Motioner i Andra Kammaren, Ko 138 (Motion 1895:138 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, Ko 138.

N:o 138.

Af herr C. A. Bokström in- fl., angående Vermlands och
Örebro läns skiljande från Svea hofrätt och förläggande
under Göta ho fr ätts domvärjo m. m.

Genom till denna Riksdag aflåten nådig proposition, n:o 3, har Kong!
Maj:t föreslagit Riksdagen att

dels besluta, att Vermlands och Gotlands län skola vid 1896 års
början skiljas från Svea hofrätt och förläggas till Göta hofrätts domvärjo;
och

dels antaga ett i öfverensstämmelse dermed upprättadt förslag till lag
angående ändrad lydelse af 25 kap. 9 § rättegångsbalken tillika med vissa
i samma kongl. proposition jemväl intagna öfvergångsbestämmelser till
samma lag.

Genom en sådan anordning skulle, hvad Gotlands län beträffar, för
de rättsökande parterna, i synnerhet de mindre bemedlade, tillfället att söka
rättelse blifva försvåradt genom de olägenheter och kostnader, som skulle
blifva förbundna med nödvändigheten att på längre afstånd, än för närvarande
är fallet, uppsöka öfverrätten, hvarvid parten i regeln skulle tvingas
att resa förbi den för honom närmast liggande öfverrätten i hufvudstaden,
under hvars domvärjo Gotland allt hitintills hört, för att söka upp en längre
bort belägen öfverrätt, som för närvarande är förlagd till Jönköping. Det
måste otvifvelaktigt anses såsom en gifven fördel för rättskipningen, om
parterna utan allt för mycken svårighet och tidsutdrägt kunna sjelfva infinna
sig i öfverrätten och der personligen inställa sina vittnen, hvarförutom det
äfven är för parterna af vigt att med lätthet vinna kännedom om och meddela
sig med de ombud, åt hvilka de anförtrott utförande af sin talan.
Såsom Konungens befallningshafvande i Gotlands län i sitt den kongl. propositionen
bifogade underdåniga utlåtande erinrat, hafva Gotlands affärs -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 138.

förbindelser med rikets fasta land under århundraden anslutits till Stockholm,
som är med få undantag den enda afsättningsorten för länets produkter samt
den plats, hvarmed länets invånare hafva de lifligaste affärsförbindelserna
och under större delen af året lätta och billiga kommunikationer, under det
att deremot Jönköping är en ort, som ytterst få af Gotlands läns invånare
hafva någon anledning att besöka och hvars uppsökande måste kräfva
väsentligen längre tid och större kostnader.

Den af Kongl. Maj:t föreslagna förändringen i Svea och Göta hofrätters
domsområden kan derför, hvad Gotlands län angår, omöjligen betraktas
annorlunda än såsom en försämring i nu gällande förhållanden. De ofvan
antydda olägenheterna för rättskipningen upphäfvas nemligen icke deraf,
att, såsom herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet i det den
kongl. propositionen bilagda statsrådsprotokollet anför, ombud för måls bevakande
stå part till buds minst lika lätt och billigt i Jönköping som i Stockholm.
För den gotländska allmänheten, som har tillfälle att förskaffa sig
talrika personliga bekantskaper i Stockholm, men deremot i allmänhet måste
sakna sådana i Jönköping, är det tydligen lättare att försäkra sig om ett
lämpligt ombud å det förra än å det senare stället. Hvad särskildt angår
de s. k. hofrättskommissarierna, som af herr departementschefen rekommenderas
såsom lämpliga ombud för handlingars inlemnande och måls bevakande,
så fullgöra de dock icke sina uppdrag under tjenstemannaansvar och hafva
icke heller någon faststäld taxa för de uppdrag de utföra. De kunna ju till
äfventyrs vara mycket användbara för handlingars inlemnande, om de anträffas
och åtaga sig uppdraget, hvarför ingen garanti tinnes, men hvad särskildt
målens bevakning vid hofrätten angår, så kan väl icke i allmänhet
sådana uppdrag med trygghet åt dem anförtros.

Men fastän förberörda af Kongl. Maj:t väckta föreslagna förändring i
Svea och Göta hofrätters domsområden sålunda måste, hvad Gotlands län
angår, komma att medföra afsevärda olägenheter för rättskipningen, så kunna
vi, såsom representanter för Gotlands län, väl icke begära, att Riksdagen
af denna anledning skall afhålla sig från att förskaffa de omnämnda öfverrätterna
den jemnare fördelning i deras arbetsbörda, som med den föreslagna
anordningen skulle vinnas, men vi våga i djupaste ödmjukhet anhålla, att
Riksdagen ville, innan beslut härom fattas, noga pröfva, om nämnda mål
också verkligen ernås genom det kongl. förslaget, sådant det är affättadt.

Såväl Svea som Göta hofrätt hafva visserligen icke haft något att
erinra mot nyssnämnda förslag, men ingendera af dessa öfverrätter har haft
anledning att yttra sig öfver frågan om den föreslagna förändringen verkligen
är den lämpligaste för vinnande af en mera stadigvarande, jemnare
fördelning för framtiden af arbetsbördan de ifrågavarande hofrätterna emellan.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 13S.

Denna jemnare fördelning kan tydligen beredas på liera sätt. Herr
departementschefen påpekar, att en utjemning kan vinnas genom att öfverflytta
en af Göta hofrätts fem divisioner till Svea hofrätt eller genom att
förlägga en del af Svea hofrätts område under Göta hofrätt. En tredje
utväg vore möjligen, om den Skånska hofrätten blefve uppdelad mellan Svea
och Göta hofrätter, men enligt vårt förmenande kan den önskvärda utjemningen
med minsta olägenhet ske, om det af Kongl. Maj:t nu framlagda
förslaget något jemkas.

Nämnda förslag är grundadt på den omständigheten, att antalet till
hofrätterna inkommande mål under senare år varit stadt i jemnt sjunkande,
och att särskildt den yppade minskningen i arbetsmaterialet i öfvervägande
grad tillgodokommit Göta hofrätt, som redan förut hade lättast att medhinna
behandlingen af dit inkomna mål.

Den ringare minskning i arbetsmaterialet, som samtidigt tillgodokommit
.Svea hofrätt, är emellertid långt ifrån jemnt fördelad på hela dess domsområde,
och granskar man närmare redogörelsen öfver till hofrätterna under
åren 1884—1893 inkomna mål, så finner man, att de inkomna vädjade målen
äfvensom nnderställningsmålen samt besvär i brottmål under nämnda
period ganska märkbart ökats särskildt från Norrland, eller Gefleborgs, Vesternorrlands,
Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län.

De vädjade målen frän dessa län utgjorde

under åren 1884—1888 ............................. 2,743,

» » 1889—1893 2,819.

Underställningsmålen från samma län utgjorde

under åren 1884—1888 .............................. 1,836,

> * 1889—1893 1,999.

Den norra stambanan är emellertid först under förlidet år fullbordad,
och med hänsyn dertill kan det väl icke vara något tvifvel om att Norrlands
utveckling hädanefter skall komma att ske långt hastigare än tillförene,
hvaraf det torde blifva en oundviklig följd, att de till Svea hofrätt
inkommande målens antal snart åter måste komma att tillväxa i sådan grad,
att nya åtgärder måste vidtagas för att lätta Svea hofrätts arbetsbörda.
Vill man derför åstadkomma en utjemning, som kan hafva en mera varaktig
betydelse, så är det uppenbart, att man måste söka bereda Svea hofrätt
en mera betydande minskning i dess arbetsmaterial än den, som kan
vinnas derigenom, att, förutom Vermlands län, Gotlands län afskiljes från
dess domsomräde.

En lämpligare utjemning skulle, enligt vårt förmenande, vinnas, om
i stället Örebro län jemte Vermlands blefve öfverflyttadt från Svea till Göta

Motioner i Andra Kammaren, N:o 138.

hofrätts domsområde, och tillåta vi oss att härmed vördsamt underställa vårt
förslag derom Riksdagens pröfning.

Tänker man sig, att under den sista tioårsperioden målen från Vermlands
och Örebro län skulle hafva fullföljts till Göta i stället för Svea hofrätt,
så skulle antalet till dessa hofrätter inkomna mål i medeltal årligen
hafva utgjort:

för Svea hofrätt:

vädjade saker ................................................. 1,258,

civila besvärsmål ................................................................................................ 477,

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål.............................. 844,

hvilket skulle för hvarje af de i denna hofrätt tjenstgörande sex
divisionerna hafva utgjort

vädjade saker ...................................................................................................... 210,

civila besvärsmål ................................................................................................ 79,

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål.............................. 141,

för Göta hofrätt:

vädjade saker ...................................................................................................... 1,013,

civila besvärsmål ................................................................................................ 347,

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål.............................. 560,

eller för hvarje af hofrättens fem divisioner:

vädjade saker ...................................................................................................... 203,

civila besvärsmål ................................................................................................ 69,

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål.............................. 112.

Motsvarande siffror för hofrätten öfver Skåne och Blekinge med oförändradt
domsområde utgöra:

vädjade saker ...................................................................................................... 476,

civila besvärsmål ................................................................................................ 148,

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål.............................. 291,

eller för hvardera af hofrättens två divisioner:

vädjade saker .............................................................. 238,

civila besvärsmål ................................................................................................ 74,

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål.............................. 146.

Ett förläggande af Vermlands och Örebro län under Göta hofrätt
skulle alltså ingalunda kunna verka till någon ojemnhet vid fördelningen af
arbetet emellan de olika hofrätterna och deras särskilda divisioner.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 138.

För Svea hofrätt skulle arbetsbördan ytterligare något minskas, hvarigenom
den der befintliga balansen af oafgjorda mål lättare skulle kunna
nedbringas, och den väntade tillökningen i mål från de norrländska länen
med större trygghet emotses.

För Göta hofrätt torde någon svårighet att öfvertaga den rättskipning,
som sålunda skulle frångå Svea hofrätt, icke förefinnas, enär, efter hvad
ofvan anförda siffror gifva vid handen, det arbetsmaterial, som efter en
sådan förändring skulle tillföras hofrätten, fortfarande komme att i någon
mån understiga de andra hofrätternas.

På grund af hvad vi sålunda tillåtit oss anföra, tillåta vi oss föreslå,

att Riksdagen måtte

dels besluta, att Yermlands och Örebro län skola vid
1896 års början skiljas från Svea hofrätts och förläggas
under Göta hofrätts domvärjo;
dels antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse af 25 kap. 9 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 9 § rättegångsbalken
skall erhålla följande, ändrade lydelse:

I de saker, som genom laga vad gå till Svea hofrätt
ifrån häradsrätt i Upland, Södermanland, Yestmanlands
län samt Gestrikland ingifve käranden sin inlaga innan
klockan tolf på fyrationde dagen, den oräknad, då häradsrättens
dom föll, eller hafve sitt vad förlorat; ifrån häradsrätt
i Kopparbergs län, Helsingland, Jemtland, Herjeådalen,
Medelpad, Ångermanland och Gotlands län på den
sextionde dagen; ifrån häradsrätt i Yesterbotten på den
nittionde dagen; i Göta hofrätt ifrån häradsrätt i Östergötland,
Kalmar län, Småland, Vestergötland och Örebro
län på fyrationde dagen; ifrån häradsrätt i Halland, Dal,
Bohuslän och Vermlands län på sextionde dagen; i hofrätten
öfver Skåne och Blekinge ifrån häradsrätt i dessa
landskap på den fyrationde dagen. I vexel- och sjörättssak
vare tid hälften kortare att fullfölja vad från häradsrätt
i hvarje ort till hofrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1896;
dels ock, i den mån nedan upptagna öfvergångsbestämmelser
äro af allmän lags natur, medgifva, att för verk -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 138.

ställigheten af den föreslagna öfverflyttningen må föreskrifvas: att

mål eller ärende, som af domstol, domare eller öfverexekutor
inom Vermlands eller Örebro län afgjorts före
den 1 januari 1896, bör, ändå att tiden för fullföljd af
talan i hofrätten tilländagå!- derefter, fullföljas i Svea hofrätt
och der med slut afhjelpas;

att mål eller ärende, som, på grund deraf att ifrågavarande
län tillhört Svea hofrätts domsområde, blifvit genom
ansökning om stämning eller genom annan ansökning
i Svea hofrätt anhängiggjordt före 1895 års utgång, skall
af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas, ansökningar
om tjenstledighet och förordnande för underdomare
dock endast så vidt de afse tid före början af
år 1896;

att de fiskaliska åtal mot domare eller andra embetsman
inom nämnda län, hvilka blifvit före den 1 januari 1896
vare sig af advokatfiskal i Svea hofrätt väckta eller
genom angifvelser från enskilde eller genom remisser till
advokatfiskal från hofrätten eller justitiekanslersembetet
eller Riksdagens justitieombudsman inledda, skola jemväl
efter sistnämnda tid af samma hofrätt handläggas och med
slut afhjelpas; börande, derest vid pröfning af mål eller
ärende, som efter den 1 januari 1896 hos Svea hofrätt
handlägges, anledning förekommer att ställa domare eller
annan embetsman inom nämnda län under åtal, sådant
åtal af samma hofrätt upptagas och afgöras;

att domböcker och protokoll öfver lagfarter, inteckningar
m. m. från häradsrätterna inom ifrågavarande län
för 1895 års ting och från rådstufvurätterna för tiden till
1895 års slut samt egodelningsrätternas domböcker för
samma år äfvensom föreskrifna fångförteckningar för tiden
till 1895 års utgång skola insändas till Svea hofrätt, som det
åligger att jemväl efter sistnämnda tid såväl åt protokollen,
i afseende på stämpelbeläggning af dithörande handlingar,
som åt fängförteckningarna egna vederbörlig granskning;

att de förmynderskap, i afseende på hvilka vårdnaden
före öfverflyttningen blifvit, på grund deraf att Vermlands
och Örebro län tillhört Svea hofrätts domsområde, af nämnda
hofrätt utöfvad, jemväl derefter skola blifva undersamma

Motioner i Andra Kammaren, N:o 139. 17

hofrätts inseende, till dess i laga ordning kan varda annorlunda
förordnadt;

att föreskrifna uppgifter om dagen för början af ting
och allmänna tingssammanträden skola, så vidt de afse
tiden efter 1896 års ingång, af häradshöfdingarne i Vermlands
och Örebro län insändas till Gröta hofrätt;

samt att presterskapets förteckningar angående timade
dödsfall af personer, hvilka tillhört frälseståndet, skola
jemväl för senare hälften af år 1895 insändas till Svea
hofrätt.

Stockholm den 26 januari 1895.

Aug. Bokström. Per Larsson. Ludvig Norrby.

N:o 139.

Af herr C. A. Bokström m. fl., angående ändrade bestämmelser
beträffande amortering och ränta å lån till enskilda jernvägsaktiebolag.

I fråga om ränta och amortering å lån till enskilda jernvägar har
Riksdagen för nedannämnda lånefonder meddelat bland annat följande bestämmelser
:

för lån ur 1871 och 1876 års anslag ursprungligen att annuiteten
skulle beräknas till sex procent å försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet
först godtgöres ränta efter fem för hundra å oguldet kapitalbelopp och återstoden
utgör afbetalning.

Häri gjordes 1883 den ändring, att annuiteten nedsattes till fem och
en half procent, och begagnade sig häraf åtta bolag, af hvilka ett (Sundsvalls)
sedan försålt sin jernväg till staten.

Bik. till Rilcsd. Prof. 1895. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 31 Höft. 3