Motioner i Andra hammaren, Nr 16

Motion 1913:16 Andra kammaren

Motioner i Andra hammaren, Nr 16.

1

Nr 16.

Av herr Lundgren i Vendelsberg, om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående åtgärder mot oordningar å järnvägsstationer och
bantåg.

Det svenska folket har sedan länge och helt säkert icke utan skäl
haft namn om sig att vara ett av Europas kunskapsrikaste och bäst uppfostrade
folk. Det oaktat kan man bland detta folk ännu i våra dagar
ganska ofta möta yttringar av den mest ohyfsade råhet. Aven om den
direkta orsaken härtill, nämligen spritdrycksbruket, i de allra flesta fall
torde vara bekant, måste detta sorgliga förhållande likväl vara ägnat att
väcka uppseende och förvåning. Än mera förvånande synes det vara, att
dessa yttringar ej med mera kraft än vad nu är fallet av vederbörande
ordningsmakt stävjas, i all synnerhet då de förekomma å platser, där
denna makt synes ha ett särskilt berättigande att ingripa, t. ex. å våra
järnvägar.

Ingen, som är van att färdas å desamma, kan gärna ha undgått att
möta de olägenheter, som uppstå därigenom att personer, som redan före
sin resas anträdande äro mer eller mindre berusade eller under densamma
berusa sig av starka drycker, i sådan utsträckning som nu är fallet tilllåtas
medfölja järnvägstågen. Ofta kunna berusade förekomma i sådan
myckenhet, att det hart när är omöjligt för den nyktre, fridsamme och
ordningsälskande att fortsätta färden. Särskilt inträffar detta vid marknadstillfällen
och torgdagar, då lantfolket vänder åter från städerna till
sina hem, dagarna före våra större religiösa högtider, såsom jul, påsk,
pingst och midsommar, samt vid beväringstransporter. Man tyckes vid
dylika tillfällen mången gång vara totalt prisgiven åt en den mest brutala
och godtyckliga behandling från rusiga inedresande, som icke endast —
ofta trots anslaget förbud — tillåta sig röka kupéerna fulla av vämjelig
tobaksrök och nedspotta golven i desamma utan också arrangera kortspel
och prestera en mängd råa svordomar och oförsynta visor, vilka måste
verka i hög grad sårande och demoraliserande, särskilt på medresande
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 4 samt. 8 höft. (Nr 16—17.) 1

2

Motioner i Andra kammaren, Nr 16.

kvinnor, barn och ungdom. Naturligtvis är också det hela ägnat att nedsätta
vårt folks anseende inför utländningar, som beresa vårt land, även
om det måste medgivas, att förhållandena på statens långdistanståg med
färre uppehåll i regeln äro tillfredsställande, särskilt i l:a och 2:a klassens
vagnar.

Väl kan det icke heller förnekas, att åtskilligt gjorts och göres för att
stävja det här påpekade onda, och att järnvägsbefälet härutinnan i allmänhet
också gör sitt bästa, så långt det är möjligt med den makt, det nu äger,
och med den knappa tid, det på grund av andra mångskiftande göromål
direkt kan ägna åt ordningens upprätthållande bland tågpassagerarne. Men
de hittills vidtagna åtgärderna i detta syfte synas vara långt ifrån tillräckliga.
Ty ingen är ännu säker om att få resa oantastad eller ofredad
på de svenska järnvägarna. När som helst kan man befara att få till
sällskap mer eller mindre rusiga personer, som icke veta, vad de säga
eller göra.

Och dock borde det väl kunna anses som en fullt rättmätig fordran
av en var, som köpt en järnvägsbiljett till en viss plats, att härmed ock
skall följa garanti, att resan måtte få göras i fred och ro, och utan att
medresande tillåtas att på ett mer eller mindre obehagligt sätt störa densamma.

För att detta skall kunna ske, fordras emellertid icke blott en strängare
tillsyn att nuvarande ordningsregler bättre efterlevas utan också helt
nya och mera effektiva bestämmelser och anordningar. Bland dessa må
särskilt framhållas sådana, som undanröja den direkta orsaken till här
berörda oordningar, nämligen bruket av berusande drycker. Dylika borde
icke få medhavas och förtäras i stationernas väntsalar eller i järnvägskupéerna,
som därigenom lätt nog förvandlas till verkliga krogar med
kroglivets alla olägenheter, och under inga villkor borde berusade personer
få tillträde till desamma. Synliga anslag rörande förbud för spritdryckers
förtäring, svordomar och oanständigt tal i kupé eller stationsområde
samt straffpåföljder, i händelse betjäningens tillsägelse ej genast
efterkommes, borde uppsättas i järnvägarnas personvagnar och väntsalar.
Vad som i detta hänseende ansetts både nödigt och nyttigt i Norge, vars
storting förra sommaren antog ett lagförslag i ovan antydd riktning,
borde väl, då samma förutsättningar föreligga, icke heller anses ogenomförbart
i Sverige.

Men för att sådana bestämmelser skola få tillräcklig effektivitet, torde
också fordras, att flera av järnvägsbefälet och tågpersonalen tillerkännes
polismans befogenhet med avseende å förbrytelser, som förövats å järnvägsstation
eller bantåg, och att vid tillfällen, då ett större antal lag -

Motioner i Andra kammaren, Nr 16.

3

överträdelser äro att förvänta, såsom vid marknads- och högtidstillfällen
samt beväringstransporter — vilka senare aldrig, så länge rusdrycker
finnas tillgängliga för den stora allmänheten, borde få ske utan medföljande
militärbefäl — särskilt anställda och i sitt kall förfarna järnvägspoliser
trädde i verksamhet för ordningens upprätthållande. Om bestämmelser
i här anförda riktning och en effektiv tillsyn om deras efterlevnad
komrne till stånd, skulle desamma helt säkert snart nog växa in i
folkmedvetandet såsom någonting gott och gagneligt. Den stora massan
av passagerare, den bättre ordningsälskande delen, skulle därigenom under
järnvägsresor i vårt land kunna få påräkna den ro och säkerhet, varpå
den med fullt skäl kan göra anspråk. Det här åsyftade, tillfälliga rusdrycksförbudet
skulle i övrigt för de flestas egen del vara fullkomligt likgiltigt,
men en ren välsignelse för sådana stackars människor, som ha vana
eller benägenhet att berusa sig.

Do förordningar, som i detta fall komma att bestämmas för statsbanorna,
torde också i tillämpliga delar kunna finna användning vid vårt
lands enskilda järnvägar, av vilka några redan nu, att döma av i järnvägskupéerna
befintliga anslag, föregått statsbanorna med goda och efterföljansvärda
exempel.

Till slut må framhållas, att slapphet och eftergivenhet i detta som i
många andra fall endast förvärrar ett redan nu nog så besvärligt ont och
att ett strängt upprätthållande av lagstadgad ordning i detta hänseende
icke må anses endast som ett bidrag till nyktra och fredliga resandes trevnad
och säkerhet utan också kan betraktas som ett led i det folkuppfostringssträvande,
som bland annat går ut på att lära vårt folk att uppträda
hyfsat och människovärdigt icke endast i hemmen utan också ute i livet,
på gator och torg såväl som under resor till lands och sjöss.

På grund av vad jag sålunda i korthet anfört, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder,
som efter skedd utredning visa sig vara av
nöden till förebyggande av de oordningar å de svenska
järnvägarne, som föranledas särskilt av berusade personer.

Stockholm den 16 januari 1913.

Oskar Lundgren,
Yendelsberg.