Motioner i Andra hammaren, Nr 132

Motion 1926:132 Andra kammaren

Motioner i Andra hammaren, Nr 132.

3

Nr 132.

Av herr Lindman m. fl., om höjning av det av Kungl. Maj:t
begärda anslaget till åtgärder för höjande av det mindre
jordbruket m. m.

Rådande depression inom derå produktiva näringar har medfört, att tillgången
på mänsklig arbetskraft för närvarande är större än efterfrågan.
Samtidigt tillväxer befolkningen genom den naturliga folkökningen, som för
vårt land enligt beräkning lär uppgå till omkring 40,000 individer per år.
Tidigare möjbgheter för befolkningsöverskottets avledande genom fri emigration
hava väsentligt minskats. Av dessa anledningar är problemet att
bereda folköverskottet arbete och utkomst samt framför allt att kvarhålla
jordbruksbefolkningen vid jorden en samhällelig angelägenhet av stor vikt.
Genom ett mera effektivt utnyttjande av den redan odlade jorden och eu
ändamålsenligt bedriven nyodlingsverksamhet böra emellertid försörjningstillfällena
inom jordbruksnäringen kunna avsevärt ökas. I den mån därtill
lämplig jord lägges under plog, skapas vidgade arbets- och utkomstmöjligheter
icke blott för stunden utan jämväl för kommande generationer.

Är det å ena sidan ett det allmännas intresse att kvarhålla jordbruksbefolkningen
vid jorden, så synes det å andra sidan vara statsmakternas
skyldighet att i den mån så låter sig göra söka lätta det tryck, under vilket
sagda befolkning nu måste leva. I den mån så, särskilt för de mindre
jordbrukarna, kan ske genom utökandet av dessas åkerareal synes staten
härför böra lämna erforderligt stöd.

Lyckligtvis äger vårt land icke oväsentlig tillgång på produktiv jord, som
ännu icke tagits i bruk för odlingen, men som härtill lämpar sig. De största
arealerna dylik jord torde visserligen vara att finna i Norrland, men
även i den övriga delen av landet torde ännu finnas odlingsvärd jord att
tillvarataga.

Även om klimatet i Norrland icke medgiver jordbrukets bedrivande på
samma sätt som i övriga Sverige, kan det dock rätt skott under gynnsamma
förhållanden och, om arealen är tillräcklig, föda sin brukare. I Tornedalen
och Kalixdalen av Norrbottens län finnes jord av fruktbaraste beskaffenhet.
Nedanför marina gränsen, sålunda jämförelsevis lätt åtkomlig, finnes enbart
inom Norrbottens län ett område, i det närmaste stort som Uppland och

4

Motioner i Andra hammaren, Nr 132.

Södermanland tillsammans, av godartad jord, vilken endast till en obetydlig
del är uppodlad. Professor Hellström uppskattar hela Norrlands jordbruksregion
till 40,000 kv.-km. eller ett område lika stort som Västmanland,
Uppland, Södermanland och Östergötland tillsammans. Av sistnämnda område
torde på sin höjd 10 procent vara odlade. Därtill kommer skogsregionen,
de stora myrarnas region, med ännu större areal, av vilken högst 1
procent torde vara odlad, samt fjällregionen, som särskilt inom silurområdena
erbjuder stora vidder odlingsmark av god beskaffenhet.

Folkökningen i de nordliga provinserna i vårt land är ojämförligt störst.
Endast inom Norrbottens län har invånareantalet på 10 år ökats med över
20,000. Liknande är förhållandet även i Västerbotten. För hela Norrland
är folkökningen på 10-års-perioden 1910—1920 107,000 och för Kopparbergs
län 20,000. Födelsefrekvensen är ungefär dubbelt så stor för övre
Norrland som för riket i sin helhet.

Arbetslösheten är också jämförelsevis stor i nämnda landsända. Man kan
säga att den i nordligaste länet är permanent vissa tider året om. Jordbruken
inom Norrbottens län äro nämligen till största delen så små, att deras
ägare för sin bärgning äro nödsakade att söka sig biförtjänster. Åttio procent
av jordbruken inom Norrbotten hava mindre än 5 har odlad jord. För
Västerbottens län är motsvarande siffra 68 procent, för de övriga norrlandslänen:
Gävleborgs 57 procent, Västernorrlands 69 procent, Jämtlands 65 procent
samt för Kopparbergs län 74 procent.

Att bereda plats för Norrlands folköverskott i andra delar av landet torde,
ej vara varken lämpligt eller möjligt.

År det i första hand en angelägenhet av största betydenhet för Norrlands
befolkning att finna sin utkomst i egen hembygd, så finnes heller ingen
befolkning, som är bättre skickad än denna att sörja för Norrlands uppodling.

Strävandena för en forcerad uppodling, speciellt i denna landsända, hava
betydelse icke blott såsom en de norrländska jordbrukarnas angelägenhet
utan även och i lika hög grad från nationalekonomisk synpunkt. Det må
i detta avseende blott erinras om, vad det vid en fortsatt exploatering av
de norrländska naturtillgångarna kan komma att betyda, om Norrlands jordbruk
kan eller icke kan kraftigt bidraga till den för exploateringen erforderliga
arbetarestammens naturaunderhåll.

Även i mellersta och södra delarna av vårt land finnes med säkerhet avsevärda
odlingsmöjligheter, vilkas utnyttjande kan åstadkomma en väl behövlig
utökning av redan odlade arealer.

Det må villigt erkännas, att statsmakterna redan vidtagit vissa åtgärder
för nyodlingars främjande. Förutom de åtgärder som inriktats på kronoparkskolonisation
hava sålunda för sankmarkers torrläggning utlämnats lån
ur odlingslånefonden samt bidrag ur norrländska och allmänna avdikningsanslagen.
Det egentliga nyodlingsarbetet befrämjas genom smärre lån från

Motioner i Andra kammaren, Nr 132.

5

norrländska och allmänna nyodlingsfonderna. Direkta bidrag för uppmuntrande
till nyodling utgingo i stor omfattning under krisåren, varigenom
odlingsintresset stimulerades i högre grad och nyodlingar verkställdes i större
utsträckning än genom någon annan av staten hittills vidtagen åtgärd. För
närvarande finnas ej andra av statsmedel utgående bidrag för nyodling än
premielån åt egnahemslåntagare — vilka förbehållas dem, som bilda nya
jordbruk — samt premier till mindre odlingsföretag, vilka utgå från statsanslaget
till höjande av det mindre jordbruket.

Frågan om ytterligare åtgärder i syfte att för befolkningens försörjning
befordra tillgodogörandet av odlingsbar jord har under senaste tid tilldragit
sig det allmännas särskilda uppmärksamhet. Sålunda anhöll fjolårets riksdag
i skrivelse nr 150, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning,
huruvida och på vad sätt kolonisation å odlingsbar jord må kunna genom
statliga åtgärder åvägabringas inom landet i vidare utsträckning än vad för
närvarande vore fallet, samt för riksdagen framlägga de förslag, som därav
kunde föranledas. Med anledning härav har regeringen låtit igångsätta
särskild utredning i ämnet genom 1925 års kolonisationssakkunniga.

Utan att i detta sammanhang ingå på någon kritik över resultatet av försökskolonisationen
i Norrland, anse vi fastslaget, att en framgångsrik kolonisation
i dessa bygder måste organiskt utvecklas från redan odlad l)ygd och
dymedelst efter hand lägga under sig jämväl obygden.

En av de verkningsfullaste åtgärder för Norrlands kolonisation, som av
staten hittills vidtagits, torde vara beviljandet av norrländska avdikningsanslaget.
Detta har möjliggjort odling av stora arealer, och många nya
egna hem ha bildats. I saknad av denna hjälp torde Norrlands jordbruk
och därmed dess övriga näringar svårligen kunnat utvecklats så som skef?.
Dessa åtgärder, byggda på att stödja den privata kolonisationen, torde ur
alla synpunkter vara de lämpligaste. Den mesta och bästa jorden i Norrland
finnes i enskild ägo, och den för kolonisation lämpligaste befolkningen
är ock att finna bland ägarna till denna jord.

Utan att vilja föregripa resultatet av den utredning, som på riksdagens
initiativ nyligen igångsatts av 1925 års kolonisationssakkunniga, anse vi .det
vara högst önskvärt och behövligt, att omedelbara åtgärder — i avvaktan på
utredningens slutförande — vidtagas i syfte att påskynda och befordra viss
nyodlingsverksamhet.

Framför allt torde den odlingsverksamhet böra uppmuntras och befrämjas,
som organiskt utväxer från den gamla bygden. Av rikets redan befintliga
jordbruk — här avses fortfarande huvudsakligen de smärre — torde sålunda
,ett mycket stort antal innehålla smärre odlingsarealer — tillhopatagna dock
representerande avsevärda vidder — vilka borde kunna på ett enkelt och
naturligt sätt, genom innehavarens eget arbete, vinnas för odlingen. Många
ofullständiga jordbruk äro i verkligt behov av utvidgning. Innehavarna av
dylika smärre jordbruk med utvecklingsmöjligheter torde dock ofta sakna

6

Motioner i Andra kammaren, Nr 132.

ekonomiska möjligheter att utföra ett mera verksamt odlingsarbete, för så
vitt de ej härför erhålla visst bistånd. Den tid de skulle kunna ägna åt
nyodlingsarbetet å egen jord måste i regel utnyttjas för förvärv av biförtjänst
för familjens underhåll. Norrländska och allmänna nyodlingsfonderna
äro visserligen inrättade för befrämjande av sådan odlingsverksamhet, men
dessa anordningar torde icke motsvara vad som nu kriives. Detta framför
allt av den anledning, att mången mindre odlare varken kan eller vill ikläda
sig den skuld, som lånets upptagande innebär. Efterfrågan å lån från dessa
båda fonder är även ringa. Av den medgivna årsutlåningen — 500,000
kronor från allmänna och 1,000,000 kronor från norrländska nyodlingsfonden
— beviljade lantbruksstyrelsen sålunda under budgetåret 1924—1925
lån till ett belopp av sammanlagt blott 111,880 kronor, respektive 404,030
kronor.

Vad som erfordras för nyodlingsverksamhetens främjande i förenämnda
fall torde vara, att bidrag utan återbetalningsskyldighet finge utlämnas i
större omfattning än för närvarande kan ske medelst förenämnda anslagsdel
till premiering av mindre odlingsföretag. Denna anslagsdel utgör nu
blott 50,000 kronor och ingår — såsom ovan angivits — i anslaget till höjande
av det mindre jordbruket. Sistnämnda anslag har i årets statsverksproposition,
nionde huvudtiteln, punkten 59, upptagits med tillhopa 300,000
kronor. I förenämnda syfte torde viss höjning av anslaget vara erforderlig,
så att anslagsdelen för premiering av mindre odlingsföretag må kunna avsevärt
ökas. I anslutning härtill torde jämväl nu gällande bestämmelser för
anslagsdelens användning, vilka återfinnas i kungörelser den 1 juli 1923
(nr 244 och 245), böra underkastas vissa erforderliga ändringar samt uttrycket
»premiering av mindre odlingsföretag» utbytas mot »understöd av
mindre odlingsföretag».

Sålunda torde möjlighet böra öppnas för Kungl. Maj:t att enligt grunder,
i huvudsak liknande dem, som nu gälla i fråga om premielån åt egnahemslåntagare
för nyodlingsarbete, använda anslagsdelen i fråga för befrämjande
av nyodling å sådana lägenheter, med förslagsvis mindre än 15 hektar redan
odlad jord, där tilläggsodling är av mera nämnvärd betydelse för lägenhetens
önskvärda utveckling! eller eljest befinnes vara av beskaffenhet att
böra särskilt uppmuntras. Bidraget borde utgå med högst hälften av den
vid odlingsplans upprättande beräknade odlingskostnaden, dock med högst
200 kronor per hektar, samt utbetalas i mån av arbetets fortgång genom
vederbörande hushållningssällskap, som även i övrigt torde böra oinhänderhava
verksamheten under lantbruksstyrelsens kontroll och enligt av styrelsen
meddelade närmare föreskrifter. Det förutsättes, att sådana föreskrifter därvid
meddelas, att missbruk så vitt möjligt förebyggas och effektivt resultat
ernås medelst bidragen.

Därest förenämnda förslag bifalles, torde det böra ankomma på Kungl.
Maj:t att utfärda närmare erforderliga bestämmelser för verksamheten i fråga.

Motioner i Andra kammaren, Nr 132.

7

För den sålunda ifrågasatta verksamheten torde den nuvarande anslagsdelen
å 50,000 kronor till premiering av mindre odlingsföretag böra avsevärt
höjas. Om det antages, att odlingsbidragen i medeltal komma att uppgå
till ungefär 200 kronor per lägenhet — motsvarande uppodling av drygt en
hektar pr brukningsdel — samt att årligen ungefär 2,750 brukningsdelar
ifrågakomma till bidrags erhållande, skulle härför erfordras sammanlagt
550,000 kronor. En ökning av anslagsdelen med 500,000 kronor torde därför
böra beräknas.

Under åberopande av det anförda få vi hemställa, att riksdagen ville

dels för budgetåret 1926—1927, utöver vad Kungl. Maj:t
föreslagit i nionde huvudtiteln, punkten 59, anvisa ytterligare
500,000 kronor till åtgärder under kalenderåret 1926
för höjande av det mindre jordbruket, d. v. s. sammanlagt
800,000 kronor;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att av sagda anslag använda
ett belopp av 550,000 kronor för utlämnande, i huvudsaklig
överensstämmelse med förenämnda förslag, av bidrag
utan återbetalningsskyldighet till understöd av mindre
odlingsföretag.

Stockholm den 21 januari 1926.

Arvid Lindman.

Carl Bos.

Carl Arv. Andersson.

Birger Petersson.
Ludicig Brännström
Fabian Lilliecreutz.

N. E. Nilsson.
A. H. Hedström.
David Pettersson.

P. M. Olsson.
Oscar N. Olsson.
A. Henrikson.

John Jönsson.

Birger Christenson.

Gust. A. Gustafsson.

Joh. G. Svensson.
Edvard Lithander.
Gunnar Persson.

O. A. Ernfors.
Jöran Grapenson.
Th. af Ekenstam.

C. O. Johanson.
Erik Laurén.

C. J. Öberg.

J. Fjellman.

Per Buden.

Adolf Wallerius.
Ernst Göranson.

Otto Johansson,
Yäby.

Nils Månsson.
Nils Holmström.
Emil Bengtsson.
Swen Persson.

P. Valerius Olsson.
Karl Wirséll.
Ewald Lindmark.

Carl Larson.
Tönnersa.

G. A. Björkman.
A. Henrikson.

. f*