Motioner i Andra hammaren, Nr 43

Motion 1930:43 Andra kammaren

Motioner i Andra hammaren, Nr 43.

1

Nr 43.

Av herr Herou m. fl., angående åtgärder till avlyftning eller
minskning av i små och medelstora jordbruksfastigheter
intecknad skuld.

Runtom i landet har under senaste år märkts kraftiga, alltmer stegrade, yttringar
av otålighet och missnöje från jordbrukarhåll. Man märker bakom
bondekonferenser och jordbruksmöten uttryck för en stigande jäsning över förhållanden
som ekonomiskt-politiskt blir allt olidligare för jordbrukarna. Dylika
yttringar är f. ö. en internationell företeelse, som bottnar i en svårartad
jordbrukarkris, som sveper fram över kapitalismens värld. I olika landsändar
har resolutioner antagits, vilka kräver effektiva åtgärder till nödlägets avhjälpande.

Tyvärr har de, som tryckes allra hårdast av krisen, de som under alla förhållanden
varit och är mest förtryckta, icke förmatt att ge ett starkt organisationsmässigt
uttryck för sina känslor. Jordbrukarnas bottenskikt: småbönder,
arrendatorer, lantarbetare o. d. är alltför hårt fjättrade, under oket av sin
dagliga kamp för att hålla sig uppe, att de icke haft tid och krafter Tor att
kunna vara med och formulera de olika »krav», som i ovan nämnda resolutioner
ställts upp.

Dessa har därför vanligtvis alls icke berört sådana problem, som för jordbrukarnas
bottenskikt måste vara de väsentligaste såsom: besutenhet, skuldbördornas
avlyftande, arrendatorernas frigörelse o. s. v.

I förgrunden träder, i de allmänna debatterna, jordbrukskrisens samband
med jordbrukets ogynnsamma konjunkturläge.

Priserna på jordbrukets avsaluartiklar är låga i förhållande till allmänna
prisnivån, till allmänna nivån för jordbrukets omkostnader, förnödenheter, kläder,
skatter, räntor o. s. v. Det grundläggande för den ekonomiska depressionen
är att söka häri. Den synes göra sig gällande inom nästan alla länder, i
frihandelsländer som i ultraprotektionistiska stater. Påtagligen icke minst i
de senare. Då så är förhållandet har man full anledning att fastställa, att det
dåliga konjunkturläget är beroende på överproduktion. En relativ sådan i förhållande
till människornas — framför allt i kolonierna och fasciststaterna
den stora massans av arbetare i alla kapitalistiska stater, även i fråga örn
livsmedel, låga levnadsstandard.

Socialstyrelsen anförde i betänkande vid 1928 ars riksdag: »I Amerika synes
man söka huvudförklaringen till prisdepressionen däri, att produktionen

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 4 sami. 10 haft. (Nr 43—45.) 1

2

Motioner i Andra hammaren, Nr IS.

av livsmedel, vilken är svår att omlägga, åtminstone temporärt (kurs. av oss)
överstigit efterfrågan, vilken ingalunda är så elastisk som i fråga örn industrialster,
beträffande vilka vid prisreduceringar snabbt framväxer nya behov,
som kan — eller åtminstone borde kunna — snabbt absorbera även en genom
rationalisering och mekanisering i väsentlig grad utökad produktion.»

I anförda påvisas alltså relativ överproduktion. Men säges ej ut vad som är
anledningen till att »nya behov» — »som borde kunna absorbera» — »utökad
produktion» icke gjort det. »Snabbt». Detta beror ju därpå, att ökad produktion
ej är liktydigt med ökad köpkraft hos arbetarna, konsumenterna. Massan
behåller trots produktionsstegring en låg levnadsstandard. Produktionens
massa ökar hastigt men icke konsumenternas.

Örn arbetarna och bönderna, alla nu utsugna grupper, kunde köpa åter för
värdet av vad de producerar skulle intet varuöverflöd, inga produktionskriser
uppstå. Att en sådan kris för jordbruket är svårare att övervinna (tillfälligtvis
övervinna) är lätt att förstå, enär varuproducenterna här utgöres av 100-miljontals, oorganiserade, var för sig tävlande. Jordbrukarna kunna ej som
med världsmonopolets vapen utrustade industrimagnater organisera varuförstörelse
eller produktionsinskränkning.

Tvärtom. Ju lägre pris, ju svårare förhållanden, ju mera spänner den enskilde
jordbrukaren krafterna, arbetar tills han dignar, för att hålla sig flytande.
Producerar ännu mera.

En skribent i Svenska Lantmännens Föreningsblad har riktigt anfört: »För
närvarande ser det ut, som om folkökningen i världen, och alltså den därav
ökade konsumtionen gick i helt andra och långsammare takter än förr, då
däremot produktionsökningen genom tekniska och vetenskapliga hjälpmedel
gick i betydligt hastigare tempo än förr beräknats.»

-—• —- —■ »Produktionsökningen har varit och möjligheterna för ytterligare
produktionsökning är större än konsumtionsökningen.»

Detta är ett utomordentligt medgivande åt kommunistisk samhällskritik.
Borde icke detta vara klart för en var, som allvarligt vill stanna inför dessa
satser. Just detta: det finnes på jordbrukets ännu outvecklade stadium produktionsmöjligheter
långt utöver det behov, som gör sig gällande köpmässigt.
Varför lever då minst hälften av jordens befolkning i fullständigt armod, i stor
knapphet på även de nödvändigaste livsmedel?

Och omvänt: Örn Kinas, Indiens m. fl. koloniala folk, örn arbetarna och bönderna
runt&ni i världen hade möjligheter till bättre levnadsvillkor — kundeköpa
åter för hela sitt arbetsvärde — så skulle alls icke uppstå något varuöverflöd.

Kapitalismen står inför bankrutt. Dess motsägelser skärpes, växer den över
huvudet. Vi närmar oss vad Lenin kallar revolutionens grundlag: »när de
''breda lagren’ icke vill ha det gamla och då ''spetsarna’ inte kan det gamla, först
då kan revolutionen segra.»

Det är uppenbart att någon varaktig förbättring av den stora massans läge
icke är möjlig under kapitalismens regim. Det kommer jordbrukarna också

Motioner i Andro kammaren, Nr 4S. 3

genom egen erfarenhet att lära sig förstå. Produktionskriserna äro goda undervisare.

Borgerliga forskare söka framhålla att krisen skall lösas genom minskad
produktion eller ökad konsumtion.

Flertalet av de förvirrade krav, som ställts i jordbruksmötenas resolutioner,
skulle örn de förverkligades motverka dessa som botemedel angivna rörelseriktningar.

Produktionsminskning: alltså jordbrukskrisen skulle fortgå tills i någon del
av världen eller i allmänhet produktionen minskades. Men i varje vrå av världen
anstränger man sig för att det icke skall bli just där, och ökar produktionen.
Konsumtionsökning: köpkraften minskar bland de breda massorna
över hela den kapitalistiska världen. En forskare utbrister: »I Förenta staterna
är sockerkonsumtionen pr capita uppe i 50 kg. pr år, under det den bland
Kinas 400 miljoner stannar vid 2 kg. Vilken oerhörd potentiell konsumtionsförmåga
finnes ej här.»

Då köpkraften minskar under kapitalismens regim kan under denna icke
massans »potentiella» konsumtionsbehov lösgöras.

Slutgiltigt varaktigt kan således endast socialismen ge bättre möjligheter
åt jämväl även bönderna.

Socialismen är en utvecklingsprocess som begynner genom massornas, genom
kamp, krossande av kapitalismen.

I nuvarande skede måste energiska ansträngningar göras för att stödja krisens
offer.

Men örn detta skall ske genom statsmakternas understöd i en eller annan
form åt jordbruksnäringen, kräva vi samtidigt åtgärder som förändrar jordbrukargruppernas
inbördes förhållande, åtgärder som gör att stödet åt jordbruksnäringen
blir ett stöd åt de verkligt nödlidande jordbrukarna.

Vid bedömandet härav kan man således icke stanna enbart inför konjunkturläget.
Jordproblemet måste tas upp i ett större ekonomiskt-socialt sammanhang.
Vid ett sådant bedömande framträder i förgrunden sådana fakta att
man, i kort sammanfattning, kan säga, att jordbrukarnas allmänna läge avspeglar
sig på följande sätt:

1. Skuldbördan växer. Den intecknade gälden i landsbygdens fastigheter
var redan 1927 nära 5 miljarder kronor. Skuldräntan på denna uppgår till en
fjärdedel av årliga skördevärdet.

2. Som ovan påvisats har jordbruksnäringen mycket dåligt konjunkturläge
och svag räntabilitet.

3. Möjligheterna till biförtjänster, som tidigare gett stora grupper av jordbrukare
nödvändigt tillskott av kontanta inkomster, reduceras allvarligt genom
den industriella rationaliseringsprocessen. Samina motoriska kraftutveckling,
som reducerar bondens biförtjänster, trycker honom alitsa med höga vägskatter.

4. Ett stort antal jordbrukare ha för liten åkerareal, sakna ofta tillräcklig
stödskog. Äro obesuttna, komma i svår beroendeställning till storagrarerna och

4

Motioner i Andra hammaren, Nr Jf3.

industribolag. Säkert över 100,000 jordbrukare lia en mycket olidlig och otrygg
tillvaro på grund av denna orsak.

5. Nära 100,000 arrendatorer äro dessutom fjättrade i det ovisshets- och
otrygghetsmoment, som ligger i arrendesystemets godtycke. Den omskrutna
arrendelagstiftningen sättes ofta ur spelet av den ekonomiska diktaturen. Under
hot om avflyttning, hot om att avstänga arrendatorema från arbetstillfällen
o. s. v. förmår bolag och storagrarer att genomföra sina önskningar. För
fullständigare belysning av dessa förhållanden hänvisas till vår motion II: 198
vid 1929 års riksdag.

Vad lönearbetarna inom jordbruket beträffar ser dessa sitt läge alltmer försämrat.
Deras timlön ligger nere vid 45—50 öre. Arbetstiden är 2,700—3,000
arbetstimmar per år. Föreningsrätten söker ännu deras arbetsköpare vägra
dem. De vräkas ur sina bostäder vid begynnade kamp om de mest anspråkslösa
krav. Statens maktapparat trädde i funktion vid vräkningarna i Möre.

Med kännedom örn dessa förhållanden förpliktigar sig vårt parti — de förtrycktas
parti — att skärpa kampen för det arbetande, fattiga jordfolkets
sak. Mot den rörelse, som nu under hycklande later söker göra ett block av
allt landsbygdens folk mot industriens organiserade arbetare, måste arbetare
och bönder förena sig i en fast och mäktig allians mot sina gemensamma utsugare
och fiender.

I nuvarande läge vill vi i de förtryckta jordbrukarnas intresse kämpa för följande
delkrav:

1. Tilldelning av jord och i vissa fall skog åt jordbruk som behöva komplettering
för att åt jordbrukaren giva full besutenhet. Indragning av de större
godsens och bolagens jordinnehav.

2. Arrendelagstiftning som utmynnar i brukarens okvalda besittning av
sitt brukningsområde.

3. Kraftiga åtgärder för att från bondejordbruk (medelstora och små) avlyfta
den tryckande skuldbördan. Rationellt ordnande av fragan örn jordbrukets
driftskredit.

4. Stark utveckling av jordbrukarnas kooperation för rationellt ordnande
av avsättning och export av lantbrukets produkter. Statens medverkan och
statsanslag i sådant syfte.

5. Kamp mot arbetarnas och böndernas tullbördor.

6. Jordbrukarnas vägskatter lättas, överflyttas pa industrifastigheter och
bärkraftiga inkomsttagare.

I de åtgöranden, som kan ifrågasättas för att stödja offren för jordbrukskrisen,
kommer förverkligandet av det krav, som vi i punkt 3 i våra delkrav angivit,
att effektivt bringa hjälp åt dem, som annars i första hand skulle bil
krisens offer. Det vore orimligt att år efter år genomföra stora anslagsbelopp
för nybildning av jordbruk men samtidigt låta de gamla gå under.

Sedan år 1905 har genom den statsunderstödda egendomsverksamheten tillkommit
ungefär 35,000 jordbruks-egnahem. Varje år får numera drygt 2,000
personer möjligheter att förvärva sådana hem. Det offras miljoner kronor årligen
för det syftet.

Motioner i Andra kammaren, Nr 4%■

5

Att samtidigt lika många personer stupat och härefter i raskare takt än nybildning
av jordbruk kan ske personer kommer att drivas från sitt brukningsområde
på grund av en omöjlig, ohygglig kamp mot tryckande skuldbörda,
för en sådan insikt har det hittills blundats alltför mycket. På detta sätt
kan det ej få fortgå. Det vore att medvetet narra fram nya offer, slavar för ett
system som är ohållbart.

Dylika slutsatser har t. o. m. jordsökande, »jordhungriga», dragit förr än
vissa politiker, vilka fortfarande envisas ställa jordbruksnybildningen »i förgrunden»,
då på grund av jordbrukskrisen numera jordfrågans ekonomiska
sida ovillkorligen blir förstahandsproblemet i jordfrågan. Egnahemsnämnder
rapportera om hurusom antalet sökande av egnahemslån kraftigt minskats senaste
år.

En hushållningssällskapets sekreterare, som hösten 1929 av en tidning
intervjuades om jordbrukskrisens inverkan på egnahemsverksamheten, har
yttrat:

»Särskilt gäller det naturligtvis nybildning av jordbruk. Efterfrågan på
sådana lån har sjunkit oerhört. Tidigare utlämnades ungefär lika stora belopp
i lån för bostads- och jordbruksfastigheter. Men under fjolåret inträdde
en stark minskning för den senare kategorien. Totalsumman uppgick inte ens
till hälften av vad som disponerades för bostadslägenheter. I år ha något flera
ansökningar gjorts örn jordbrukslån. Örn denna stegring får tydas som ett
tecken på återvändande optimism är dock mer än ovisst. Småbrukarnas svårigheter
ha icke lättats utan tvärtom betydligt tilltagit under detta år.

Under nuvarande förhållanden måste det vara fruktansvärt svårt för egnahemsjordbrukarna
att komma ut med räntor och amorteringar på sina lån.

Emellertid är det givet att många sitta trångt, t. o. m. så trångt att de, örn
krisen fortsätter, förr eller senare tvingas ge upp. Ur det allmännas synpunkt
måste det te sig bedrövligt, att, när staten hjälpt folk till jord och de själva
offrat pengar och arbete, en plötslig kris skall förstöra vad som löftesrikt påbörjats.
»

.Vissa forskare som sysslat med jordbrukskrisen framhålla t. o. m. att jordbruksnedläggning
i Sverige synes vara en nära liggande möjlighet.

Frågan örn förbättrade kreditmöjligheter för de ekonomiskt svaga jordbrukarna
blir en brännande fråga. Men vill man gå till botten av frågan örn att
lyfta upp de betryckta jordfolksgrupperna måste man gå ännu längre.

Små och medelstora bönders tryckande skuldbörda bör, genom energiskt och
raskt ingripande, avlyftas.

År 1927 var den intecknade gälden i landsbygdens fastigheter 4 miljarder
872 miljoner kronor, lika med 49.3 procent av taxeringsvärdet mot 34.5 procent
1880. Avgörande vid denna procentuella ökning är det förhållandet, att taxeringsvärdena
numera närmar sig saluvärdena mera än någonsin förut och att
skuldbördan i förhållande till jordbrukets avkastning och räntabilitet är mera
tyngande än tidigare. Detta kan illustreras genom följande tabell.

6

Motioner i Andra hammaren, Nr J/.3.

Åkerareal, intecknad gäld i landsbygdens fastigheter, skördevärde samt skuldbördans
förhållande till årliga skördevärdet m. m. under olika tider:

År	Åkerareal i miljoner har	Skuldbörda milj. kr.	Ränteutgift 5 % milj. kr.	Skördevärde milj. kr.	Skördevärde pr har kr.	Ränteutgift pr har kr.
1870 .....	... 2,5	574	28,7	548	220	11
1910.....	... 3,6	2,002	100	779	240	28
1924 .....	... 3,8	4,634	230	1,196	307	60
1927 .....		4,872	243	—	—	64

Avkastningens värde, skördevärdet, Ilar under den tid, som skuldtrycket nära
6-dubblats, ökat endast med 50 procent. Nuvarande årliga räntebördan överstiger
säkert 250 miljoner kronor = 1/4-del av liela svenska skördevärdet.

En politik, som har sikte på att energiskt gå in för att befria de arbetande
bönderna från skuldbördans förbannelse, måste givetvis se till att de fastigheter
som frias från skuld icke ånyo belastas med inteckningar.

De inteckningar som finnas i jordbruksfastigheterna innehaves av hypoteksföreningar,
banker och enskilda. Vill man befria bönderna från dem, måste
någon annan övertaga dem. Detta blir ett statens social-politiska problem. Att
överflytta bördan från den ekonomiskt svage på den ekonomiskt starkare.

Därför måste också åtgärderna gå ut på att avslägsna eller minska skuldbördan
från de svagare fastigheterna och genomföra denna minskning i större
grad ju svagare, mindre fastigheten är.

Det skulle kunna ske sålunda:

För jordbruksfastighet med högst 20 har åkerjord och intill 30,000 kronors
taxeringsvärde, där ägaren så önskar, erlägger staten hela eller viss del av årliga
amortering och fallande ränta och efter sådan skala att mindre fastigheter
erhåller största procentuella lättnader i skuldbördan.

T. ex.

Staten erlägger av

Fastighets taxeringsvärde: årlig amortering

och skuldränta:

Intill 10,000 kronor....................... 100 %

över 10,000 kr. npptill 12,000 kr................. 80 »

» 12,000 > » 14,000 » .......• ........ 70 »

> 14,000 * > 17,000 » 60 >

> 17,000 » > 20,000 » 50 »

> 20,000 » > 23,000 » 40 »

» 23,000 » » 26,000 > 20 »

» 26,000 > » 30,000 » 10 »

Ny inteckning i dylika fastigheter förhindras genom särskilda bestämmelser.
Därjämte torde under vissa förhållanden, t. ex. från en tidpunkt då på
grund av stegrade svårigheter för jordbrukarna, då dessa allvarligt hotas av
utpantning eller exekutiv auktion, tills dess genom vissa åtgärder jordbrukar -

Motioner i Andra hammaren. Nr kS.

7

nas kreditförhållanden rationellt förbättrats, förordning örn anstånd med betalning
av gäld (moratorium) för vissa jordbruksfastigheter böra utfärdas.

Yi hemställa,

att riksdagen måtte hos regeringen begära utredning angående
de åtgärder, som kunna och böra vidtagas för att från
de små och medelstora jordbruksfastigheterna avlyfta eller
minska den intecknade skuldbördan, som trycker dessa fastigheter,
samt snarast framlägga de förslag, som av denna utredning
föranledes.

Stockholm den 15 januari 1930.

Viktor Herou. Äng. Spångberg. Oskar Öhman.

Verner Karlsson. K. Kilbom. K. Flyg.

Edoff Andersson. J. P. Dahlén.

•• '' r.

...

-fy

O