Motioner i Andra Kammaren, K:o 168 (Motion 1890:168 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, K:o 168.

Ej må någon utöfva rösträtt för större antal röster, än
som svarar mot en tiondedel af kommunens kela röstetal
efter röstlängden, eller i något, fall för högre röstetal, än
det, som enligt röstlängden sammanräknadt tillkommer
öfrige röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning af
rösträtt bråktal, skall det bortfalla.

Stockholm den 27 januari 1890.

Olof Jonsson
i Hot.

K:o 168

Af herr Ivar Månsson m. fl., om skrifvelse till Kongl. Maj:t
i fråga om minskning af utgifterna under riksstatens tredje
hufvudtitel.

På ett område, der, vi tro med fog, kan ifrågasättas huru vida det
nog sparsamt eller rätt lämpligt användes statsmedel, är i fråga om arfvoden
och aflöning till de förenade rikenas diplomatiska representation i utlandet.

Redan vid 1867 års riksdag afläts skrifvelse till Kongl. Maj:t med
uttalande, att, då Sveriges diplomatiska intressen i flera länder torde kunna
utan men besörjas på ett mindre kostsamt sätt än dittills ansetts vara erforderligt,
Kongl. Maj:t ville låta tillse och utreda, huru vida icke inskränkningar
å anslagen under tredje hufvudtiteln skulle kunna vidtagas, samt för nästsammanträdande
Riksdag framlägga förslag till nedsatt utgiftsstat för sagda
hufvudtitel.

Med anledning häraf framlade Kongl. Maj:t för 1868 års Riksdag
förslag dels till ny utgiftsstat för utrikesdepartementet, understigande hvad
som för föregående år blifvit begärdt med mer än 20,000 kronor, och dels

Motioner i Andra Kammaren, N:o 168.

till en så kallad normalstat, afsedd att tillämpas vid dåvarande diplomatiska
tjenstemäns afgång. Men ehuru Riksdagen fann sig böra bevilja det af
Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse med berörda utgiftsstat äskade anslagsbelopp,
440,250 riksdaler, uttalade Riksdagen likväl i sammanhang härmed
såsom sin mening, att utgifterna under tredje hufvudtiteln genom åtskilliga
af Riksdagen angifna indragningar borde kunna än ytterligare nedbringas.

Långt ifrån att nedsättas hafva utgifterna under berörda hufvudtitel
sedermera icke obetydligt tillvuxit, hvilket också vållat, att mänga röster
höjts inom riksdagen, såväl i tal som genom motioner, emot detta luxuösa tillvägagående.
Ått vi hålla oss med godt aflönade ministrar och konsuler på
orter i utlandet, der det kan vara af vigt att hafva sådane, vilja vi ingalunda
föra talan emot, utan hvad vi för vår del finna origtigt är, att arfvoden,
löner och omkostnader äro i vissa fall i förhållande till platsernas
betydelse alldeles för stora och för många. Så till exempel i Konstantinopel
kostar beskickningen 32,000 kronor utom fria bostäder och rätt till lästafgifter
och der ministern och drogman uppbära löner såväl af kabinettskassan
som äfven af konsulskassan, och torde det i fråga om denna plats
betydelse såväl för handel och sjöfart som äfven i politiskt hänseende böra
ordnas betydligt billigare. Samma är förhållandet med ministern i Rom, som
uppbär 29,000 kronor i arfvode och 3,000 kronor i kontorskostnader utan
redovisningsskyldighet, och i fråga om göromålen pa den platsen fa vi
hänvisa till den berättelse, som för 1888 derifrån är afgifven. Liknande är
förhållandet i Wien, der ministern uppbär arfvode af 40,000 kronor och
legationssekreteraren 6,000 kronor, och anse vi det med skäl kunna ifrågasätta^,
om vi icke på den platsen borde betydligt billigare representeras; och likaså
i Washington, der ministern uppbär lön dels som minister 16,000 kronor,
dels som generalkonsul 16,000 kronor med rätt dessutom att uppbära lästafgifter,
Indika uppgingo enligt senaste statistiska uppgift till 16,900 kronor.
Vidare kunna vi för vår del ej inse, hvarför ministern i S:t Petersburg
och i Paris skall uppbära ett så betydligt högre arfvode än ministern
i Berlin.

Beträffande åter konsulatärenden, så befinnes det, att af 25 platser, der
vi enligt bilagan C vid statsrådsprotokollen till tredje hufvudtiteln hafva
aflönade konsuler, endast 14 af dessa platser lemna någon inkomst i form
af konsulatsafgifter för betäckande af deras aflöning, och flera af dessa, såsom
Archangel, Billbao och Genua, högst obetydligt. Af de öfriga 11 hafva 4
rätt behålla för egen räkning konsulatafgifterna. Då enligt gällande förordning
aflönad konsul skall till konsulskassan aflemna den afgift för hvarje
ton, som svenskt eller norskt fartyg är skyldigt erlägga för fartygets afgiftspligtiga
drägtighet, så visar det sig, att å de sju öfriga platserna, der aflönad
Bih. till Jiiksä. Prof. 1890. 1 Samt, 2 Afl. 2 Band. 25 Käft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 168.

konsul finnes, men hvarifrån ingen dylik inkomst influtit, intet svenskt eller
noiskt faityg der vare sig lossat eller lastat, hvadan sålunda ingen handel
eller sjöfart från de förenade rikena å dessa ställen förefinnes. Uppenbart
är ju, att en konsul har eller kan hafva mycket annat göra än uteslutande
sjöfarten; men läser man de konsulsberättelser, som för 1888 äro till kommei
skollegium afgifna, skall man finna, att ä flera ställen konsulernas biträde
ej heller,, för andra ändamål å tjenstens vägnar behöft anlitas.

Med afseende å de kontorskostnader utan redovisningsskyldighet, Indika
utgå till belopp af 70,500 kronor, så förekomma, som vi tro, dervid oegentlighetei
på sa sätt, att å flera af dessa platser konsuln uppbär mycket stora
belopp i lästafgifter, hvilket sålunda, om sa är fallet, borde göra statsbidragen
obehöfliga, men härom är man oviss, då inga uppgifter derom finnas, och den
senaste statistik, som derom talar, är utgifven 1883.

. . Hvad vi sålunda härmed åsyfta är, att inskränkningar i antalet
ministrar och ^aflönade konsuler måtte i möjligaste mån ske, eller att på de
platser, vi tillåtit oss påpeka, ministrarne ej borde erhålla så höga arfvoden,
som nu äro anslagna; att icke åt samme man måtte utbetalas såväl arfvode
som minister och lön som generalkonsul och dertill rätt uppbära stora belopp
i lästafgifter; att icke så stora löner borde anslås till konsuler å platser, der
intet nämnväi dt är att uträtta, och att inskränkning borde ske i de afgifter
som utbetalas till kontorskostnader.

. Hå vi emellertid nogsamt inse, att en nedsättning å de anslag Kongl.
Mapt vid innevarande riksdag begärt svårligen låter sig göra utan föregående
noggrann utredning, tillåta vi oss föreslå,

det Riksdagen, i sammanhang med beviljandet af nödigt
anslag under tredje hufvudtiteln, måtte hos Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Magt täcktes vidtaga anordningar, så
att utgifterna under tredje hufvudtiteln blifva minskade,
samt till nästa Riksdag framlägga förslag till nedsatt utgiftsstat
för nämnda hufvudtitel.

Stockholm den 27 januari 1890.

Ivar Månsson.

Nits Petersson.

Carl Persson.

J. Anderson
i Tenhult.

Olof Andersson
i Lyckorna.