Motioner i Andra hammaren, Nr <537

Motion 1934:537 Andra kammaren

Motioner i Andra hammaren, Nr <537.

1

Nr 537.

Av herr Spångberg m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 38, med förslag till förordning om erkända arbetslöshetskassor
m. m.

*

Arbetslöshetsförsäkringen har under flera år stått på dagordningen här
i landet utan att därför bringas till någon lösning. Vid varje riksdagsval har
samtliga partier förkunnat sin medkänsla för de arbetslösa samt utlovat åtgärder
för lättandet av deras svåra läge. Av flera partier har härvid utlovats
arbetslöshetsförsäkring. Den som med ledning av dessa löften väntat att i det
av regeringen framlagda förslaget till förordning örn erkända arbetslöshetskassor
återfinna givna erkännanden åt principen, att ofrivilligt arbetslösa
skall ha rätt till hjälp från samhällets sida, har väntat förgäves. Förslaget
är till sitt innehåll sådant att det helt enkelt utestänger samtliga nu arbetslösa
från rätt till arbetslöshetsförsäkring.

Vi anse att man vid genomförande av en arbetslöshetsförsäkring skall utgå
från arbetslöshetens orsaker. Man finner då att arbetslösheten är ett organisationsproblem,
som bottnar i en felaktig organisation av samhällets ekonomiska
och produktiva liv. Råvaror, maskiner och levande arbetskraft finnes
i överflöd och de arbetslösa önska ingenting hellre än att erhålla arbete och
därigenom utkomstmöjligheter. Arbetslöshetsförsäkringen kommer naturligtvis
inte att lösa arbetslöshetsproblemet, då detta är ett problem örn en genomgripande
omdaning av samhällssystemet. Men då arbetslösheten är en frukt
av samhällets organisatoriska missförhållanden, är det samhällets oavvisliga
plikt att se till, att den arbetslöse och dennes familj erhåller hjälp vid iråkad
arbetslöshet, att de därpå kan existera människovärdigt. Alla arbetslösa, vilka
icke kan beredas sysselsättning, måste därför erhålla understöd genom en
ordnad obligatorisk arbetslöshetsförsäkring under den tid arbetslösheten varar.

En kraftig motivering för vårt förslag örn obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
och mot regeringens förslag finna vi anförda i en av herr Möller år 1931
väckt motion i försäkringsfrågan. Vi återgiva följande i motionen anförda
sammanfattning:

»1) Den senaste krisens inbrott, som icke kunnat effektivt hejdas vid något
lands gränser, bevisar, att man icke bör hängiva sig åt den illusionen att under
nuvarande produktionsförhållanden massarbetslöshet inom det enskilda
näringslivet kan förebyggas.

2) De arbetslösa äro utan skuld till sitt olycksläge.

Om en flod översvämmar, ger man icke dem, som bo i närheten av floden,
skulden för att de få sina ägodelar förstörda. Örn en oavbruten torka medför
svår missväxt, brukar man icke anklaga bönderna för den olycka, av vilken de
drabbas. De arbetslösa ha intet inflytande på produktionens gång, de ha icke
ansvaret för marknadens konsumtionsförmåga, det är icke deras sak att nå Bihang

till riksdagens protokoll 1984. 4 sami. Nr 537—588. 1

2

Motioner i Andra hammaren, Nr 587.

görlunda rätt beräkna behovet av olika slags varor. De äro skuldlösa offer
för ett system, som vid vissa tider icke fungerar utan råkar ur led.

De arbetslösa ha följaktligen icke skyldighet att bära de svåraste bördorna
av en kris.

3) Om de arbetslösa lämnas utan rimlig hjälp, förfaller hemmen; kvinnor
och barn få lida nöd, demoralisation och upplösning blir följden. Med vilka
vinster för samhället kan vem som helst — och framförallt motståndarna mot
rationella hjälpåtgärder — räkna ut.

4) Samhället måste på ena eller andra sättet sörja för de arbetslösa.»

Även under senaste valrörelsen förfäktade socialdemokraterna den uppfattningen
att det måste genomföras »en arbetslöshetsförsäkring, som förhindrar
att hederliga medborgare under oförvållad arbetslöshet socialt sjunker mot
botten». Skall arbetslöshetsförsäkringen effektivt fylla sin uppgift och hindra
att hederliga medborgare socialt sjunker mot botten vid arbetslöshet måste
den vara obligatorisk, varvid ersättning utgår till alla arbetslösa, som för sitt
uppehälle är beroende av inkomst genom arbete.

Enligt regeringens proposition skulle under stödsrätten för medlemmarna
alltid bli synnerligen problematisk. Sålunda stadgas att »erkänd arbetslöshetskassa
må till medlem, som icke tidigare uppburit understöd från kassan,
utgiva understöd endast därest han för tid under de närmast före arbetslöshetens
inträdande förflutna tjugufyra månaderna till kassan erlagt avgifter,
motsvarande minst fyrtio veekoavgifter».

Härav framgår att en medlem av arbetslöshetskassa, som exempelvis arbetade
genomsnittligt 18—19 veckor årligen och på grund härav under denna
tid erlade kontingent, ändock aldrig skulle bli berättigad till understöd.

Medlem, som möjligen skulle komma att tillerkännas understödsrätt står
emellertid alltid inför utsikten att få denna begränsad. Dels stadgas att »laghjälp
icke må utgå till medlem för mer än sammanlagt 120 dagar under loppet
av femtiotvå på varandra följande veckor». Dels stadgas att i sådana
fall, då kassan blir hårt anlitad, skall »kassans styrelse efter medgivande av
tillsynsmyndigheten besluta nedsätta daghjälpens storlek eller minska understödstidens
längd».

Understödsberättigad medlem skulle emellertid alltid vara skyldig antaga
»lämpligt» arbete i stället för daghjälp eller örn arbetet avvisades utestängas
från understöd i fyra veckor. Angående arbetes lämplighet anför de sakkunniga
i motiveringen som ligger till grund för tolkningen av stadgarna följande: »Visserligen

skall arbetsförmedlingsanstalt alltid till ett arbete anvisa den
arbetare, för vilket arbetet bäst lämpar sig, och resultatet härav lär i de flesta
fall bli att exempelvis en kontorist erhåller anvisning å kontoristplatser och ett
hembiträde å hembiträdesplatser. Skyldigheten att antaga varje anvisat arbete
kvarstår dock orubbat.»

I fråga örn den med arbetet förenade lönen anför de sakkunniga:

»Det må framhållas att med den föreslagna formuleringen av paragrafen
en kassa icke är förhindrad att anse ett avvisat arbete som lämpligt för med -

Motioner i Andra hammaren, Nr 587.

3

lemmen, även örn exempelvis den med arbetet förenade lönen understiger den
i arbetsorten vanliga avlöningen för sådant arbete.»

Socialminister Möller skärper lagparagrafen och sakkunniges uttalande ytterligare
i det han framhåller att »bestämmelsernas avfattande är blott att anse
som minimifordringar» och att »kassorna förbjudas ingalunda att uppställa
strängare krav på de understödssökande, örn de så önskar».

Som lämpligt arbete skall sålunda anses vilket arbete som helst, för vilken
betalning som helst.

Även strejkbryteriarbete har den understödsberättigade medlemmen skyldighet
att antaga enligt propositionen. De sakkunniga hänvisa härvid till de
s. k. tvångslagarna, lagarna örn kollektivavtal och arbetsdomstol, och anföra
följande:

»Genom lagen den 22 juni 1928 örn kollektivavtal och lagen samma dag
örn arbetsdomstol har numera vunnits en laglig väg att för vissa slag av
arbetskonflikter utröna, örn en konflikt är att anse som lovlig i lagens mening
eller icke. En naturlig konsekvens härav lär vara det stadgande som nu
införts i 15 § av förevarande förordning, av innebörd, att en arbetare skall
vara skyldig att antaga erbjudet arbete, även örn konflikt råder å arbetsplatsen,
därest konflikten befunnits strida mot kollektivavtal eller lagen örn kollektivavtal.
Avgörandet härutinnan kommer i de flesta fall att träffas genom
utslag av arbetsdomstolen. Konflikter inom exempelvis byggnadsfacket behandlas
dock icke av arbetsdomstolen utan av för facket inrättade lokala skiljenämnder
med besvärsrätt till en central riksskiljenämnd. Dessa skiljenämnders
avgörande bör i förevarande hänseende jämställas med arbetsdomstolens.

Det torde ligga i öppen dag, att arbetskonflikter, som enligt nu angivna
bestämmelser prövats vara olagliga, icke bör kunna förhindra att arbetare
hänvisas till och är skyldiga att mottaga arbete vid arbetsplatser, som därav
beröras.»

Vi fordra ej att den person, som direkt är indragen i konflikt, skall ha arbetslöshetsunderstöd,
men vi förfäkta med bestämdhet den uppfattning att den
som icke direkt är indragen i konflikten är en tredje part i fråga örn sin ställning
till konflikten. De skulle ju icke ha blivit anvisade något arbete, försåvitt
icke konflikt hade utbrutit. De skola här bli anvisade till strejkbryteriarbete
inom ett yrke, inom vilket de kanhända aldrig haft någon anställning.
De böra dock betraktas såsom varande icke-part i denna sak. De böra
betraktas som det i verkligheten är, nämligen såsom stående utanför konflikten
i fråga. De åtgärder, som regeringen här går in för att vidtaga nied
ifrågavarande personer, skulle göra dem till en bricka i arbetsköparens händer,
till förmån för arbetsköparparten. En följd av detta skulle bli, att man
så småningom skulle kunna avstänga alla arbetslösa från understöd, därför
att de nekade att taga strejkbryteriarbete.

Vi kan icke ge något som helst stöd åt en uppfattning, som går in för möjligheter
att anvisa arbetslösa till strejkbryteriarbete.

Däremot anse vi att arbetslösas rätt till arbete kan förbindas med skyldighet
att antaga arbete mot avtalsonlig lön i stället för understöd. Några sådana

4

Motioner i Andra hammaren, Nr 537.

villkor för erhållande av understöd som antagande av strejkbryteriarbete och
dylikt måste betecknas såsom orättvisa och obefogade.

Enligt propositionen kan en understödsberättigad medlem, helt utestängas
från understöd av olika anledningar. Kassan skall sålunda alltid ha en större
fond för att få betala ut understöd. Denna fond skall motsvara »fråga örn
kassor med 10,000 medlemmar eller däröver minst genomsnittliga beloppet av
de tre sistförflutna årens inkomster i form av erlagda avgifter och erhållet
statsbidrag, i fråga örn kassor med 500 medlemmar eller därunder minst 4 gånger
ett pa samma sätt beräknat belopp och i fråga om kassor med flera än
500 men färre än 10,000 medlemmar minst det belopp, tillsynsmyndigheten
med ledning av här angivna siffror bestämmer.»

Vidare föreskrives att »utbetalning av understöd må ej påbörjas, förrän tillsynsmyndigheten
med hänsyn till fondens storlek samt kassans ekonomiska
ställning i övrigt därtill lämnat medgivande».

Slutligen kan godkänd medlem uteslutas ur kassan. Sålunda stadgas i propositionen
att såsom medlem skall vägras inträde eller uteslutas »den som under
de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än sex månader haft
ställning såsom självständig företagare utan att samtidigt mot avlöning användas
till arbete för annans räkning;

den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än
sex manader använts till arbete av make, föräldrar eller adoptant, barn eller
adoptivbarn;»

»den som i fall, då enligt stadgarna kassans verksamhetsområde är så bestämt,
att medlem skall tillhöra visst yrke eller viss verksamhetsgren, ej uppfyller
och ej heller under minst tre av de senast förflutna tolv månaderna
uppfyllt sålunda föreskrivet villkor;

den som i fall, då enligt stadgarna kassans verksamhetsområde är så bestämt,
att medlem skall vara anställd vid visst arbetsföretag eller bosatt inom
visst område, ej uppfyller och ej heller under minst en av de senast förflutna
sex månaderna uppfyllt sålunda föreskrivet villkor;

den för vilken på grund av varaktig nedsättning av arbetsförmåga, lättja,
osedlig vandel, dryckenskap eller annan dylik anledning synnerlig risk för
arbetslöshet är för handen;» o. s. v.

Vart detta förfarande skulle leda tillåter vi oss belysa med ett exempel:
En skrädderiarbetare eller sömmerska har under många år varit betalande
medlem av arbetslöshetskassa. En dag blir han eller hon av någon anledning
avskedad. Vissa möjligheter gör att medlemmen kan åtaga sig arbete som
»självständig». Efter något mer än ett halvt år är möjligheterna härför slut.
Han måste söka arbetslöshetshjälp, men har då uteslutits ur kassan, emedan
han mer än 6 månader haft ställning som självständig företagare. På samma
sätt framkommer exempel efter exempel inom olika grupper. Särskilt jordoch
skogsfolket skulle i stor utsträckning rensas ut ur arbetslöshetskassorna
genom denna bestämmelse. Vi kunna icke giva vårt stöd åt ett försäkringssystem
som på detta sätt utesluter hjälpbehövande medlemmar.

Beträffande understödets storlek föreslås i propositionen en klassificering

Motioner i Andra hammaren, Nr ÖST.

5

med hänsyn till medlemmens förutvarande arbetsförtjänst och de därav bestämda
veckoavgiftema. Yi förstå att man kan komma till en sådan ståndpunkt
örn man ser hela arbetslöshetsproblemet som ett rent försäkringstekniskt
problem. Men då vi betrakta arbetslösheten som en social fråga anse vi, att
den arbetslöses understöd skall utgå med hänsyn dels till enligt av socialstyrelsen
utarbetad dyrortsgruppering, dels till den arbetslöses försörjningsplikt.
Vi föreslå därför, att den arbetslöse, som för sitt uppehälle är beroende av
inkomst genom arbete, erhåller daghjälp och familjetillägg under hela den tid
arbetslösheten varar enligt följande belopp: I ortsgrupp I kr. 2.35 med ett
familjetillägg av 50 öre per familjemedlem, ortsgrupp II kr. 2.70 med ett familjetillägg
av 60 öre per familjemedlem, ortsgrupp III kr. 3.05 med ett familjetillägg
av 70 öre per familjemedlem, ortsgrupp IV kr. 3.40 med ett familjetillägg
av 80 öre per familjemedlem, ortsgrupp V kr. 3.75 med ett familjetilllägg
av 90 öre per familjemedlem samt ortsgrupp VI kr. 4.10 med ett familjetillägg
av 1 kr. per familjemedlem.

I fråga örn kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen föreslås i propositionen,
att dessa skall läggas på arbetarna med ett visst bidrag av staten. Arbetsköparna
befrias helt från avgifter till arbetslöshetsunderstödet. Förslaget
torde komma att innebära en viss lättnad i kommunernas fattigvårdskostnader
därigenom att personer, som erhölle understöd från arbetslöshetskassa, sluppe
att i samma utsträckning anlita fattigvården. Men arbetslöshetsbördan komme
att i än större utsträckning än hittills läggas på arbetarna, genom att de genom
medlemsavgifterna i arbetslöshetskassorna finge betala kostnaderna.

Enligt vår mening måste kostnaderna läggas på de bärkraftiga. Vi anse
att produktionen måste ordnas så, att därigenom beredas möjligheter för människorna
att kunna leva. Omkostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen måste
därför läggas på arbetsköparna och staten. Därvid böra de företagare med under
5,000 kronor taxerad inkomst, som ej använda över 10 arbetare, befrias
från särskild avgift till försäkringen. Därigenom får man en naturlig ekonomisk
grund för försäkringen i det att försörjningsproblemet sammankopplas
med produktionen. Härav framgår även rätten till arbete och produktionens
avkastning, och understödet blir en ersättning till arbetaren emedan han utestängts
från arbetsmöjligheter.

Med understrykande av att principen i arbetslöshetsförsäkringen måste gå
ut på att ge de arbetslösa rätt att leva genom att ge dem möjligheter att leva
hemställa vi,

att riksdagen måtte besluta antaga följande

Förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Envar arbetare, som fyllt 16 men ej 67 år, är, där ej nedan annorlunda
stadgas, enligt denna lag försäkrad till erhållande av ersättning vid arbetslöshet.

6

Motioner i Andra hammaren, Nr 537.

2 §.

I denna lag förstås nied arbetare envar, som för sitt uppehälle är beroende
av inkomst genom arbete.

3 §.

Kostnaderna för försäkringen bestridas, med bidrag av statsmedel, genom
försäkringsavgifter, som erläggas av arbetsgivare.

4 §.

Försäkringen handhaves av socialstyrelsen under medverkan av de offentliga
arbetsförmedlingsanstalterna.

Det åligger arbetsförmedlingsanstalt att i sin verksamhet enligt denna lag
ställa sig till efterrättelse de anvisningar och föreskrifter, som meddelas av
socialstyrelsen.

Om ersättning,

5 §.

För att arbetare i anledning av iråkad arbetslöshet skall äga rätt till ersättning
enligt denna lag erfordras vid varje tidpunkt:

1) att han är arbetsför och oförhindrad att åtaga sig erbjudet arbete;

2) att han hos offentlig arbetsförmedlingsanstalt anmält sig såsom arbetssökande
på sätt i denna lag stadgas men likväl ej erhållit lämpligt arbete.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt allenast under förutsättning, att det
motsvarar arbetarens krafter och färdigheter, är förenat med avlöning, som
icke understiger den i arbetsorten vanliga avlöningen för sådant arbete, samt
icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt pågår.

6 §.

Till den, som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller utan
giltig anledning vägrar eller underlåter åtaga sig erbjudet lämpligt arbete,
utgives icke ersättning enligt denna lag under två veckor, efter det sådant förhållande
inträffat.

7 §.

Ej må någon tillgodonjuta ersättning enligt denna lag för någon dag med
mindre han under näst föregående fjorton dagar varit arbetslös under sex dagar.
Vid beräkning av karenstid må hänsyn ej tagas till arbetslöshet, som inträffat
under tid, då av annan orsak än i denna paragraf sägs ersättning ej
kunnat utgå.

Vad sålunda örn iakttagande av karenstid föreskrivits skall ej äga tillämpning,
då arbetslös, som uppbär ersättning enligt denna lag, erhåller arbete för
kortare tid än 18 dagar eller på grund av sjukdom avstänges från ersättning
samt omedelbart efter arbetets eller sjukdomens upphörande ånyo ansöker örn
ersättning.

Motioner i Andra hammaren, Nr 5S7.

7

8 §•

1 morn. Ersättning enligt denna lag utgår med ett för dag beräknat belopp,
benämnt daghjälp. Därjämte utgår till vissa familjeförsörjare, enligt vad nedan
sägs, ett likaledes för dag beräknat tillägg till daghjälpen, benämnt familjetillägg.

2 mom. Familjetillägg utgår:

1) till daghjälpsberättigad man:

a) för hustru eller husföreståndarinna; dock att örn hustru eller husföreståndarinnan
har regelbundet arbete för annans räkning och därav har en daglig
inkomst, uppgående till mer än hälften av den daghjälp mannen erhåller,
eller örn hon själv uppbär daghjälp, intet tillägg för henne må beräknas;

b) för barn eller adoptivbarn under 16 år;

2) till daghjälpsberättigad kvinna:

för barn eller adoptivbarn under 16 år, dock ej där hon är gift eller sammanlever
med barnets fader samt denne uppbär daghjälp;

3) till daghjälpsberättigad man eller kvinna:

för föräldrar, såframt den daghjälpsberättigade lever i gemensamt bo med
och huvudsakligen underhåller sådan anhörig samt denne ej själv uppbär
daghjälp.

Har den daghjälpsberättigade i fall, som avses i punkterna 1 och 2, veterligen
icke, medan han var i arbete, väsentligen bidraget till underhållet av
den, för vilken familjetillägg yrkas, må sådant tillägg icke beviljas, med
mindre fråga är om försörjningsförhållande, som uppstått efter arbetslöshetens
inträde.

9 §.

Daghjälp och familjetillägg utgå enligt av socialstyrelsen utarbetad dyrortsgruppering
med följande belopp:

Daghjälp Familjetillägg i öre
Ortsgrnpp i kronor per familjemedlem

I................ 2.35 50

II................ 2.70 60

lil................ 3.05 70

IV................ 3.40 80

Y •..............3.75 90

Yl................4.10 100

10 §.

Ersättning enligt denna lag utgår icke till någon för söndag eller för dag,
för vilken han åtnjuter avlöning.

Har arbetslös någon dag utan giltig anledning underlåtit fullgöra honom
enligt 16 § åliggande anmälningsskyldighet, utgives icke ersättning till honom
för nämnda tid.

Familjetillägg utgår allenast för dag, för vilken daghjälp utgives.

8

Motioner i Andra hammaren, Nr 537.

11 §•

Har arbetare på grund av driftsinskränkning vid företag, där han är anställd,
arbete ett mindre antal dagar i veckan än vid full drift är vanligt,
vare han berättigad till ersättning enligt denna lag för de dagar han är utan
arbete, dock allenast om och i den omfattning arbetsförtjänsten och ersättningen
sammanlagt för vecka ej med 30 procent överstiger vad han skulle
uppburit i ersättning för veckan, därest han varit fullständigt arbetslös.

Om försäkringsavgifter.

12 §.

För tid, under vilken arbetare användes till arbete, skall erläggas försäkringsavgift
av en krona beräknad för arbetare och arbetsvecka.

Försäkringsavgift erlägges av arbetsgivare, som i sin verksamhet använder
arbetare i sådan omfattning, att de motsvara ett antal av minst tio i genomsnitt
för kalenderår till fullo sysselsatta arbetare.

Försäkringsavgift erlägges även i de fall, då arbetareantalet understiger tio,
såvida företagarens taxerade årliga inkomst uppgår till 5,000 kronor.

Försäkringsavgiften erlägges på tid och sätt som av Konungen bestämmes.

13 §.

Försäkringsavgifterna ingå till en fond, vilken förvaltas av statskontoret i
samråd med socialstyrelsen enligt de grunder, som fastställas av Konungen.

Om sökande av ersättning samt dess utbetalande.

14 §.

Arbetslös, som önskar erhålla ersättning enligt denna lag, har att personligen
ingiva skriftlig ansökan därom å kontor eller hos ombud för offentlig
arbetsförmedlingsanstalt. Vid ansökningen skola fogas intyg rörande arbetslösheten,
arbetsbetyg örn sådant finnes, eller, där fråga är örn ersättning på
grund av minskad arbetstid, intyg från arbetsgivaren utvisande antalet arbetsdagar
och arbetsförtjänst för vecka, ävensom sådana uppgifter angående familjeförhållanden,
som äro erforderliga för prövning av frågan, örn familjetillägg
skall utgå.

15 §.

Ansökan örn ersättning prövas av arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor.
Ingives ansökan till anstalts avdelningskontor eller ombud, skall kontoret eller
ombudet till huvudkontoret översända ansökningen med därvid fogade handlingar
tillika med eget yttrande i ärendet.

Motioner i Andra hammaren, Nr 587.

9

16 §.

Arbetslös, som ansökt om ersättning, är pliktig att en gång i veckan å
kontor eller hos ombud för offentlig arbetsförmedlingsanstalt personligen
anmäla sig såsom arbetssökande. Är den arbetslöse avlägset boende eller föreligger
annan omständighet, som skulle göra den sålunda stadgade skyldigheten
särskilt betungande för honom, åge arbetsförmedlingsanstalt för vissa
dagar befria den arbetslöse från skyldigheten att personligen anmäla sig samt
föreskriva, vad han i stället har att iakttaga, för att anmälningsskyldigheten
må anses fullgjord.

17 §.

Ersättning utbetalas veckovis i efterskott genom det kontor eller ombud
för offentlig arbetsförmedlingsanstalt, hos vilket den arbetslöse ingivit ansökan
enligt 14 §. På begäran av den ersättningsberättigade må dock arbetsförmedlingsanstalts
huvudkontor, när särskilda skäl föreligga, medgiva, att
utbetalning sker genom annat kontor eller ombud för sådan anstalt än nu sagts.

Arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor skall månadsvis till socialstyrelsen
ingiva uppgift angående det belopp, som beräknas komma att under nästföljande
månad åtgå för utbetalning av ersättning genom anstaltens kontor
och ombud. Socialstyrelsen har att med ledning av denna uppgift hos statskontoret
göra framställning örn utbetalning till huvudkontoret av nödiga medel.
Vid fall av behov må särskilda förskott i enahanda ordning lämnas.

18 §.

Har ersättning tillerkänts arbetslös och finner arbetsförmedlingsanstalts
avdelningskontor eller ombud, genom vilket utbetalningen av ersättning äger
rum, att på grund av sedermera inträffad omständighet ersättning icke bör
utgå i enlighet med det meddelade beslutet, skall kontoret eller ombudet omedelbart
göra anmälan därom till huvudkontoret, som har att pröva frågan. Vad
nu sagts skall dock icke äga tillämpning, där fråga är allenast örn underlåtenhet
från den arbetslöses sida att fullgöra i 16 § föreskriven anmälningsskyldighet.

19 §.

Socialstyrelsen äger efter framställning av arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor
tillerkänna visst eller vissa av anstaltens avdelningskontor befogenhet
att på egen hand pröva och avgöra frågor, som enligt 15 eller 18 § skola
avgöras av anstalts huvudkontor.

Särskilda bestämmelser.

20 §.

Arbetsgivare vare pliktig att, när någon hos honom anställd arbetare lämnar
sitt arbete, på begäran till denne överlämna intyg enligt formulär, som
fastställes av socialstyrelsen, utvisande den tid, anställningen varat, och orsaken
till att den upphört.

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 4 sami. Nr 687—588.

10

Motioner i Andra hammaren, Nr 587.

Tillämpar arbetsgivare vid sitt företag inskränkt arbetstid, sålunda att
denna pågår ett mindre antal dagar i veckan än vid full drift är vanligt, åligger
honom att till arbetare, som ämnar å nu angiven grund anhålla om; ersättning,
på begäran utfärda intyg, utvisande antal dagar i veckan, arbetaren
har sysselsättning, samt hans arbetsförtjänst.

21 §.

Rätt till ersättning enligt denna lag kan icke överlåtas och må förty icke
tagas i mät.

22 §.

Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, ingå överenskommelse
med främmande stat örn tillämpning av denna lag eller den främmande
statens lag i fall, då arbetsgivare i den ena staten inom den andra bedriver
verksamhet, som avses i denna lag.

23 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga
för försäkringens genomförande, meddelas av Konungen eller efter
Konungens bemyndigande av socialstyrelsen.

Om besvär.

24 §.

över beslut av arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor rörande tillämpningen
av någon i denna lag given bestämmelse må klagan föras hos socialstyrelsen
genom besvär, vilka skola ingivas till huvudkontoret eller i betalt brev
med allmänna posten vara till kontoret inkomna senast å femtonde dagen från
den dag, klaganden erhöll del av beslutet. Huvudkontoret skall skyndsamt till
socialstyrelsen översända besvären tillika med eget yttrande över densamma.

Har avdelningskontor tillerkänts befogenhet, som i 19 § sägs, gälle i fråga
örn klagan över dess med stöd av sådan befogenhet meddelade beslut vad i
första stycket stadgas örn klagan över beslut av huvudkontoret.

Socialstyrelsen äge, ändå att klagan icke förts, till prövning upptaga beslut,
som i första och andra stycket sägs.

Socialstyrelsens beslut meddelas kostnadsfritt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935.

Stockholm den 13 februari 1934.

Äng. Spångberg. K. Kilbom. Edoff Andersson.

Nils Flyg. Albin Ström. Torsten Henrikson.

Verner Karlsson.

Viktor Herou.