Motioner i Andra Kammaren, IS:o 217 (Motion 1890:217 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, IS:o 217.

N:o 217.

Af herr J, Smedberg m. fl.., om skrifvelse till Kongl. Maj: t''med
begäran om upphäfvande af kongl. bref vet den 10 september
1811, angående skyldighet för stamrotar inom. Elfsborgs
lön att ensamme bekosta gärdsel och vedbrand åt soldaten
samt mulbete åt hans kreatur.

Det sätt, hvarpå roteringsbesväret hemmanen emellan inom rotarna
blifvit fördeladt, har länge varit föremål för klander och gifvit anledning till
många tvister.

I allmänhet äro de hemman, som blifvit bestämda till stamrotar vid
de indelta infanteriregementena, hårdast betungade, emedan de ensamt måst
upplåta jord till soldattorpet, utan bidrag af utrotarna, men än mera obilligt
är, att stamroten ensam skall bestå vedbrand, gärdsel och mulbete för soldatens
kreatur utan ersättning af de öfriga roteintressenterna. Sådant var påtagligen
aldrig afsedt vid indelningsverkets upprättande och tillämpas ej heller,
oss veterligen, inom något län i riket mer än inom Elfsborgs län. Ett kongl.
bref af den 10 september 1811 föreskrifver nemligen, att stamrotar i Elfs
borgs län och på Dalsland böra lemna sina soldater mulbete, bränsle och
gärdsel utan ersättning eller deltagande af de öfrige roteintressenterna. Detta
kongl. bref är visserligen ingen lag. men icke dess mindre åberopas det samma
af domstolarna, då tvist emellan roteintressenterna om sådana löneförmåner
uppstå, och hvilka tvister icke äro sällsynta. Genom tillämpning deraf blifva
utrotarna befriade från en stor del af de skyldigheter, som måste utgöras i
och för knektehållet. Detta synes vara så mvcket mera obilligt, som samma
utrotar, efter den beslutade lindringen med 30 procent i roteringsbördan, åtnjuta
sin andel i denna lindring, efter den andel i roten, som deras hemman
blifvit påförd i den till tjugofem daler bestämda grundräntan å hel rote.

Det har derigenom inträffat, att vissa utrotehemman erhållit nära nog
Bill. titt Riksd. Prof. 1890. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 38 Käft.

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 217.

full ersättning för sina roteringsskyldigheter, under det stamhemmanet fortfarande
måste tillsläppa ej allenast jorden till soldatbostället, utan äfven
bränsle, gärdsel och mulbete till soldatens kreatur, hvilka löneförmåner på
många ställen äro mest betungande, förutom det att stamhemmanet deltager
i husbyggnad och andra roteringsbesvär i mån af andel i roten.

Genom kongl. brefvet till krigs- och kammarkollegierna den 28 oktober
1817 är visserligen förklaradt, att stamrotarna inom Skaraborgs och Elfsborgs
län med Dalsland icke äro berättigade till någon ersättning för soldattorpen,
emedan det hemman, å hvars egor torpet är beläget, vid roteringen blifvit
påfördt mindre andel i roten; i hvilken föreskrift vi ej heller begära någon
ändring.

Detta förklarande afser tydligen endast jorden till torpet och icke de
öfriga prestationerna, som ingå bland soldatens löneförmåner, och om hvilka
samma kongl. bref innehåller följande: »Vidkommande åter eder underdåniga
hemställan om bestämmande af ett visst vederlag i spanmål åt stamroten
för åt soldaten lemnade gärdslefång, vedbrand och mulbete för soldatens
kreatur, så, enär af rikets ständers senare framställning i detta ämne ej
inhemtas, att dessa soldatens förmåner borde ingå i den af ständerna önskade
föreskrift för jordlegans förvandling till spanmål, anse Vi så mycket mindre
lämpligt att härutinnan något förordnande meddela, som i allmänhet icke
endast stamroten dessa förnödenheter för soldaten tillsläpper.»

På grund af hvad här blifvit anfördt, tillåta vi oss vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville uti skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att ofvannämnda kongl. bref af den 10 september
1811, angående skyldighet för stamrotar i Elfsborgs län
och på Dalsland att ensamma bestå gärdsel och vedbrand
åt soldaten samt mulbete för hans kreatur, måtte upphöra
att gälla.

Anhålles om remiss till tillfälligt utskott.

Stockholm den 11 mars 1890.

J. Smedberg. S. Fr. Norén. F. Svensson. J. A. Andreason.

Stockholm, Assoeiations-Boktryckeriet, 1890.