Motioner i Andra hammaren, Nr 147 (Motion 1912:147 Andra kammaren)

Motioner i Andra hammaren, Nr 147.

ropade och hithörande förordningar föreslå de förändringar,
som med anledning af här framställda yrkanden
må kunna befinnas erforderliga.

Stockholm den 26 januari 1912.

Ernst Söderberg. Herm. Lindqvist. Carl Winberg.

Nils Persson. J. A. Wallin. Gust. Nilsson.

» 147.

Af'' herr Olsson i Åsen, om skrifvelse till Kungl. Maj:t ifråga
om införande af stadgande om efterbeskattning i förordningen
angående bevillning af fast egendom samt
af inkomst.

I kungl. förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt
lyder 22 § i sin förra del sålunda: »Har någon i uppgift
eller upplysning, som afgifvits till taxering, lämnat oriktigt meddelande,
eller har uppgiftspliktig underlåtit aflämna uppgift eller infordrad upplysning
och har däraf föranledts att inkomst eller förmögenhet icke
blifvit taxerad eller blifvit för lågt taxerad, skall, då sådant kommit till
vederbörandes kännedom, särskild inkomst- och förmögenhetsskatt genom
taxering påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande
undandragits.»

Genom detta stadgande om efterbeskattning har statens rätt blifvit
tryggad i nu antydt fall och på samma gång har det fastslagits att
ingen skall slippa ifrån sina medborgerliga skyldigheter, därför att de ej
blifvit utgjorda det år, då det rätteligen bort ske. Detta är ju också
endast öfverförande på skatteförhållandena af en allmän rättsregel.

Men huru fullkomligt rättvis bestämmelsen om efterbeskattning än
är, så äger den dock ej tillämpning, när det gäller utskylder till lands -

Motioner i Andra kammaren, Nr 147.

ting, kommun, vägkassa och prästerskap. Grunden för debiteringen af
dessa utskylder, där de ej härstamma från annat håll, är bevillningen
och i nu gällande kungl. förordning angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst, äfven den daterad den 28 oktober 1910, saknas stadgande
om efterbeskattning.

Jag har ej lyckats utforska hvad som skälet varit för att ej ett
sådant stadgande finnes i denna förordning såväl som i den förstnämnda,
men kan för min del icke se något rimligt sådant. Jag anser att landsting,
kommuner, vägkassor och prästerskap hafva samma rätt som
staten att få ut hvad som genom oriktig taxering undandragits desamma
och att därför ett stadgande om efterbeskattning bör finnas äfven i bevillningsförordningen.

På grund af hvad som anförts får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville genom skrifvelse till Kungl
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes utarbeta och
till Riksdagen framlägga förslag till ändring eller
tillägg i gällande kungl. förordning angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst på så sätt,
att där införes stadgande om efterbeskattning i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det i inkomst- och förmögenhetsskatteförordningen
befintliga.

Stockholm den 26 januari 1912.

Sven Olsson,