Motioner i Andra hammaren, Nr 10 (Motion 1916:10 Andra kammaren)

Motioner i Andra hammaren, Nr 10.

Nr 10,

Av herr PersSOll i Västervik in. fl., om skrivelse till Kungi.
Maj:t angående framläggande för riksdagen av förslag
till en livsmedelslag.

Under de senare åren har flera varuslag inom livsmedelsbranschen
undergått avsevärda prisstegringar. Men det är icke endast dyrtiden, som
hårt trycker den allmänhet, vilken är hänvisad att köpa alla de livsmedel
den behöver för hushållsbehovet, utan den konsumerande allmänheten löper
en ständig risk att få mindervärdiga varor.

Mången gång lämna vissa livsmedelsvarors kvalité åtskilligt övrigt
att önska. Bland de fattigare folklagren säljas stora mängder underhaltiga
och förfalskade varor till dagens högsta priser. Inom somliga livsmedelsbranscher
drives en fullständig varuförfalskning, som i oerhörd grad sänker
varans näringsvärde, ja, otaliga gånger göra varorna rent av hälsofarliga.
Allmänheten saknar vetskap om den förfalskning den är utsatt för. Att
livsmedel äro enormt dyra, det får konsumenterna bland de mindre bemedlade
tillräckligt erfara, men att dessa dyra varor i många fall icke
blott sakna näringsvärde utan även äro hälsofarliga, är nog obekant för
det stora flertalet. Någon gång göres uppseendeväckande avslöjanden, men
på grund av bristande lagstiftning mot livsmedelsförfalskning, kunna ej
effektiva åtgärder vidtagas mot förfalskare.

I gällande allmän lag finnes icke någon mot sådan förfalskning riktad
bestämmelse mer än den i 22 kap. 13 § strafflagen, som stadgar ansvar
för den, som säljer ont för gott, mängt för omängt eller det, vari han vet
fel vara, utan att sådant uppenbara. Emellertid har av de rättsfall,
som förekommit, klart framgått, att detta lagrum icke äger tillnärmelsevis
den effektivitet som behövs för att stävja missförhållandena på detta område.
Många energiska hälsovårdsmyndigheter ha vid beivrande av varu -

Motioner i Andra kammaren, Nr 10.

förfalskningar stått alldeles maktlösa, tack vare bristande lagstiftning, och
i rättsfall ha tilltalade frikänts för bevisliga förseelser, vilka varit sådana,
att för lekmannen har det förefallit högst förvånande, att friande
kunnat ske.

I en del europeiska länder finnes effektiv lagstiftning på hithörande
område, och i Tyskland och Österrike skulle sådana frikännanden från
livsmedelsförfalskning, som förekommer i Sverige, vara otänkbara.

Som stöd för vårt påstående taga vi oss friheten åberopa följande ur
tidningspressen hämtade uppgift:

Den 15 december 1915 skriver en tidning under rubrik:

Honungsförfalskning i stor skala.

»Hälsovårdsbyrån i Malmö har upptäckt en mycket omfattande förfalskning
av honung. Det är eu grosshandlare här i staden som fört i
marknaden honung, som på etiketten betecknas »som slungad och renad
honung inköpt från svenska biodlare», men som vid undersökning visat
sig icke bestå av svensk biodlarehonung.

Enligt analysen utgöres honungen av svavelsyra! stärkelsesocker försett
med honungens naturliga föreningar eller möjligen en mindre mängd naturhonung.

Förfalskningen har bedrivits i stor skala och den sålunda tillredda
varan har sålts till vitt skilda orter. Förfalskaren har, som framgår av
ovan omtalade etikett, gått mycket djärvt till väga. Det verkar nästan
komiskt, när man på inskriptionen läser »biodlarnas honung, observera
endast äkta med detta märke».

Hälsovårdsbyrån anmälde emellertid hos poliskammaren grosshandlaren
i fråga till åtal.

I flera samhällen torde en mängd dylik honung sålts. Yad som
gäller honung har, efter vad undersökningar givit vid handen, stora förfalskningar
försiggått under flera år i vårt land.

I Stockholm avslöjades 1915 genom hälsovårdsnämnden en del pikanta
fall. Lumpben nedsmältes för framställning av flott.

I hälsovårdsnämndens årsberättelse för år 1914 finnes en del uppseendeväckande
livsmedelsinteriörer. Så berättas om från landsorten hit
införda födoämnen, ett fall, som visar vilken sorglig samvetslöshet, som
därvid kan göra sig gällande, och hur angeläget det är för huvudstaden,
att genom den strängaste kontroll ständigt hålla vakt mot alla de smygvägar,
på vilka dåliga och hälsovådliga födoämnen kunna smugglas in.

Motioner i Andra kammaren, Nr 10.

Ett aptitligt flott tiil bakning och stekning.

En härvarande lumphandlare, som i sin affär uppköper allehanda
lumpben — ej uteslutet, att sådana kunna härröra från avskrädeshögar,
kyrkogårdar m. m. — hade på grund av de höga talg- och fettpriserna
kommit till insikt om, att det kunde bli lönande anlägga en fabrik för
nedsmältning av ben, och eu sådan iordningsställdes i N. socken, där man
val ansåg den ligga skyddad för hälsopolisens i Stockholm uppmärksamhet.
Åt fabriken gavs det hederliga namnet benmjölsfabrik (benindustri), som
tydde på att den skulle användas uteslutande för framställande av tekniska
produkter. Det dröjde emellertid icke länge, förrän fabriksinnehavaren
satte sig i affärsförbindelse med eu flottfabrikant i Stockholm och började
till denne leverera i benmjölsfabriken nedsmält fett; stockholmsfabrikanten
omsmälte och kryddade den sålunda billigt erhållna varan, förpackade den
i margarinlådor, som försågos med grannt lysande etiketter: »Krönflott

till bak- och stekning», försedda med en kunglig krona i vardera hörnet.
Flottet levererades ut i stora partier till återförsäljare. Den ruskiga affären
hade emellertid knappast hunnit mer än starta, förrän det lyckades hälsopolisen
avslöja densamma och befordra vederbörande till laga ansvar.

Charkuteriidkarne söka mota bedrägeriet.

Med anledning av denna sålunda avslöjade hantering inlämnade Stockholms
charkuteriidkåre, vilka även bedriva flottfabrikation, den 29 okt.
1914 till hälsovårdsnämnden en hemställan, att nämnden måtte hos Kungl.
Maj:t göra framställning om utfärdande av en förordning om denatureringstvång
för allt fett, som nedsmältes för tekniskt bruk. Sedan förste stadsveterinären
och hälsovårdsnämndens ingenjör avgivit yttrande över denna
framställning och förklarat sig anse en lagstiftning i angivna syfte vara
av behovet synnerligen påkallad, begärde hälsovårdsnämnden 4 dec. 1914,
att Kungl. Maj:t ville taga i övervägande, huruvida icke i sammanhang
med behandlingen av förslag till förnyad förordning angående kontroll på
tillverkning av margarin och margarinost ävensom konstister samt på
liandel därmed jämväl kunde tagas under omprövning lämpligheten av
lagbestämmelser om denatureringstvång för fett, som nedsmältes eller saluhålles
för tekniskt bruk.

Overståthållareämbetet beledsagade anhållan med förord och insände
densamma till Konungen.

8 Motioner i Andra "kammaren, Nr 10.

Misslyckat försök med falskstämpling av kött.

Vidare heter det:

Även under 1914 ha försök gjorts att från landsorten införa ostämplat
färskt kött. Så hitsändes från staden L. i juni en kalvkropp, stämplad
med omkring 16 anilinstämplar av alldeles samma storlek, form och färg
som slakthusstämplarne, varför ock härvarande emottagare fått den uppfattningen,
att köttet varit slakthusstämplat. Tack vare uppmärksamheten
från hälsopolisens sida påvisades emellertid, att stämplingarna voro olagliga.
Vid verkställd utredning framgick, att stämplingen gjorts av köttavsändaren
i avsikt att ersätta slakthusstämplingen och giva köttet sken av att vara
besiktigat, för att därigenom vilseleda härvarande kontrollmyndighet.

Hart när alla livsmedel äro mer eller mindre utsatta för samvetslösa
ockrares och jobbares förfalskningar. Alla varuslag kunna ej här passera
revy. o Endast ett par axplock till.

År 1913 verkställdes av kemisten vid Stockholms hälsovårdsnämnds
födoämneskontroll, dr Ture Sundberg, eu del analys av s. k. fläskkorv.
Av de undersökta proven av fläskkorv befanns, att denna innehöll orimligt
stora mängder potatismjöl, varigenom även betydande vattenmängder
kunna ingå, vilket betyder en värdeminskning eller med andra ord en
förfalskning av varan.

Teet uppblandas med risagnar, kimrök, skalbaggar m. m.

År 1910 verkställde hälsovårdsnämndens i Stockholm botanist fil. dr
Harald Huss en undersökning av i Stockholms speceriaffärer saluhållna
tesorter. Av undersökningen framgick, att förfalskning bedrevs i stor
skala, Inte nog med att teet var uppblandat med kvistar och dylikt,
utan jord, kaffefragment, risagnar, kimrök, kokpulver, ja till och med
skalbaggar. Det torde förtjäna framhållas, att detta mindre aptitliga varuslag
förekom just i Stockholms centrala delar.

I några fall förekommo föroreningar i teet i sådan mängd, att man
givetvis måste anse dem inblandade i bedrägligt syfte, säger doktor Huss.

En stor förbrukningsartikel, som i vårt land är utsatt för stor förfalskning
är kaffet. Det finnes någonting som heter glaserat kaffe, som
konsumeras i mängd, men är av sådan art, att ur hälsosynpunkt skulle
den varan förbjudas.

I utlandet är det flerstädes förbjudet att saluhålla glaserat kaffe och
i Tyskland är försäljningen därav i flera större samhällen ställd under

Motioner i Andra kammaren, Nr 10.

särskild kontroll. . År det måhända ej rent av på tiden, att man även i
vårt land på lagstiftningens väg försöker stoppa denna industri. Det s. k.
glaserade kaffet går i de stora moderna rosterierna genom en procedur,
som gör varan mindre hälsosam. Yad nu gäller brasilkaffet, skall det
först ga genom en maskin i fuktig sågspån, varigenom den ljusröda
spiingan, varpa brasilbönau igenkännes, blir utfylld och vit som på de
finare slagen; så avskaver maskinen den »genanta» ytterhinnan. Därpå
tillsättes mer eller mindre giftig färg och så avpoleras hela härligheten
med talk. Nu blir den tvättade, sminkade och polerade kaffebönan eu
verklig skönhet att föra ut i marknaden. Och dessutom ökar varan bortåi
5 procent i vikt genom fuktigheten, vilket mer än väl betalar skönhetsmedlet.

Antalet missförhållanden äro som sagt många och förekomma nästan
inom alla livsmedel.

Myndigheter och sakkunniga på hälsovårdens område ha också länge
haft sin uppmärksamhet riktad på behovet av en effektiv lagstiftning mot
livsmedelsförfalskningen.

Kung!, medicinalstyrelsen ingick i september 1913 till regeringen
med framställning om vidtagande av åtgärder för åvägabringandet av en
lagstiftning mot livsmedelsförfalskning. Någon åtgärd har dock av Ivungl.
Maj:t icke vidtagits i berörda ärende, undantagandes ett par smärre detaljer.

Allt kraftigare höjes emellertid kravet på effektiv lagstiftning på
hithörande område av de förnämsta auktoriteter.

I lantbruksakademiens handlingar och tidskrift 1911 påpekar överkontrollören,
fil. dr Carl von Schéele det bedrägeri allmänheten är utsatt
för,, så länge användningen av sackarin är tillåten vid framställning i
närings- och njutningsindustrien, varefter det beträffande läskedrycksindusfrien,
där detta bedrägeri i särskilt hög grad gör sig gällande, heter:
»Denna industri förtjänade egentligen sitt eget kapitel. Sådan den ter
sig i fabrikerna på landsbygden, är det i sanning en sorglig fabrikation,
med bedrövliga råvaror och bedrövliga fabrikat».

I Svensk kemisk tidskrift 1912 publiceras av ingenjören Thure Sundberg
en del gjorda undersökningar, vilka bjärt avslöja en del upprörande
missförhållanden inom livsmedelsbranschen.

Det är sannerligen allt annat än hedrande för vårt land, som skall
gälla för att äga en ganska hög kultur och god hygien, att det står så
oerhört lågt vad det gäller kontroll över födoämnen; och dock är födoämnenas
näringsvärde och friskhet eu av de viktigaste faktorerna för
nationens hälsa och kraft. Nu är emellertid nödvändigt, att eif allvarligt
Bihang till riksdagens protokoll IDIG. 4 sand. ~> höft. (Nr 8—10.) 2

Motioner i Andra kammaren, Nr 10.

ingripande sker på detta område. Röster höjas visserligen för utredning
och effektiv lagstiftning evad det gäller vissa varor, och det är ju glädjande,
att producenter och affärsmän inom eu del branscher börja inse
behovet av lagstiftning mot varuförfalskningar, och det konstaterar också
att frågan både är befogad och aktuell. Förra riksdagen avlät också en
skrivelse till Ivungl. Maj:t rörande bättre kontroll över läskedryckstillverkningen,
men genom dylika specialutredningar och eventuella förordningar
vinnes ej vad man åsyftar. Det måste tvärtom bliva fullständig enhetlighet
i ett utrednings- och lagstiftningsarbete, som måste röra alla livsmedel,
om en verkligt effektiv lag mot varuförfalskning skall kunna komma till
stånd. Vi vilja gärna erkänna svårigheten att komma tillrätta med detta
omfattande spörsmål, men så mycket större skäl tinnes att börja med
snaraste. Allmänheten har all rätt att vänta sig ett resolut ingripande
från statsmakternas sida.

På grund av vad vi sålunda anfört, få vi hemställa,

att riksdagen ville i skrivelse till Ivungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Ivungl. Maj:t snarast möjligt förelägga
riksdagen förslag till livsmedelslag.

Stockholm den 20 januari 1916.

Karl Magnusson, J. Persson, Å. A. Svensson,

Kalmar. Västervik. Skonsberg.

Stockholm 1316, o. L. Svanbäcks boktryckeri