få personers
röstöfvervigt öfver den stora mängden.

Med anledning af hvad ofvan blifvit anfördt, hvartill mycket mera
kunde läggas, vågar jag föreslå, det Riksdagen för sin del ville besluta.

att § 11 i Kongl. förordningen om kommunalstyrelse
på landet måtte få den förändrade lydelse,
att röstvärdet skall beräknas efter det en hvar åsätta
fyrktal, dock må ej någon utöfva rösträtt för större
antal röster än som motsvarar en tjugondedel af kommunens
hela röstetal efter röstlängden och ej i något
fall för mer än 1,000 röster.

Om remiss till Lag-Utskottet anhålles; och torde Utskottet företaga de
förändringar och tillägg, det kan finna behofvet påkalla.

Stockholm den 24 Januari 1880.

J. P. Nilsson.

Uån Kalmar län.