Motionen i Första kammaren, nr 506

Motion 1952:506 Första kammaren

4

Motionen i Första kammaren, nr 506.

Nr 506.

Av herr Nilsson, Hjalmar, och herr Björnberg, i anledning av
Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område.

1940 års lagtima riksdag beslöt stödja odlingen av bruna bönor genom
s. k. kontraktsodlingar. År 1941 erhöll odlingen icke annat stöd än att
införseln reglerades i anslutning till produktionskostnaderna. Åren därefter
— 1942/44 — fastställdes emellertid ett inlösningspris av 90 kronor
per deciton. Under åren 1946 och 1947 förekommo icke några garanti- eller
inlösningspriser för bruna bönor, men därefter har för varje år fastställts
ett garantipris.

Enligt jordbruksnämndens framställning till Kungl. Maj:t kommer det
vid konsumtionsårets slut att finnas ett lager av bruna bönor, som skulle
motsvara ett års konsumtion. Med hänsyn härtill föreslås att garantipriset
å bruna bönor slopas för innevarande års skörd. För att förhindra uppkomsten
av stora överskott på den svenska marknaden ha importlicenser
för bruna bönor icke beviljats utöver den kvantitet, 2 000 ton, som upptagits
i föregående handelsavtal med Holland och som torde motsvara mer
än halva årsbehovet. Detta avtal utlöpte den 29 februari i år, och i det nya
handelsavtalet med Holland har något åtagande att importlicensiera bruna
bönor icke gjorts. Införselavgiften å bruna bönor har under året höjts från
15 öre till 30 öre per kilogram i syfte att skydda den inhemska odlingen.

Vi äro väl medvetna om att det med hänsyn till de stora lagren av bruna
bönor kan vara lämpligt att odlingen i någon mån minskar. Det utrikespolitiska
läget kan å andra sidan motivera att odlingen lämnas sådant stöd
att den kan fortsätta i viss omfattning. För ett fortsatt stödjande av odlingen
talar också det förhållandet att bruna bönor äro en typisk småbruksprodukt,
som passar väl in i växtodlingsplanen i torrområdena i sydöstra
Sverige, speciellt kanske för Ölands vidkommande. Enligt vår mening är
betydelsen av att denna odling kan upprätthållas så stor, att ett inlösningspris
på bruna bönor är motiverat. Ett slopande av inlösningspriset ställer
nämligen denna odling i ett mycket ogynnsamt läge, och risker torde i så
fall förefinnas för att den snabbt går tillbaka, kanske helt upphör.

Med stöd av vad som; anförts hemställes,

att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 236 måtte besluta införa garantipris å bruna bönor
med en krona per kilogram.

Stockholm den 17 maj 1952.

Hjalmar Nilsson, Tor Björnberg.

Alnarp.