Motioner i Andra hammaren, Nr 482

Motion 1935:482 Andra kammaren

Motioner i Andra hammaren, Nr 482.

1

Nr 482.

Av herrar Hagberg i Luleå och Brädefors, i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition, nr 31, med förslag till lag om vissa
ekonomiska stridsåtgärder.

Det folkflertal, som viel de båda senaste valen tagit ställning mot de borgerliga
partierna, har därmed också i verkligheten tagit avstånd från varje
försök att med lagstiftning ytterligare beskära arbetarorganisationernas hårt
inskränkta möjligheter i kampen för det arbetande folkets dagsintressen. Speciellt
det av Arbetets Frihet lanserade kravet örn skydd för s. k. tredje man
i arbetskonflikter har av det arbetande folket bestämt avvisats, bland annat
därför, att lagkrävarnas tredje man är, för att citera regeringsorganet SocialDemokraten,
osolidariska element, sådana som i striderna mellan kapital och
arbete falla arbetarna i ryggen, liksom därför, att de beskärningar av arbetarnas
stridsmöjligheter, som redan tidigare genomförts, hota att förkväva
varje yttring av kamp till försvar för det arbetande folkets elementära intressen.
I stället för nya undantagslagar vill Sveriges arbetande folk att
förutvarande klasslagar skola avskaffas.

Såväl kommunistiska partiet som de socialdemokratiska och socialistiska
partierna ha i valrörelserna tagit avstånd från all lagstiftning som inkräktar
på det arbetande folkets strävan att försvara sina ekonomiska intressen. Tredjemanslagen
har skjutits i förgrunden, inte minst genom de borgerliga partiernas
högröstade krav på antifacklig lagstiftning. Eegeringens förslag innehåller
nästan allt det väsentliga i Lindhagenskommissionens. I vissa avseenden
innebär det en skärpning. Då nu samtliga borgerliga partier i sina uttalanden
ansett att Lindhagenskommissionens förslag bör upphöjas till lag
synes detta från parlamentariska utgångspunkter med hänsyn till riksdagens
nuvarande sammansättning vara att betrakta som riksdagens förestående beslut.

Eegeringen har därjämte i propositionerna nr 32—33 föreslagit vissa lagändringar
i samband med tredjemanslagen, vilka också rikta sig mot fackföreningarna.
Väl järf lertägt har lika litet uttalat sig för dessa.

Väljarflertalet, som samtidigt utgör den stora massan av vårt lands arbetande
folk, vill inte lia några klasslagar. Det vill inte lagstiftning mot sina
fackföreningar och övriga organisationer. Det vill inte, den saken är självklar,
en lagstiftning mot sig själv. Den borgerliga riksdag smajoritetens krav
äro dikterade av en ringa folkminoritets intresse. Denna riksdagsmajoritet representerar
också blott en minoritet av folket. Denna riksdagsmajoritet uppger
sig vara demokratisk, men ställer ändå krav som förkastats av folkflertalet.
Om den menar allvar med sina fraser örn respekt för folkviljan skulle
den respektera folkflertalets vid tvenne val avgivna protest mot klasslagstiftningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 4 sami. Nr 482—485.

1

2

Motioner i Andra hammaren, Nr 482.

Vi ha gentemot alla försök att motivera undfallenheten inför de borgerliga
klasslagstiftningskraven hänvisat till regeringens författningsenliga möjligheter
att genom riksdagsupplösning och nyval ge väljarna möjlighet att förändra
riksdagens sammansättning, så att denna motsvarar folkflertalets vilja.
Vi lia hänvisat till denna möjlighet jämväl i våra yrkanden örn avskaffandet
av redan bestående klasslagar. Därmed ha vi självfallet inte ett ögonblick
förbisett att det inte är riksdagens utan regeringens sak att upplösa riksdagen
och utlysa nyval. Vi äro också fullt medvetna örn, att blott en stark utomparlamentarisk
massrörelse kan tvinga regeringen att taga ställning till kravet
örn riksdagsupplösning.

Men riksdagen kan och bör, örn den menar något med försäkringarna att
folkviljan skall vara bestämmande, i enlighet med riksdagsordningens § 1,
mom. 2 och regeringsformens § 49, mom. 2 genom en folkomröstning ge
Sverges röstberättigade befolkning tillfälle att säga sin mening. En sådan
folkomröstning kommer att visa, därom är vi övertygade, att svenska folkets
majoritet är motståndare till en klasslagstiftning. Den kommer att ytterligare
visa det orimliga i att den nuvarande riksdagsmajoriteten skall diktera
beslut, som blott en folkminoritet kan ha intresse av.

En folkomröstning bör icke stå mellan regeringens och de borgerliga partiernas
förslag till tredjemanslag eller, såsom den i propositionen benämnes,
»Lag örn vissa ekonomiska stridsåtgärder», utan bör, då det i folkmedvetandet
är fullständigt klarlagt vad saken gäller, gälla för eller emot tredjemauslagstiftningen.

Vi föreslå med denna motivering,

att riksdagen beslutar att genom en folkomröstning för eller
mot tredjemanslagstiftningen ge svenska folket tillfälle att
säga sin mening samt

att riksdagen i avvaktan på resultatet av denna omröstning
uppskjuter behandlingen av alla förslag, som syfta till att
ytterligare begränsa fackföreningarnas strävanden att tillvarataga
det arbetande folkets intressen.

Stockholm i februari 1935.

Hilding Hagberg.

J. H. Brädefors.