Motioner i An ra Kammaren, N:o 174

Motion 1893:174 Andra kammaren

Motioner i An ra Kammaren, N:o 174.

1

N:o 174.

Af herr C. WalliSj om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående vissa
grunder vid ifrågasatt revision af bevillningslagstiftningen.

Den så kallade progressiva beskattningen har vunnit ett så stort
antal förespråkare derför, att den vid inkomstskattens fördelning på de
skattdragande söker att så vidt möjligt göra fördelningen rättvis, d. v. s.
fördela skattebördan så, att den drabbar i förhållande till skatteförmågan.
Att detta ej sker genom den så kallade proportionerliga skatten, hvilken
endast fördelar skatten i förhållande till inkomstens storlek, är allmänt
erkändt, och detta erkännande har i vår liksom i andra länders beskattningslinstiftning
också redan vunnit uttryck genom tillämpningen af
den så kallade degressiva beskattningen, hvarigenom de små inkomsterna
vid beskattningen skonas, så att de endera gå fria från skatten
eller också beskattas relativt lägre än de större inkomsterna. Den idé
som ligger till grund för den progressiva beskattningen, har också vunnit
erkännande derigenom, att i många länders (exempelvis nu senast i
Norges) skattelagstiftning vid den direkta skattens utgörande hänsyn
tages till olika art af inkomst, så att de arter af inkomst, som äro förenade
med större skatteförmåga, äro underkastade en högre skatt än
andra, hvilka, emedan af mera tillfällig natur, ej innebära samma skatteförmåga.
Slutligen är genom lagen af den 24 juni 1891 uti ett af
Bih. till Riksd. Prot. 1893. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 27 Höft. (Nris 174—180). 1

2 Motioner i Andra, Kammaren, N:o 174.

Europas största kulturländer, Preussen, inkomstskatten gjord progressiv
så, att den med eu stigande procent drabbar inkomsten, ju större

denna är. .

Härtill kommer, att Riksdagens Andra Kammare vid förlidet ars
lagtima riksdag utan votering antog bevillningsutskottets förslag, »att
Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att ——

Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande--huru vida icke den

direkta skatt, som för närvarande utgår som bevillning af inkomst,
skulle lämpligen kunna så — — ordnas, att den bestämdes att utgå
med viss procent högre för den större och lägre för den mindre inkomsten
eller olika för olika slag af inkomst». I den debatt, som föregick
detta kammarens beslut, gjordes mot den progressiva beskattningens
införande i vårt land endast den invändningen, att, då fördelningen
af förmögenheten i Sverige vore sa jemn, den progressiva be
skattningen ej skulle komma att tillföra staten väsentligen förökad
inkomst, utan att för de större inkomsterna kännas som .en olidlig
tunga. Då emellertid afsigten med den progressiva beskattningens införande
ej är att skaffa staten större inkomst af den direkta inkomstskatten,
utan endast att fördela den för statens behof nödvändig befunna
direkta inkomstskattens belopp på rättvisaste och derlör drägligaste
möjliga sätt, så är denna invändning tydligen ej af någon vigt. Under
debatten framhöllos deremot från flera håll de många talande och
ovederläggliga skälen för den progressiva beskattningen, och. rönte
dessa anföranden från en mängd af kammarens ledamöter instämmanden.

Det är sant, att vid den urtima riksdagen samma år ett förslag
i samma syfte som det nu omtalade i Riksdagens Andra Kammare afsuga,
men då detta ej skedde på några mot den progressiva beskattningen
anförda skäl, utan till följd af kammarens fleitals^ önskan, att
ej lägga något hinder som helst i vägen för antagandet af Kongl. Maj:ts
för den urtima Riksdagen framlagda härordningsförslag, så torde med
skäl kunna antagas, att Andra Kammarens åsigt i sjelfva principfrågan,
om önskvärdheten af införandet af progressiv beskattning, ej undergått
förändring sedan dess beslut vid lagtima riksdagen förra aret.

Då slutligen, för så vidt den finansplan, som af Kongl. Maj:t
föreslagits för betäckandet af de ökade utgifter, som det kongl. bär
ordningsförslagets antagande med nödvändighet medför, skall komma
till utförande, inkomstskatten kommer att spela en långt större rol i
vårt beskattningsväsende än hittills varit fallet, och således inkomst -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 174. 3

skattens rättvisa fördelning efter skaf teförmågan blir ett i allt, högre
grad eftersträfvansvärdt mål, så vågar jag vördsamligen hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
ingå med anhållan att vid den blifvande revisionen af
bevillningslagstiftningen, som i Kongl. JMaj:ts nådiga
proposition angående statsverkets tillstånd och behof
till innevarande Riksdag är stäld i utsigt, hänsyn
måtte tagas dertill, att den direkta skatt, som tor
närvarande utgår som bevillning af inkomst, ordnas
så, att den bestämmes att utgå med viss procent
högre för den större och lägre för den mindre inkomsten,
samt med högre procent för inkomst af
säkrare beskaffenhet och med lägre procent för inkomst
af mera tillfällig och osäker art.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 28 januari 1893.

Curt Wallis.