■Motioner i Andra hammaren, Nr 234 (Motion 1912:234 Andra kammaren)

■Motioner i Andra hammaren, Nr 234.

Nr 234.

Af herrar Bäckström och Wikström, om skrifvelse till Iiungl.

Maj:t i fråga om underlättande af jordupplåtelser för
egna hem å kronomark i Norrland.

I kungl. domänstyrelsen har för ej länge sedan förklarats, att möjligheten
att bereda egna hem finns i alla statens skogar i Norrland och Dalarne.
Där öppnas också — hette det — i öfverensstämmelse med Riksdagens
bekanta beslut egna hem för enhvar, om det visar sig att de erforderliga
förutsättningarna härför äro tillfinnandes. Det skall sålunda
intygas, att personen är lämplig som egnahemsbyggare, att marken är tjänlig
för odling samt att kommunikationerna äro tillfredsställande, så att
afsättningsmöjligheter äro för handen.

Under sådant förhållande förefaller det onekligen egendomligt, att
man inom domänstyrelsen vid samma tillfälle uttalade, att i nordligare
delarna af landet ingen efterfrågan funnes på sådana »egna hem», hvarom
här är fråga, nämligen kronotorp.

Saken förhåller sig emellertid icke alldeles så. Efterfrågan på kronotorp
har funnits och finnes väl fortfarande, men om densamma minskats
eller helt och hållet upphört, beror detta dels på den formalism, hvarmed
möjligheten att förvärfva ett sådant eget hem är omgärdad, dels på den
obenägenhet flera af jägeristatens tjänstemän lägga i dagen mot skapandet
af jordbruk i de norrländska kronoskogarna, ehuru villigt skall medgifvas,
att undantag och vackra sådana ingalunda saknas.

De förutsättningar som fordras för öppnandet af egna hem ha förefunnits
i ett flertal fall, där likväl ingen upplåtelse af jord kommit till
stånd, synbarligen därför att vederbörande revirförvaltare ansett det vara
bättre och värdefullare för staten att af till odling tjänlig mark fortfarande
skörda skog än att se kraftiga och idoga arbetare där finna sin utkomst
genom jordbruk.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 4 samt. 85 Käft. (Nr 234.)

Motioner i Andra kammaren, Nr 334.

Som ett exempel på den vid jordupplåtelser rådande formalismen
och den långsamma behandling, hvarmed ärenden af denna art kunna behandlag,
förtjänar framdragas följande fall. Arbetaren J. A. Bergström i
Djupvik hade sökt att få arrendera och uppodla en odlingslägenhet på
kronopark en Långmyråsen i Bjurholms revir. Efter omkring två års väntan
fick han del af följande skrifvelse:

»Till öfver jägmästaren i Umeå distrikt.

Hos kungl. domänstyrelsen har arbetaren Anton Bergström i Djupvik
anhållit att få uppodla och arrendera en odlingslägenhet på viss trakt
af kronopark^! Långmyråsen i Bjurholms revir.

Häröfver ha vederbörande revirassistent efter på platsen verkställd
besiktning och vederbörande jägmästare den 16 dennes samt ni den 21
dennes afgifvit utlåtanden.

Kungl. styrelsen har med hänsyn till den ansökta platsens otjänlighet
för odling icke funnit skäl bifalla den gjorda ansökningen.

Härom har ni att gifva vederbörande besked.

Stockholm den 26 juli 1910.

W. Koos.

Alfred Wigelius.»

Med anledning häraf begärde och fick Bergström i en ortstidning
rikta följande skarpa men på grund af den behandling han rönt fullt förklarliga
uttalande till domänstyrelsen:

»På grund af det nekande svar som ingått på min anhållan att få
arrendera och odla en egnahemslägenhet å kronoparken Långmyråsen i
Bjurholms revir, ber jag få veta hvad orsaken härtill är. Jag har nu i
två års tid offrat både tid och pengar för att få arrendera denna jordbit.
Tvenne godemän ha godkänt densamma, men den ena tjänstemannen efter
den andra ställer till omöjligheter och Så får jag till sist besked att min
framställning afslagits.

Kan jag få veta hvilka fordringar kungl. domänstyrelsen ställer på
en person, som skall vederfaras nåden och äran att bruka en bit svensk
jord? Jag är fullgod arbetare, har till 23 års ålder uteslutande sysslat
med jordbruksarbete, äger god frejd och har i 12 års tid fullgjort mina
utskylder till stat och kommun.

Det är skoj och bedrägeri att på detta sätt förhala tiden för en
arbetare och låta honom offra pengar för att söka komma öfver en bit
jord, som han aldrig kan få. Det är en skam, att man så skall behandlas
i sitt dyra fosterland — frihetens stamort på jorden. Nu återstår mig
endast en utväg: att resa till Amerika. Dit skall jag också resa, ty där

Motioner i Andra kammaren, Nr 234.

får jag jord. Utan reskamrater blir jag inte heller. Ty den svenska arbetaren
drifves ur landet.»

Det är ju inycket möjligt, att den odlingslägenhet som Bergström
önskat erhålla icke var den bästa eller rent af att den var otjänlig för
ändamålet,- men det förefaller dock som om sökanden, hvilken under flera
år sysslat med jordbruksarbete, samt de tvenne godemän, som vitsordat
jordområdets lämplighet, bort vara mera kompetenta att afgöra denna sak
än den i jordbruk helt säkert föga erfarne revirassistent, på hvars afstyrkande
utlåtande domänstyrelsen grundat sitt afslag.

I hvarje fall är det alldeles orimligt, att en person som önskar arrendera
ett litet jordområde skall vänta på besked i två år, och då enligt
vederbörande tjänstemäns uppfattning den begärda lägenheten var olämplig,
borde annat, lämpligt område ha erbjudits sökanden. Så mycket skarpare
framträder formalismen vid och den långsamma behandlingen af ärenden
sådana som detta, då en skogstjänsteman, som med anledning af Bergströms
uttalande uppträdde till domänstyrelsens försvar, bland annat förklarade,
att redan på 1870-talet ifrågasatts skapandet af odlingslägenheter
på kronoparken i fråga, men att planen slopats på grund af den magra
jordmånen. Då detta förhållande följaktligen var kändt inom verket, är
det än mera oförklarligt, att nya undersökningar under ett par års tid erfordrades
för meddelande af ett resultat, hvarom man förut hade kännedom.

Det här anförda exemplet är icke enstaka. Klagomål ha ofta och
med skärpa framförts öfver den tidsutdräkt, som är förenad med uppgörelser
af ifrågavarande art, och om efterfrågan på odlingslägenheter numera
är ringa, så torde detta beklagliga förhållande till en god del bero
på kungl. domänstyrelsen och dess tjänstemän.

Härförutom har det visat sig, att vissa skogsstatens tjänstemän göra
svårigheter vid utanordnandet af de små bidrag — sammanlagdt 750
kronor — som skola tillkomma en kronotorpare, när denne uppfyllt vissa
i kontraktet stipulerade villkor. Så finnas innehafvare af kronotorp, som
uppfört både ladugård och boningshus samt odlat jord utan att ännu ha
uppburit någon del af bidraget, sannolikt beroende på en alltför sträng
tolkning af kontraktet men enligt torparens förmenande äfven af ovilja
öfver det ogärna sedda intrånget på kronoparkerna och de besvär, som
skogstjänstemännen genom kronotorparens tillkomst ådragits.

Emigrationen från Norrland har under de gångna åren varit synnerligen
stark, och det är fullkomligt riktigt hvad sekreteraren i Nationalföreningen
mot emigrationen, dr Adrian Molin, i en broschyr om emigrationen
och dess orsaker uttalat, att de arbetare, af hvilka emigrationen
företrädesvis rekryteras, äro icke stads- och industriarbetare utan jordbruks -

Motioner i Andra hammaren, Nr 234.

arbetare och i stort sedt de socialt och ekonomiskt vederhäftigaste af dessa,
i första rummet hemmasönerna. Deras emigrationsanledning är — skrifver
dr Molin — svårigheten för det uppväxande manliga släktet inom jordbruksnäringen
i Sverige att erhålla lämplig jord af landets tillgångar.

Den föreliggande frågan är af allvarlig art, tv det kan ej vara annat
än till obotlig skada, att duktiga jordbruksarbetare måste i främmande land
skaffa sig den torfva att bruka, som fosterlandet ej vill upplåta. Det är
en synnerligen viktig försvarsangelägenhet att i detta afseende söka åstadkomma
ändrade och bättre förhållanden.

Frågan om hvilka åtgärder som böra vidtagas kan knappast besvaras
utan en föregående undersökning och utredning. Så mycket torde emellertid
vara säkert, att det vore en vinst för landet, om skogsstatens tjänstemän
blefve befriade från alla bekymmer om kronans jordaffärer, ty många
af dessa ha till fullo ådagalagt sin olämplighet såsom jordförmedlare, och
skola de stora odlingsbara vidderna i Norrland befolkas, är det nödvändigt,
att ett kraftigt ingripande äger rum på detta område.

Med stöd af hvad här anförts hemställes,

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående åstadkommande
af effektiva åtgärder för underlättande af jordupplåtelser
för egna hem å kronomark i Norrland.

Stockholm 3 februari 1912.

W. Bäckström. Ant. Wikström.

120446 Stockholm 1912. Kungl. boktryckeriet, P. A. Norstedt Söner.