Motioner i Andra hammaren, nr 518

Motion 1953:518 Andra kammaren

Nr 518—523.

Motioner i Andra hammaren, nr 518.

1

Nr 518.

Av herr Ohlin m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts ''proposition, nr 131, angående
anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1952/53
till vissa i arbetslöshetsbekämpande syfte anordnade arbeten m. m.

De allmänna riktlinjer liksom den teknik för en arbetslöshetsbekämpande politik,
som utformades under 1930-talet med tyngdpunkten förlagd vid statliga
och kommunala byggnads- och anläggningsarbeten av olika slag, behärskar till
stor del ännu de beredskapsplaner för åtgärder i sysselsättningsskapande syfte,
som finnes utarbetade och som i förekommande fall tillämpas. Att den arbetslöshetsbekämpande
politikens teknik sålunda i väsentliga delar blivit orubbad
även om inom utredningsväsendet, särskilt av den s. k. efterkrigsplaneringskommissionen,
och att i den allmänna ekonomiska debatten såväl inom som
utanför riksdagen nya och kompletterande synpunkter förts fram, har förmodligen
sin förklaring i den i stort sett gynnsamma och tidtals mycket tillspetsade
konjunktur, som varit rådande under efterkrigstiden och som gjort arbetslöshetens
speciella och svårlösta problem mindre aktuellt. Det är å andra sidan av
uppenbara skäl nödvändigt, att dessa frågor är föremål för löpande uppmärksamhet,
så att den planering, som är en av de grundläggande förutsättningarna
för en framgångsrik politik på detta område, jämkas efter den ekonomiska utvecklingens
förändrade förutsättningar och göres så fullgod som möjligt.

Som ett led i planläggningen för sysselsättningsstimulerande åtgärder i vårt
land ingår de s. k. allmänna beredskapsstaterna. I dessa uppföres anslag för de
allmänna arbeten i sysselsättningsskapande syfte, som Kungl. Maj:t av riksdagen
bemyndigas att utföra, om arbetsmarknadsläget så påfordrar. Beredskapsstaten
har karaktären av en av riksdagen medgiven finansfullmakt, vars täckning
får beslutas i efterhand. I den riksdagen nu förelagda propositionen nr 131
har Kungl. Maj:t anmält det medelsbehov, som uppstått genom att Kungl.
Maj:t delvis tagit i anspråk riksdagens fullmakt att under budgetåret 1952/53
låta verkställa arbeten, som varit uppförda på den allmänna beredskapsstaten
för budgetåret 1950/51. Med anledning av den nu framlagda propositionen, vars
yrkanden vi icke finner anledning att motsätta oss, vill vi anföra följande delvis
kompletterande synpunkter på den tekniska utformningen av den arbetslöshetsbekämpande
politiken.

Det är en uppenbar fördel, om den sysselsättningsskapande politiken utformas
så att den normala sysselsättningen kan i möjligaste mån hållas i gång, så att
med andra ord behovet av s. k. beredskapsarbeten blir så litet som möjligt. En
sådan politik är ej sällan ekonomiskt fördelaktigare, erbjuder självklara sysselsättningstekniska
fördelar och — vilket är det icke minst viktiga — tar den
1. Bihang till riksdagens protokoll 1053. 4 sand. Nr 518—523.

2

Motioner i Andra kammaren, nr 518.

största möjliga hänsyn till de anställda. Den s. k. efterkrigsplaneringskommittén
underströk starkt vikten av dessa synpunkter och utformade även vissa riktlinjer
för en dylik politik. Synpunkterna, som efter vad som framkom i interpellationsdebatten
om dessa frågor vid höstriksdagen 1952 tyvärr förefaller ha
försummats av regeringen i den löpande planeringen av beredskapen i fråga om
arbetslöshetspolitiken under efterkrigsåren, återkommer i direktiven för den
utredning rörande utformningen av statliga stödåtgärder i syfte att stimulera
avsättning, produktion och sysselsättning inom näringslivet som tillsattes av
finansministern den 19 december 1952.

En veterligen hittills icke närmare utredd möjlighet att nå syftet att i möjligaste
män upprätthålla sysselsättningen inom mera naturliga arbetsområden
än vad beredskapsarbetena erbjuder skulle ligga i produktion och avsättning av
förnödenheter — och då särskilt kapitalvaror av olika slag — varav i hög grad
otillfredsställda behov finnes inom s. k. underutvecklade länder. Produktion,
för vilken svensk industri äger goda förutsättningar, skulle alltså stimuleras för
att fylla behov, vars reella existens icke kan bestridas och vars tillfredsställande
på något längre sikt skulle medverka till en — låt vara med hänsyn till behovens
stora omfattning jämförelsevis ringa — världsekonomisk vinning. Som exempel
på varugrupper, som här i första hand synes kunna komma i fråga, kan nämnas
teknisk utrustning för bevattnings- och avdikningsföretag, för väg- och brobyggnader,
för elektrifieringsföretag, järnvägsmateriel av olika slag, jordbruksmaskiner
samt över huvud taget industriell maskinutrustning.

I direktiven för den i december 1952 tillsatta utredningen, i vilka olika möjligheter
diskuteras att i ett mindre gynnsamt arbetsmarknadsläge upprätthålla den
normala produktionen, bl. a. genom statliga beställningar, har inte den speciella
kombination av sysselsättningsstimulerande åtgärder och bistånd åt tekniskt
underutvecklade länder, som här ovan antytts, uppmärksammats. Närbesläktade
tankegångar — om att genom statligt stöd till intensifierade marknadsundersökningar
och genom ett system av krediter och kreditgarantier stimulera och
främja svensk export — förekommer dock. Enligt vår mening bör det vara en
angelägen uppgift att i tid utarbeta planer för en sysselsättningsstimulerande
politik även av här antydda typ. I första hand finge en kartläggning ske dels
över vilka avsättningsområden, som skulle kunna tänkas komma i fråga, dels
över lämpliga svenska produkter. Finansieringsfrågan kan givetvis tänkas löst
genom statliga anslag av sedan ett par år utgående slag eller svenska statliga
krediter eller kreditgarantier. Statlig upplåning i sysselsättningsskapande syfte
blir under alla omständigheter erforderlig under tider av allvarlig arbetslöshet.
Även möjligheterna till finansiering via något internationellt hjälp- och kreditorgan
bör undersökas. Det kan i detta sammanhang erinras om att en ny kreditorganisation
är under uppbyggnad inom Förenta Nationerna, vilken skall ha till
uppgift att förmedla kredit till länder, vilka å ena sidan har ett stort behov av
kapitalvaruutrustning av olika slag men som å andra sidan hittills haft svårt att

3

Motioner i Andra kammaren, nr 518—519.

erhålla kredit genom Internationella banken, eftersom denna tillämpar en
relativt strängt bankmässig kreditprövning.

Även om en självständig svensk aktion inte bör vara utesluten, är frågan av
den karaktären att en viss internationell samordning är naturlig. De förberedelser,
som vi här förordar, bör därför ske i kontakt med ifrågavarande internationella
organ och våra nordiska grannländer. Avsikten skulle vara att vid
lämplig tidpunkt uppnå en utvidgning av den internationella och svenska stödaktionen
till förmån för de underutvecklade länderna.

Som ovan framhållits arbetar sedan slutet av förra året en svensk utredning
med utarbetande av detaljerade planer för sysselsättningsstimulerande åtgärder.
Även om det slag av arbetslöshetsbekämpande politik, som skisserats och förordats
i denna motion, kan sägas vara av i viss mån speciell natur, bör det dock
vara möjligt att denna utredning även erhåller i uppdrag att företaga den här
föreslagna kartläggningen och planeringen. Vi förutsätter att Kungl. Maj:t
förser utredningen med erforderlig expertis, om behov därav skulle uppkomma.

Under åberopande av det ovan anförda hemställer vi,

att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 131 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
rörande åtgärder att i händelse av hotande arbetslöshet och i sysselsättningsskapande
syfte — som led i en i sådant läge utvidgad
svensk eller internationell stödaktion åt s. k. underutvecklade
länder — vinna avsättning för svenska produkter samt om framläggande
inför riksdagen av de förslag utredningen kan föranleda.

Stockholm den 9 april 1953.

Bertil Ohlin.

Olle Dahlén. Wald. Svensson. Sven Wedén.

Nr 519.

Av herr von Seth m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition, nr 132,
angående ny lönegrupp er ing för statens tjänstemän m. fl.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 132 angående ny lönegruppering för statens
tjänstemän m. fl. föreslås att spännvidden i den statliga lönegrupperingen skall
minskas från 16 till 12 procent samt att antalet ortsgrupper skall minskas från
5 till 4. Till grund för den nya dyrortsindelningen ligger de resultat, som framkommit
genom 1951 års dyrortsundersökning (SOU 1951: 7). Dessa resultat
visar att skillnaden i dyrhet mellan högsta och lägsta dyrort minskats sedan