Motion till riksdagfen 1985/86: Bo407
Motion 1985/86:Bo407
Motion till riksdagfen
1985/86: Bo407
Bengt Rosén och Lars Ernestam (fp)
Ökad yta för bostadstomter på landsbygden
Fastighetsbildningslagen från år 1970 anger att i huvudsak tre slags fastigheter
får bildas i vårt land. De är
a) fastigheter för bebyggelse (helårs- eller fritids-),
b) jordbruksfastigheter
c) skogsfastigheter.
För alla kategorier av fastigheter föreskrivs att de med hänsyn till
belägenhet, omfång och övriga förutsättningar varaktigt skall vara lämpade
för sitt ändamål (FBL 3:1).
Beträffande jordbruksfastigheter och skogsbruksfastigheter föreskrivs
att de skall ha en storlek, sammansättning och utformning som medger en
ekonomiskt tillfredsställande drift (FBL 3:5).
Beträffande fastigheter för bebyggelse säger departementschefen i lagens
förarbeten att till sådana inte skall läggas mera mark än vad som
väsentligen har bostadstomts karaktär (prop. 1969:128 s. B 113).
Under de senare decennierna har antalet jordbruksfastigheter kraftigt
minskat. När mindre gårdar blivit till salu har lantbruksnämnderna med
stöd av jordförvärvslagen regelmässigt föreskrivit att jord och skog — för
att uppnå bärkraftiga jordbruksenheter — skall läggas till grannfastighet.
Avstyckade gårdsbyggnader har i regel i fortsättningen blivit föremål för
fritidsboende. Därmed har landsbygden avfolkats och en för samhället
negativ utveckling inletts.
Det finns i regel större möjligheter att avstyckade gårdsbyggnader förblir
bebodda året runt om den avstyckade tomten får ökas utöver ”bostadstomts
karaktär”. Unga familjer med hobbyintresse för exempelvis hästar,
får eller alternativodling uppträder ofta som spekulanter på avstyckade
gårdsbyggnader för att bosätta sig och bedriva sitt hobbyintresse på fritid.
Men när de fått klart för sig att den planerade avstyckningen inte kan
inrymma någon hektar mark för bete eller odling så har intresset för det
mesta försvunnit. Det har i regel inte ansetts utgöra ett ”särskilt skäl” som
lantmätare kunnat ta hänsyn till och det har också föranlett invändningar
från lantbruksnämnd. Man har från dessa myndigheter hänvisat till att
behovet av ytterligare mark borde kunna lösas genom nyttjanderättsavtal.
I den mån denna möjlighet stått till buds har den dock i regel bedömts för
tidsbegränsad och osäker från spekulantens sida.
När fastighetsbildningslagen förarbetades fanns inte dagens — för jordbruksekonomin
så besvärande — livsmedelsöverskott. Det bedömdes såsom
angeläget att inte ta jordbruksmark ur ordinarie produktion.
tl Riksdagen 1985186. J sami. Nr Bo406 -410
Livsmedelskommittén har bedömt att ca 300000 ha åkermark i dag
borde användas för annan produktion för att vi skall komma till rätta med
spannmålsöverskottet. Skogs- och jordbrukets forskningsråd har bedömt
att denna areal år 2000 har vuxit till ca 1 miljon ha. Det finns därför inte i
dag några jordbrukspolitiska skäl för att bostadsfastigheter på landsbygden
inte skall kunna omfatta en markyta som överstiger de nu vanligtvis högsta
förekommande på ca 5 000 m2.
En ändring i berört hänseende skulle göra landsbygden mer levande med
alla de positiva fördelar för vårt folk som detta innebär. Det skulle också
förhindra att nuvarande tre enformiga och förenklade landskapstyper —
det tättbefolkade stadslandskapet, det glesbefolkade jordbrukslandskapet
och det obebodda skogslandskapet - fortsatte att ensidigt breda ut sig.
Vi anser därför att riksdagen nu bör göra ett uttalande av den innebörd vi
här angett och som kan utgöra vägledning för fastighetsbildningsmyndigheterna.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställer vi
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det bör
finnas större möjligheter än i dag att bilda bostadsfastigheter på
landsbygden med större yta än ca 5 000 kvadratmeter.
Stockholm den 23 januari 1986
Bengt Rosén (fp) Lars Erne stam (fp)
Mot. 1985/86
Bo407
4
