Motioner i Andra kammaren, AV 265

Motion 1913:265 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, AV 265.

Nr 265.

Av herr Wedill, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om. expropriation m. m.

Det förslag till lag om expropriation, som Kungl. Maj:t i proposition
nr 46 förelagt Riksdagen, innehåller, utom en del lagändringar, nya,
utvidgade bestämmelser i fråga om expropriation. Förslaget upptager
bland sina nyheter bestämmelser avseende att tjäna rent sociala ändamål,
vilket torde få betecknas som lagförslagets största förtjänster, fast det dock
icke, såsom man haft anledning vänta, kan utgöra den rymligare bas som
nu tidsförhållandena kräva för att föreliggande lag skall vara tillämplig att
i de trängande fall. när det allmänna gagnet så fordrar, fylla ett mänskligt
anspråk.

Det heter i första paragrafen bland annat så här: »För att inom
bebyggt område å ort med större sammanträngd befolkning åstadkomma
tryggade bostadsförhållanden eller förse en ort med vatten eller- förhindra
förorenande av vattenledning, som är anlagd för sådant ändamål, eller
bereda befolkningen eller en väsentlig del därav å en ort plats för överläggningar
i allmänna frågor eller upplysande föredrag eller för anläggning
till förbättrande av tillgången på livsmedel eller andra förnödenheter
eller för annat företag, som är ägnat att främja något dylikt ideellt eller
ekonomiskt syfte av synnerlig vikt.»

När man läser detta, som till största delen utgör lagförslagets nyhet,
blir man osökt påmint om att här saknas någonting, nämligen kompletteringen
av Nordandslagstiftningen i enlighet med Norrlandskommitténs
förslag.

Föreliggande expropriationslagförslag kan, trots det göda, som däri
inneslutes och som villigt erkännes, med utelämnande av denna vitala och
ur det allmänna gagnets synpunkt så betydelsefulla frågan — jordfrågan
— icke annat än avsätta en bitter besvikelse.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 4 samt. Ilo käft. (Nr 265.) 1

2

Motioner i Andra hammaren, Nr 266.

Det system Norr]andskommittén satte medelst de s. k. Norrlandslagarna
— ägostyckningslagen, arrendelagen och vanhävdslagen samt ett
komplement därtill en expropriationslag såsom ett yttersta medel — förverkligar
icke, vilket ock kommittén förutsåg, till fullo de avsikter, varur
detsamma är framsprunget, såvida icke denna sistnämnda lag förverkligades.

I saknad av denna senare lag är det ock därför som Norrlandslagstiftningen
i stort sett kan sägas avspegla sin egentliga betydelse endast
däri, att trävaruindustriens jordförvärv hejdats. Men det var icke nog därmed.
En annan viktig och brådskande statsuppgift ingick i Norrlandsfrågan,
nämligen att söka bota de skador, dessa jordförvärv åstadkommit.

Det behov, som det av Norrlandskommittén föreslagna aktstycket under
benämningen expropriation skulle tillgodose, står fortfarande lika ohjälpt,
och det är att beklaga, att icke nu framlagda förslaget i sig upptager
denna komplettering.

Med hänvisning sålunda till al! den utredning, som Norrlandskommittén
förebragt i denna fråga, och på grund av vad jag här anfört anhålles
vördsamt,

att Riksdagen ville för sin del, vid antagandet av
den expropriationslag, som i Kungl. Maj:ts proposition
nr 46 vid innevarande års Riksdag föreslagits, även till
behandling upptaga och i lagen inbryta eller såsom särskild
lag antaga bifogade i Norrlandskommitténs betänkande
om expropiation av reservanter framlagda lagförslag
i ämnet.

Stockholm den 18 februari 1913.

A. J. Wedin.

Motioner i Andra kammaren. Nr 265.

3

Bilaga.

Lag

angående

skyldighet i vissa fall för jordägare inom Norrland och Dalarue att
a ysta mark för jordbruksändamål.

för Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län stadgas, som följer:

1 §•

1 ändamål att vidmakthålla och stärka den jordbrukande befolkningen äge
Konungen förordna, att från hemman eller lägenhet å landet, som äges av bolag
eller förening för ekonomisk verksamhet eller av enskild person, vilken ej har sitt
bo och hemvist å fastigheten samt uppenbarligen besitter den huvudsakligen för
att tillgodogöra sig skogsavkastningen, skall till staten i och för upplåtelse till
jordbrukare emot ersättning afstås mark i de fall, varom i 2, 3 och 4 §§ förmäles.

Denna lag är ej tillämplig på jord, vilken erfordras till tomt eller upplagsplats
eller annat dylikt ändamål eller för upplåtelse såsom bostäilsjord åt
någon jordägarens förvaltare eller annan dylik tjänsteman eller ock kan anses behövlig
för industriell anläggning, som finnes å den fastighet, vartill jorden hörer.

^ §•

Har inom någon ort jorden i avsevärd omfattning kommit ur den jordbrukande
befolkningens ägo; och yppar sig svårighet för enskilde att där förvärva
egna jordbruk, vare ägare till i denna lag avsedd fastighet, varå självständigt
jordbruk kan idkas, pliktig att avstå inägojorden jämte husbehovsskog, odlingsmark
och bete i enlighet med de grunder, som stadgas i lagen, innefattande särskilda
bestämmelser om ägostyckning inom Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. *)

3*§.

Har vid ägostyckning, som å hemman förrättats innan förutnämnda lag
om ägostyckning trätt i kraft, någon lott tillagts inägojord utan att tillika erhålla
husbehovsskog, odlingsmark och betesrätt, i den omfattning nämnda lag
föreskriver, må, där nämnda lott ej är att hänföra till fastighet, varå denna lag
äger tillämpning, förordnande kunna meddelas, att vad som erfordras för att tilllägga
lotten det i berörda hänseenden felande skall avstås från annan lott, varå

*} Förslag till sådan lag kommer enligt trontalet att föreläggas denna Riksdag.

4

Motioner i Andra kammaren, Nr 265.

lagen är tillämplig. För vad sålunda stadgats galle såsom förutsättning tillika,
att denna senare lott tillagts endast skogsmark, eller, när inägojord jämväl medföljt,
erhållit mera skog, odlingsmark eller bete, än som med iakttagande av
grunderna för omförmälda ägostyckningslag erfordras för dess eget behov.

Fnmas två eller flera lotter av den beskaffenhet att förordnande till deras
förmån enligt vad ovan sägs kan ifrågakomma, må omförmäld tilldelning av mark
eller betesrätt ej kunna ske för mer än en av dem; och ankomme därvid på avgörande
i varje särskilt fall, till vilken lotts fördel förordnande i angivet avseende
skall äga rum.

Vad nu blivit föreskrivet skall i tillämpliga delar gälla även för det fall,
att medelst jordavsöndring, som ägt rum efter 1896 års utgång, från hemman
skilts mer än en femtedel av inägoj orden utan att omförmäld tilldelning av mark
eller betesrätt ägt rum.

^ §•

Då på hemman eller lägenhet, som i denna lag avses, finnas odlingslägenheter,
vilka med hänsyn till läge, omfattning eller jordens beskaffenhet anses
lämpligen böra upplåtas till odling, kan, där efterfrågan efter dylika upplåtelser
yppar sig, förordnande meddelas, att även sådan jord skall avstås för bildande
av jordbrukslägenheter; och må i tv fäll jämväl kunna tillämpas grunderna i omförmälda
lag om ägostyckning, i vilken händelse sålunda utom odlingslägenhet
även husbehovsskog och betesrätt skola avträdas.

5 §•

För befrämjande av denna lags ändamål tillsättes för varje län eu jordbrukskommission,
bestående av en ordförande och två ledamöter, valka samtliga
utses av Konungen för eu tid av ett år i sänder.

Kommissionen tillkommer att i väckt fråga om avstående av jord enligt
denna lag föranstalta utredning samt vidtaga de övriga åtgärder, som för sakens
bringande till slut erfordras; ägande kommissionen jämväl att i alla mål och
ärenden, som föranledas av dylik fråga, utföra statens talan.

6 §.

Inom varje kommun skall i mån av behov och senast på kommissionens
framställning för en tid av två år väljas en jordbrukskommitté av minst tre,
högst fem personer, vilka uti frågor om avstående av jord, som är belägen i kommunen,
äge att medverka vid utförandet av kommissionens uppgift. Valet äger
rum i den ordning, som för utseende av gode män vid lantmäteriförrättningar är
stadgad, och skall, där hinder därför icke möter, förrättas vid ordinarie kommunalstämman
i december.

7 §•

Fråga om jords avstående kan hos Konungen väckas av kommissionen
samt för varje socken av kommunalstämman eller av7 minst tio i kommunens allmänna
angelägenheter röstberättigade personer. Framställning av kommunalstämma
eller medlemmar i kommun, skall ingivas till kommissionen, som sedan
med eget utlåtande överlämnar den till Konungen.

Motioner i Andra kammaren, Nr 265.

En. var vare oek obetaget att bos kommissionen göra hemställan om någon
dess åtgärd i denna lags syfte; men någon klagan över kommissionens beslut
härom må ej föras.

* §•

Vid framställning om jords avstående, som ingives till Konungen, skall
fogas fullständig utredning ävensom utlåtande i ärendet från den inom vederbörande.
kommun utsedda kommitté.

Är fråga om tillämpning av 3 § skall ock, där den jord, vars förbättrande
blivit ifrågasatt, äges av enskild person, med framställningen överlämnas skriftlig
förbindelse från ägaren att övertaga och låta med jorden förena den mark
eller rättighet, om vars avstående kan varda förordnat.

9 §■

Har jordägare bestritt, att hans fastighet enligt 1 § är underkastad denna
lagg bestämmelser, äge Konungen, där framställningen eljest anses förtjäna avseende,
hänvisa tvisten till domstol, med skyldighet för kommissionen att talan
därstädes i laga ordning anhängiggöra. Vill jordägaren själv stämma, stånde det
honom fritt; och skall ärendets vidare behandling vila, intill dess tvisten blivit
slutligen avgjord.

10 §.

Är fråga om avstående av mark eller betesrätt enligt grunderna för omförmälda
lag om ägostyckning, och hava gränserna för områdena eller omfattningen
av betesrätten blivit enligt jordägarens medgivande eller särskilt avtal
mellan denne och kommissionen efter överenskommelse bestämda, äge Konungen
förordna, att mark eller betesrätt skall i enlighet härmed avstås.

Har överenskommelse, som ovan sägs, ej, kommit till stånd, förordne
Konungen, att jord eller betesrätt skall avstås till den omfattning förenämnda
lag medgiver.

n §•

Sedan förordnande meddelats om jords eller betesrätts avstående, skall
genom särskild lantmäteriförrättning dels närmare bestämmas jordens gränser och
betesrättens omfång i det fall, varom i 10 § 2 mom. förmäles, och dels verkställas
man talssättning å jorden, därest denna ej anses böra utgöra avsöndrad
lägenhet. Dylik förrättning äger kommissionen begära, och galle för förrättningen
i övrigt uti tillämpliga delar, vad i omförmälta lag om ägostyckning är
stadgat.

Eöres klagan över förrättningen, må jämväl högre rätt, därest klagan därtill
föranleder, ingå i bedömande av förrättningsmännens förslag i avseende ä bestämmande
av jordens gränser och betesrättens omfattning.

12 §.

Har jord avståtts jämlikt 3 §, skall, där hinder därför enligt lo § ej möter,
jorden samt den förut utstyckade hemmanslotten eller avsöndrade lägenheten
sammanläggas till ett hemman.

fi

Motioner i Andra kammaren. Nr 265.

Till förberedande av dylik sammanläggning skall vid den lantmäteriförrättning,
varom i 11 § sägs, den tillämnade fastighetens mantal uträknas; därvid,
sedan efter vederbörlig fördelning av hela hemmanets mantal den avträdda
jordens mantal särskilt beräknats, samt, där inägojorden genom avsöndring skilts
från hemmanet, även denna åsatts visst mantal, den nya jordegendomens mantal
bestämmas genom sammanräkning av det på egendomens särskilda delar belöpande
mantal. Förrättningsmännens laga kraftvunna yttrande i förberörda avseende
skall vid sammanläggningen lända till efterrättelse.

13 §.

Medgivande till sammanläggning av de i 12 § omförmälda fastigheter sökes
hos Rätten av kommissionen. Dylikt medgivande må ej lämnas utan att eu och
samme ägare vunnit lagfart å båda fastigheterna.

Har i lagfartsprotokollet antecknats, att klander blivit instämt å fång till
område, som skall förbättras, eller finnes rätten därtill eljest tvistig, eller är sådant
område utmätt eller beslut meddelat om dess försäljning i den ordning, som
om utmätt fast egendom är stadgad, varde ansökningen avslagen.

År inteckning beviljad i den förut utstyckade hemmanslotten eller afsöndrade
lägenheten, vare inteckningen gällande jämväl i det tillagda området.

Om ansökning, som ovan sägs, så ock om Rättens beslut däröver skall anteckning
göras i lagfartsprotokollet. Skall inteckning på sätt nyss är sagt gälla
jämväl i annat område än det, vari den beviljats, göre Rätten anteckning därom
i inteckningsprotokollet. Då Rätten bifallit ansökning, kungöre Rätten ofördröjligen
beslutet för Konungens befallningshavande.

14 §.

Skulle i något fall, där jord eller rättighet enligt o § afståtts i ändamål
att förenas med enskild person tillhörig fastighet, oförutsett hinder uppstå för
jordens eller rättighetens överlåtelse till denne eller till den, som efter honom må
hava förvärvat jorden, vare staten berättigad att låta frågan om jordens avstående
förfalla. Påstående härom skall dock delgivas den, som avstått jorden, senast
före utgången av den för jordlösens erläggande bestämda tid: och vare staten
tillika pliktig ersätta all kostnad, som uppstått för jordägaren eller den, hvilken
genom jordens avstående skulle lida skada.

15 §.*

Kan ej överenskommelse träffas om lösen för den jord, som skall avstås,
varde lösen bestämd av kommissionen. Klagan mot beslutet må föras i den ord -

* Alternativ lydelse:

15 $•

Kan ej överenskommelse träffas om lösen för den jord, som skall avstås, eller om ersättning
för skada, som annan än ägaren genom jordens avstående lider, skall frågan därom avgöras av särskild
nämnd, tillsatt i den ordning, som uti kungl. förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets
avstående för allmänt behov är stadgad; dock att, där parterna ej enas om val av nämnd, leda -

Motioner i Andra kammaren. Nr 265. 7

ning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad. Sådan klagan må föras jämväl
av jordens besittningshavare.

16 §.

Lösen för det, som avstås, skall uppskattas i penningar till högst vad jord
av lika beskaffenhet och godhet uti orten i allmänhet gäller. Vid uppskattning
av inägor och skogsmark får i allmänhet ej tagas hänsyn till deras värde för
jordbruksändamål utan endast till vad de kunna anses värda såsom skogsmark.
Tillika bör vid bestämmande av lösen för såväl inägor och skogsmark som åbyggnader
jämväl fästas avseende å de utgifter ägaren i verkligheten kan i god tro
antagas hava fått vidkännas för desamma; och må lösen ej överskrida dessa utgifter,
där ej särskilda omständigheter anses höra därtill föranleda.

Har fastighetsägare, med kännedom att fråga om jords avträdande från
hans egendom blivit hos Konungen^ väckt, låtit, innan ersättning för jorden fastställts,
bortföra eller nedriva därå befintliga åbyggnader, vare han underkastad
att med byggnadernas värde på platsen vidkännas avdrag å lösen för jorden.

Skada, som annan än ägaren lider, bestämmes till dess skäliga belopp.

17 §*.

Undersökningskostnad skall den, som vidtagit undersökningen, själv vidkännas.

18 §*.

Vad i kungl. förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets
avstående för allmänt behov stadgas om avstådd jords frigörelse från inteckning
och inteckningshavares rätt till lösen för jorden, galle i tillämpliga delar
även för jord, som avträdes enligt denna lag.

19 §.

Bestående avtal om nyttjanderätt till jord, som avstås, vare fortfarande
gällande, där ej staten före bestämmandet av jordlösen påyrkat avtalets upphörande;
och må förty någon ersättning för förlust av nyttjanderätten ej kunna
ifrågakomma annat än då uppsägning, på sätt nyss är sagt, ägt rum.

möterna i nämnden endast skola vara tre samt utses sålunda,, att vardera parten väljer en och Rätten
nämner den tredje.

Såsom jäv emot den, som till ledamot i särskilda nämnden utses, skall, utom hvad i nämnda
förordning stadgas, även gälla: om han av enskild part njuter lön eller underhåll eller såsom tjänsteman
lyder under förmanskap av sådan part.

* Alternativ lydelse:

17 §.

Undersöknings- och rättegångskostnad, som uppkommit i. anledning- av sakens hänskjutande
till nämnd, skola parterna vidkännas enligt de i 21 kap. rättegångsbalken stadgade grunder.

18 §.

I ^ allt övrigt, varom i 15, 16 och 17 §§ ej särskilt stadgats, galle, i tillämpliga delar vad i
i kungl. förordningen den 14 april 1866 är stadgat, dock att bestämmelserna i 29 § icke skola lända
till efterrättelse.

Motioner i Andra hammaren. Nr 265.

8

Då inägojord, som skall enligt 2 § avstås, är på arrende upplåten till
någon, som ej innehar annat avsevärt jordbruk, bör arrendatorn äga företrädesrätt
till egendomens övertagande och vare därför sådan arrendator, där arrendet
ej med jordens avstående upphört, berättigad att även före arrendetidens slut
övertaga jorden på stadgade villkor.

20 §.

Rörande grundvillkoren för den avstådda jordens upplåtelse till enskilde
jordbrukare samt upprätthållandet av ändamålet med jordens avlösning ävensom
vårdnaden om skogen, gälle, utöver vad i 19 § sägs, vad därom genom lag särskilt
stadgas.

21 §.

Tillhöra två eller liera vid samma ägostyckning bildade hemmanslotter
samme ägare, skola de vid bedömandet av dennes skyldighet att enligt denna lag
avstå jord anses såsom en fastighet.

Lag samma vare i fråga om hemman och därifrån avsöndrad lägenhet,
vilka hava gemensam ägare.

22 §.

Sedan ägaren till den jord, vars avstående ifrågasättes, delgivits därom
framställt yrkande, må frågans fullföljande ej förhindras därav, att jorden övergår
till sådan ägare, som enligt denna lag icke är skyldig att avstå jord.

23 §.

Jord,
laga skifte.

som avståtts enligt denna lag, vare ej undantagen från att ingå i

24 §.

Erforderliga föreskrifter för kommissionens verksamhet, utöver vad denna
lag innehåller, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

Stockholm 1913. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.